Ett poäng hit eller dit gör väl ingen skillnad…

Av , , Bli först att kommentera 6

Ett poäng hit eller dit gör väl ingen skillnad…

Jag var i trettioårsåldern när vi körde över bron på väg till Karusellvägen i Obbola. Min familj och jag skulle bosätta oss på denna plats, ett vackert, litet samhälle där kvällen var lite mörkare än den plats som jag kom ifrån och den vind som kom från havet kändes aningen fuktigare. Jag har alltid bott vid vatten och jag minns min uppväxt med höstdagar med regn och rusk och gråa gäss på sjön som om och om igen rullade mot land. Men, nu var det Obbola och jag skrev 1999 i SkärgårdsNytt ”Vi anlände en onsdag förmiddag för sju år sedan. När vi körde över bron låg solglittret över vattnet och en Finlandsfärjas skorsten skymtade långt borta vid hamnen”. Jag tyckte väl att det lät rätt så ståtligt.

Det har antagligen med uppfostran och prägling att göra, men när min lärare Knut i fyran skrev i terminsbrevet hem till mina föräldrar att ”Svenska: Britta har mycket goda kunskaper. Klart över genomsnittet för årskursen. Det är en glädje för mig att kunna meddela Er, att om Britta fortsätter att arbeta på samma sätt som hon gjort i detta ämne, finner jag det inte otroligt att hon kan få högsta betyg till våren”. Jag var 10 år.  Vidare till den förhatliga gymnastiken: Britta har vissa svårigheter att delta i lagspel, eftersom hon i dessa sammanhang kräver absolut millimeterrättvisa” men sedan i väna ordalag meddela att ”Britta har en bra sångröst. Hon har framgångsrikt deltagit i blockflöjtsundervisningen”, vilket får mig att starkt tvivla på sanningshalten i hela det brevets innehåll, men ändå var ju jag en mönsterelev: Britta är flitig och ambitiös nästan alltid. Hon kan någon gång vilja prata lite för mycket som de flesta flickor i den åldern”.

Jag beundrade min äldsta syster eftersom hon åkte till London som ”au-pair” och dessutom som avslutning på detta äventyr toppade denna upplevelse med att åka till Frankrike en månad innan hon kom hem skapade en fascination till det franska språket. Kunde man franska så var man något mer än om man inte kunde franska tänkte jag som sjuåring då jag satt i min ljusgröna terylenepolojumper utan ärmar och små noppor och drömde mig bort till en värld med glamour. Jag längtade tills min syster skulle komma hem, jag ville höra vilka äventyr hon varit med om, men mest av allt ville jag veta svaret på en fråga som jag grunnat mycket på den senaste tiden. Och när dagen var inne och presenterna var utdelade, fick jag en liten stund på tu man hand med henne och jag ställde slutligen frågan ”Vad heter tårta på engelska?”. Mina ögon var stora som tefat och jag spetsade öronen inför det märkvärdiga som jag snart skulle få höra. Hon tittade lite fundersamt på mig och sa sedan som i förbigående ”Man säger nog cake”.

