När gruppen blir ditt öde…

Allting handlar om det – att ingå i en grupp eller stå utanför. Grupptryck, grupplojalitet, grupptillhörighet, gruppmobb etc. I gruppen blir den egna personligheten överspelad – du måste acceptera och stå ut med en grupps regler för att kunna vara en del av den. Det är något läskigt med grupper – att den tar över den enskilda människan och gruppen agerar tillsammans som en enda själ, hjärna och kropp. Om gruppen är godhjärtad och jobbar för en bättre sak – så bra – men gruppdynamik kan också ändras och bli något annat. Jag tycker att det är varje människas skyldighet att motverka dålig gruppdynamik, stå upp för sig själv och andra – oavsett vad. Tänker på ett program jag såg en gång om ett överfall ute på öppen gata. Skriken hördes vida omkring och folk började titta ut från fönstren och såg att en tjej blev överfallen – men ingen gjorde något – alla tänkte: någon annan ringer väl polisen.

Det har skrivits en del om grupper senaste tiden. När utsatta människor bildar en grupp för att få en röst och skapa förändring – så bra! Eller om institutioner och dolda, men sedan länge kända hemligheter – så dåligt. Brott som begås i grupp blir inte mindre hemska om en grupp gör det och själva brottet fördelas ut på alla – nej, brottets grymhet multipliceras med antalet förövare. Så därför ar den enskilda människans agerande så viktigt – i allt vi gör, tänker och agerar. Det är droppen som urholkar stenen, som gör skillnad – som förändrar världen.

Allting handlar om det – att tillhöra. Frågan är bara: Vad och vilka?