När Magda Gad talar…

Det var en märklig med stark upplevelse igår. Om ni såg på TV och programmet Opion så förstår ni kanske – Magda Gad. Hon är vår tids sälta. Först käbblar Marcus Birro och Martina Montelius om folk, vanligt folks verklighet och ”etablissemanget”. Kultur- och politikeretablissemanget. Det är ett väldans tjat om ”etablissemanget” numera. Påminner om ”globaliseringen” – ett modeord för några år sedan. Vem är intresserad av Marcus och Martinas diskussion om vem som har rätt – egentligen? Men, vad jag tänker är – att någon som är född och uppvuxen i Stockholm inte har den ringaste aning om hur man har det ute på landsbygden. Verkligheter ser olika ut och själv läser man om skottlossning i bostadsområden, utryckningsfordon som attackeras, droger, misshandel etc. Livet är fruktansvärt för en del människor.

Så kommer då Magda på storbildsskärm. Först och främst ifrågasätter hon vad hon hört tidigare i programmet och det känns som alla sitter där och börjar skämmas över sig själva lite grann. Sedan berättar hon om IS som lockar till sig de som förmodligen söker en identitet, vill bli hjältar och dödar utan urskiljning. Man ryser. Magda rapporterar om det hon sett och upplevt på plats. All respekt åt denna kvinna. Magda Gad är verklig, hon ljuger inte, hon slätar inte över, hon säger det hon ser och hon är arg och frustrerad. Människor, barn, kvinnor och män dör i krig, i ett terrorkrig. Det finns ingen vård.

Bland alla såpor och underhållningsprogram som visas på TV försvinner vi bort i ett dumhetens töcken. Känslorna försvinner. Allt i livet blir bara en liten lek. Vuxna människor går på dejt på bästa sändningstid. Till och med präster och predikanter söker sin kärlek i TV-rutan. Det är som att äta en påse med skumgodis. Sött, gott och utan tuggmotstånd.

Magda är sältan. Och hon är i högsta grad en av folket.