Det tog mig flera år att komma över besvikelsen av detta ordinära ord var samma sak som en elegant tårta med spritsad grädde, garnerad med bär och choklad. Cake! vad var det för ord egentligen, men jag lät mig inte nedslås utan nu var siktet inställt på att någon gång i mitt liv lära mig franska, så när högstadiet närmade sig var det förstås franska jag siktade in mig på. Jag bestämde mig för att ge allt och inför varje skrivning satt jag med böckerna och tragglade glosor och grammatik, endast med någon noga inplanerad TV-paus som ”Arvingarna” eller ”Hem till gården” eller någon annan serie som jag slaviskt följde. Jag lyckades ganska bra på skrivningarna och i åttan när vi fick tillbaka ett prov så stod min lärare vid katedern och tittade ned i sina papper, höjde blicken och sa: Det bästa resultatet hade Britta. Hon hade hela 101 poäng av 104 möjliga. Mina tuggummituggande klasskompisar som var underbarn i ortens handbollslag glodde på mig under lugg under tiden som jag tittade ned på den returnerade skrivningen i min hand. Glädjen blandade sig plötsligt med förskräckelse när jag upptäckte att jag fått ett rätt för mycket och i själva verket bara hade 100 poäng. Mitt samvete böljade fram och tillbaka och jag skruvade mig i stolen men innerst inne visste jag att jag var tvungen och när klockan ringde och tjejerna rusade ut till nästa handbollsmatch på gympan reste jag mig sakta upp och gick fram till läraren och sa: Jag måste bara meddela att jag har fått ett poäng för mycket. Min i vanliga fall väldigt humoristiske och gladlynte lärare tittade på mig ungefär som min syster när hon inte förstod vad det var för fel på ordet ”cake”. Han tog skrivningen och sedan noterade han mitt nya resultat i sin bok med röd penna. Sedan tittade han på mig igen med fundersam och outgrundlig blick. Kanske undrade han vad det skulle bli av mig där ute i livet. I alla fall gick jag ut nian med en fyra i särskild franska samt ett blankt diplom där det stod att jag var skolans bästa deltagare i Nutidsorienteringen 1977 av alla elever på hela skolan. Och nu låg ett nytt kapitel framför mig, med tomma blad färdig att fyllas.

Som avslutning i ”En knapps betydelse” 1999 skrev jag ”Det är de små ögonblicken som formar våra liv. Ta vara på dem – nu.” Och det är det sannerligen, alla små förargligheter och motgångar, små lyckostunder och glädjeämnen. Kärlek som syns i ögon, kommer fram i texter och aldrig riktigt tar slut. Jag är väldigt glad över att Greta Garbo aldrig någonsin tog en selfie när hon stekte pannkakor eller att Edith Södergran i sina dikter hellre skrev om bitterljuv kärlek än om ett helt igenom perfekt liv. För som vi alla vet så finns det inga sådana liv, men med en gnutta mystik och en dos av kärlekens magi kan man komma ganska långt. Allt har sin tid och när man går vidare så vill man så gärna göra det med ett bra betyg och ett blankt diplom och att någon människa kommer att minnas vem man var, även om det bara är ett svagt minne om en 14-årig elev som rättade sin egen skrivning. Tack alla ni i Obbola och Holmsund som i denna ljuva sommartid läst detta mitt sista bidrag i SkärgårdsNytt – och allt annat jag skrivit här under årens lopp. Det har i alla fall skänkt mig själv den största glädje. Jag har alltid tyckt att man ska sluta på topp – ungefär som vid slutbetyg – och sedan återstår bara den långa, långa resan. Ibland går den över broar till små samhällen med stora människor. Ingenting är omöjligt – även om man har ett medfött fel på ena stämbandet – kan man ändå få bra betyg i sång!

Trevlig sommar önskar Britta

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Sommartid passar min dygnsrytm perfekt!

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag älskar perioden med sommartid. Jag vet att det finns de som säger att det är sommartiden som stör rytmen – men för mig är det tvärtom – sommartid är min tid. På hösten när klockan ställs tillbaka igen känns det som om jag går in i en mörk garderob och dörren öppnas inte förrän i mars. Jag vaknar ofta vid fyratiden på morgnarna och att vakna klockan fem istället är rena rama sovmorgon för mig. Det har snöat i helgen igen och nu har jag ett ännu större snöberg utanför mitt köksfönster. Något år har det faktiskt varit likadant – i januari. Jag tvivlar på att all snö på gården kommer att tina bort innan midsommar och att trädgårdsmöblerna kommer att kunna flyttas ut i år. Tog en promenad i eftermiddag när solen kom fram och jag längtar så mycket efter sommar och värme. Den här vintern har varit tung, fast jag egentligen inte har något alls att klaga på – förutom grå himmel och – snö – snö – snö – och snö. Det är ju som en vinter förr i tiden, fast ändå inte. Hej då motvind och snö. Hej vår och sommar! Hej härliga sommartid – vad jag har saknat dig. Ta min hand och led mig ut i vårsol, värme och spirande tulpaner. Låt mig bli varm igen…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det är något med rubrikerna…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är som om de vill ingjuta skräck och rädslor; ordvalen är ofta: kaos, kris, jättekris. Panik. Jag var på ett föredrag förra veckan om kommunikation. Ett mycket underhållande föredrag där det bland annat det talades om hjärnans bästa sätt att ta in information som stannar kvar är genom intryck och upprepning. Det är inte första gången man hört det, men tål att hålla i minnet och tänka på – vad man säger till sig själv och hur man påverkas av ord.

