Man fick det med modersmjölken. Åsikterna, beteendet, hur man skulle vara och vilka som skulle hedras och äras. Vi har det alla i oss – från medeltiden och reformationen – adel, präster, borgare och bönder – att indelas i en klass. Vi föds in i ett sammanhang och hur viktigt är inte detta sammanhang. Man läser ibland om de som klättrat på den sociala stegen – gjort den så kallade ”klassresan”. Den resan har många gratis redan från födseln. Att tillhöra någon nytt och ändå ha fördragsamhet med det gamla, inte förakta rötterna och trivas i det nya. Universitetet är nyckeln. Jag har aldrig låst upp dörren, men för att bevisa för mig själv att jag ändå kunnat gjorde jag högskoleprovet för några år sedan och fick ett bra resultat. Innan jag gjorde provet hade jag ganska bra koll på mina starka såväl som svaga punkter. Jag hade kunnat plugga på universitetet.

När jag var liten hade jag inga drömmar om vad jag ville bli, förutom ”manukäng” eller möjligtvis fluortant eller kanske maka eller bondmora? Jag hade överhuvudtaget ingen referens till att jag var något annat än en bonddotter i en liten by in the middle of nowhere. Men, jag älskar drömmar. Jag tror att drömmar, fantasi och kreativt tänkande är nyckeln – även utanför utbildningens värld. Man utbildar sig själv helt enkelt, läser böcker, funderar, läser böcker igen, gör slutsatser och tänker – utan att tala. Och hela livet är ett lärande. Det är det som är så fantastiskt! Det är egentligen aldrig försent. Jag har släktingar som har släktforskat och jag har faktiskt en gammal, gammal rot i Umeå; min farmors farfarsmor Brita Stina Olofsdotters farmorsmor Sofia Elisabeth von Rohr föddes 1701-01-01 och dog i Umeå 1764-11-27. Och jag skulle så gärna vilja veta var hon bodde någonstans. Är det Öst på stan där jag bor nu eller var var det?

Hur det än är – Sofia Elisabeth – om jag fick önska en enda sak – så skulle jag så gärna vilja veta – vem var du?