Jag är emot all extrem användning av ord som är för mycket. De allvarligaste och tyngsta orden blir förbrukade. Ord är inte att leka med. Men ord kan vara lätta och ljuva. Ge mod och kraft. Den förfining språket hade försvann i takt med alla smilisar. En bild säger mer än tusen ord, men en bild också vara enfaldig, futtig och tom. En slags glättighetsfernissa som man dras med i. Är jag sur om jag inte sätter dit en smiley? Knappast. Behöver jag lägga tio små tecknade bilder som avslutning på en mening? En ros, ett paket, en get? Nej, det är inte alls nödvändigt. Jag är glad! Är jag glad? Glad är jag!

Att sätta flera utropstecken istället för ett känns aggressivt!!!! Eller hur, man känner riktigt hur huden börjar knottra sig av rädsla. Det är säkert också helt oacceptabelt om man googlar på ”språklåda”. Less is more eller less is a bore? Det kanske hänger på personligheten…

Snö…

skön snö
vit som snö
gnistrande snö
kristaller faller
överallt är
vit, vit snö

jag faller
av kristaller
blir jag en
ängel av snö
som virvlar
i min famn

om och
om igen
vit, vit snö
faller varsamt
sakta
i min hand

En dikt som jag, Britta, skrev 2012-12-05

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Tio-i-topp…

Av , , Bli först att kommentera 3

1. Kunskapskanalen – ett program om hjärnan. Jag blir bara mer och mer fascinerad över denna mirakelkonstruktion. Jag sitter här och skriver, vad som blir resultatet är väl lite varierande – men när jag tänker en tanke kommer den samtidigt ut genom tangenterna. Hur häftigt är inte det!

2. USA:s studenter som utmanar vapenlobbyn. Den lag som klubbades igenom av politikerna i Florida är bara beklämmande – viss skolpersonal får rätt att bära vapen – antingen är världen eller jag själv galen.

3. Masterchef Australia 2017. Finalen närmar sig. 10 kvar nu. Jag älskar Gary, Matt, George och Shannon. Alltså domarna i matlagningstävlingen.

4. Solen. Pratade för övrigt med en Sundsvallsbo härom dagen. Han sa att numera har de ett tredje stadsberg – troligtvis ett snöupplag någonstans. Han tvivlade på att det skulle hinna smälta till nästa vinter. I den dagern så känns väl ändå den här vintern rätt så trivsam.

5. Umeborna. Efter mitt förra inlägg så lägger jag alla korten på bordet. Jag älskar er – också.

6. Leif GW – vår nya landsfader – fortsätter i TV-rutan

7. Ordquiz i DN. Klarade senaste med 20 rätt av 20 möjliga. Inte för att jag vill skryta…

8. En blogg i natten

9. Jag kan ännu tänka nytt

10. Kärlek – vad vore världen utan den? Den finns överallt…

Tack och godnatt ♥ 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Lucky you…

Av , , 2 kommentarer 6

Kan man tränga in i Umehjärtan? Kan man le och bli bekräftad? Ibland tycks mig den här staden kall och oresonlig eller ibland too much åt andra hållet. Som om allt utgår ifrån kravallerna på Ålidhem, Sara Lidman, pizzerian Kamenski på Sävargården, Frukthörnan eller varför inte Björklöven? Jag är en svensk invandrare i en stad som jag inte får grepp på och jag undrar – vore det bättre i Grums, Göteborg eller Glöte? Jag är en främling. Jag kan inte de sociala koderna. Jag känner inte människorna på djupet och skuggorna vandrar bredvid mig. Så djup är kulturkrocken. Jag älskade den här staden när jag flyttade hit. Så annorlunda. Kulturlivet. Sedan blev allt så stort. Kulturhuvudstadsåret.

Jag är en främling. En lantis med rötterna i myllan. Jag älskar lantisar. Om det finns människor som förstår umbäranden så är det just lantisar. Man står helt enkelt ut. Brunnen sinar. Inget vatten. Utedass. Man står ut. Det snöar oavbrutet i tre månader. Man står ut. Man har ingen service och det är sex mil till närmsta vårdcentral. Man står ut. Man vet ju ändå att allt är ens eget fel när man bor därute i obygden. Man begär ingenting utan lever sitt liv utanför samhället, betalar sin skatt – och får väldigt lite. Men här i staden är det andra bullar. Man får rätt så mycket, men det är aldrig bra. Tänk på det en smula. I dagens samhälle flyttas människor runt som små bönder på ett schackbräde. Långt ifrån hembygd, familj och vänner. Man måste alltid vara beredd på att skapa sig ett nytt liv. Man åker hem och hälsar på. Det är liksom kravet när man bosatt sig på en plats så långt bort. Och jag sjunger Euskefeurats låtar: Hem till Altersbruk och Länge har vi väntat.

Jag är en främling. En kulturkrock. I mitt eget land. Moderater går bort. SD går fetbort. Liberalerna – vad kan man säga? Centerpartiet – en gång i tiden värnade de ju om bönderna och landsbygden. Kristdemokraterna – är de ens kristna längre? Vänsterpartiet – utopia. Miljöpartiet – go. Återstår Socialdemokraterna. Ingen människa är perfekt, inget parti är perfekt – men Socialdemokraternas vision ligger nära min egen.

Jag är en lantis som tror på solidaritet – Lucky you…

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Klickmagnet…

Av , , Bli först att kommentera 5

”Eftersom det är min dag idag tänker jag skriva en rubrik som en kilometer lång och innehåller även ingress och halva brödtexten – i jämställdhetens namn...” skrev jag först som rubrik, men besinnade mig. Tänkte att det finns väl ändå regler i hur lång en rubrik kan vara – även på en blogg? Jag har i några inlägg svävat ut som för att testa gränserna lite grann eftersom det verkar vara ett lyckat koncept, men jag återgår till det sparsmakade.

Jag läste i Aftonbladet tror jag det var, en krönika om vilka ord och personer man skulle sätta i en rubrik för att få många läsare. Mona Sahlin var en person. Något med religion var det andra, men det tredje minns jag faktiskt inte. Kommer bara ihåg att ordet ”klickmagnet” nämndes i sammanhanget och det var väl om en annan tidnings sätt att sätta rubriker för att få många läsare.

Man är så bra på det, att hela tiden recensera andra, hur andra gör och helst vilka fel andra gör. Det som stör det rutinmässiga, invanda hos en själv (luddet i torktumlaren är för övrigt en fråga som borde tas upp på nationell nivå – och lösas). Rubba inte mina cirklar, sa Arkimedes till en romersk soldat som var på väg att ta livet honom där han satt i sanden och ritade på sina geometriska figurer. ”Ibland vill man inte ens ha sina onda cirklar rubbade”/Stig Johansson – apropå självkännedom. En herre vars visdomsord förmodligen efter detta inlägg kommer att bli min egen favorit ”Att vara bäst i världen säger egentligen inte så mycket med tanke på hur den ser ut”. Stig – publicerad i såväl Svenska Dagbladet som Kvällsposten. Britta – publicerad i såväl SkärgårdsNytt – och ja det var det väl inte så mycket mera utom en mil lång blogg med start från 2006.

Och min nya favorit Stig fortsätter att imponera ”Alla får sin beskärda del av lycka och glädje – en del får den dock mer beskuren än andra.”

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Glöm blommor, glöm gratulationer, som någon skrev på Twitter: att gratulera en kvinna på Internationella Kvinnodagen är som att fira Jesus på långfredagen. Hjärnan går lite kors och tvärs här – put that in your pipe and smoke it.

Det är min tid nu. Det är vår tid nu. Inte bara idag, utan alla andra dagar. Stig, oh captain, my captain:”Man kan ha de mest briljanta idéer som ingen lägger märke till – men alla ser om man är nyklippt.”

Frissan väntar…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Joan säger att idag finns inte den tidsandan längre – 60-talets engagemang…

Av , , Bli först att kommentera 6

Hon gästar Skavlan Joan Baez. 77 år – kan man inte tro och still going strong. Hon säger att hon tidigt bestämde riktning i livet, kämpade för mänskliga rättigheter, fred och pacifist. Joan säger att det som mest påminner om den rörelse och det engagemang som fanns på 60- och 70-talet idag är skolungdomarna i Florida som kämpar mot vapenlobbyn.

Det var något med 60- och 70-talet och den som inte upplevt den tiden kanske har svårt att förstå, det var som om något som vällde fram, det gick inte att stoppa. Människor sjöng om frihet, frihet och frihet. Kämpade för kvinnors rätt, svartas rättigheter, protesterade mot krig – engagerade sig. Idag tar vi mycket för givet – vi har glömt att det fanns kamp bakom allt det här. Att frihet är något stort och fint som man varje dag måste vara rädd om och kämpa för.

Det är inte för inte historien om grodan som släpps ned i kallt vatten och kunde ha räddat sig själv från att bli kokt om den endast uppfattat den sakta, stegvisa höjningen av temperaturen, berättas och skrivs mycket om. Den beskriver vad som händer när man gradvis vänjer sig vid ett tillstånd som till slut leder till viljelöshet och oförmåga att ta tag i en situation. Hade grodan blivit nedstoppat i hett vatten hade den förmodligen hoppat ut med en gång och därmed räddat sig själv.

Kom 70-tal, kom rundstickor och folklore, kom protestsångare, kom kvinnorättskämpar, kom musiken, kom pacifister, kom glädje!

Och är du en groda som sakta håller på att bli kokt – säg stopp, tänk 70-tal, lyssna på Joan Baez och fråga dig – vart är du på väg…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Fläsket är i ugnen och här doftar av aprikos och rosmarin…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag fick ett energigivande mail idag. Man ska vara rädd om alla guldkanter i tillvaron. Gå tillbaka, läsa en gång till någon dag när livet inte känns lika lätt och sprudlande. Kanske är det därför jag inte redan däckat i soffan – utan brynt fläskytterfilé som nu puttrar i ugnen. Det finns tid att skriva, det finns timmar kvar av dagen. Ännu finns det tid.

Jag har som vanligt skummat rubrikerna i kvälls- och dagstidningarna. Hej på dig Gudrun Sjödén som tycker att kvinnor som slutar klockan fyra på dagarna får skylla sig själva om de får låga pensioner. Hej charmtrollet Donald som aldrig släcker Twitterlampan och kommenterar de låga tittarsiffrorna på Oscarsgalan och sjunkande intäkter för inspelade filmer med, citat: ”… är att vi inte har stjärnor längre – förutom er president (bara skämtar, så klart)!” I övrigt en hel del elände och några goda nyheter. Hejdå hat. Hej kärlek!

Bussarna går i skytteltrafik utanför mitt hus. Fläskytterfilén skars i tunna skivor. Den här dagen kommer aldrig mer igen – men onsdagens matlåda är räddad. Så lever jag i framtiden idag. Och allt är precis som det ska vara…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Vad är intuition och hur vet man om den fungerar…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag kände det på mig. Jag gick på magkänslan. I SAOB kan man läsa en del om intuition, bland annat: ”Intuition kallar man det slags intellektuella sympati, genom vilken man försätter sig i det inre av ett objekt för att där uppgå i det enastående och följaktligen outsägliga det rymmer i sig. Ruhe Bergson Intuit. 11 (1911).” Är intuition alla minnen man har som under bråkdelen av en sekund berättar för mig något som ännu inte blivit sagt, något som kan innehålla ett hot eller ett löfte, något grundat på erfarenheter eller kanske något man snappar upp i den ordlösa kommunikationen. I SO står det att, citat: förmåga till o­medelbar upp­fattning eller bedömning utan (med­veten) till­gång till alla fakta; ofta i mots. till logiskt resonerande förmåga” och i SAOL: förmåga att o­medelbart upp­fatta; in­givelse.

Sagda ord hänger kvar i rummet. Det är något som inte stämmer, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. En oväntad händelse som urskiljer sig från hur det brukar vara lämnar kvar en inre undran om varför. Små, små tecken. Jag antar att intuition är något som människan utvecklar i ett slags försvar, något som gör att faror tidigare kan urskiljas, att de vilda djuren, överlevnadsinstinkten utvecklat sinnet – om att känna, förstå, tolka och registrera omgivningen hela tiden. När logik och känsla kopplas ihop händer det saker. Det händer ibland att den person vi hela tiden har med oss och ständigt talar med – nämligen oss själva – säger emot som för att pröva sanningshalten. Det kan inte vara sant. Är du riktigt säker? Vad grunder du det på? Tänk efter. Hela tiden matas vi med information och händelser som vi tolkar. Det har inte blivit lättare i takt med den stora mängd information som pumpas ut till oss. Den rent av bombarderar med budskap om att låna pengar, spela på nätcasinon, vinna miljoner och bli rik. Det är en riktigt cynisk strategi – först nätspelande – sedan snabblån – sedan nätspelande – sedan snabblån. Kända människor, artister, idrottsmän borde ha något slags krav på sig själva att inte medverka i vilken reklam som helst. Det är en väldigt aggressiv marknadsföring av spelande just nu. Här behövs till och med ingen magkänsla – man vet utan vidare att budskapet inte stämmer.

Men vi förnimmer, vi talar utan ord, allt dröjer sig kvar, vi registrerar. I poesin finns det känsla och intuition. Karin Boyes dikt ”I rörelse” är så otroligt vacker och sinnrik:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Så mycket den dikten rymmer. Oändligt är vårt stora äventyr…

När jag läser om fallet i Solna tingsrätt blir jag uppriktigt bekymrad…

Av , , 4 kommentarer 11

I Aftonbladet läser jag om ett fall i Solna Tingsrätt där man friar en make i ett misshandelsfall för att han är från en god familj. Citat: ”Mannen och kvinnan gifte sig enligt sharialag för cirka sju år sedan. ”Det normala i ”dessa kretsar” är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att NN (kvinnan, reds. anm.) inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare.”, skriver rätten.”

Vidare i artikeln, citat: ”En av centerpartisterna, Ebtisam Aldebe, kandiderade till riksdagen senast 2014, och i valet 2006 stod hon som tredjenamn på partiets riksdagslista, och har i media sagt att svenska lagar borde anpassas till muslimer som bor i Sverige, så kallad särlagstiftning.”

Man kan väl inte ha nämndemän som har sådana åsikter och dömer efter dem. Om det stämmer verkar det helt horribelt. 

I Sveriges Domstolars skrift ”Nämndeman i tingsrätt och hovrätt står följande om nämndemannens skyldigheter:

”Domared - Innan en nämndeman börjar tjänstgöra ska han eller hon avlägga domareden (se sidan. 46). Eden avläggs med försäkran på heder och samvete i samband med nämndemannautbildningen eller vid första sammanträdet inför rättens ordförande. Genom domareden försäkrar nämndemannen att man ska döma så rättvist som möjligt och aldrig ta några ovidkommande hänsyn. Man lovar också att inte sprida ut eller tala om för andra sådant som förekommit vid rättegången och som inte ska bli offentligt, till exempel vad som sagts vid rättens enskilda överläggning. Nämndemännen lämnar genom domareden långtgående försäkringar om att de i sin dömande verksamhet ska tillämpa de svenska rättsreglerna och inte låta sig påverkas av sina politiska åsikter.”

Domareden borde kanske få ett tillägg om att inte låta sig påverkas av varken politiska eller religiösa åsikter. 

4 kommentarer
Etiketter: