Dikter i byrålådan…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag hade en lång period av diktskrivande. Det var som om orden bara poppade upp i hjärnan och ville komma ut. Stort som smått. Vardagstankar. Funderingar. Man måste ta hand om sig – och att uttrycka något i skrift gör något med en. Jag tror att människor behöver mera villkorslös kärlek – är inte alla dumma kommentarer, spydigheter och hatkommentarer på nätet ett uttryck för just det? Världen känns så kall ibland. Den som ropar högst vinner, men jag lever fritt i tystnaden. Det här är mitt rum. Här är jag…

 

Livets villkor…

har någon älskat dig
var glad

har någon sett upp till dig
var glad

har någon hållit din hand
var glad

har någon sett in i dina ögon
var glad

har någon berört din själ
vet du vad livet kan vara…


Britta Johansson 2012

Jag och PRO var på NO:-)

Av , , Bli först att kommentera 5

Ok, det var faktiskt några som var yngre än mig och en del i samma ålder – kanske har jag bara svårt att inse att även jag blir äldre. I alla fall så var jag på Norrlandsoperan ikväll och lyssnade på operasångaren Peter Mattei. Man blir berörd – vilken röst den mannen har och sedan uttrycket när han liksom kastar sig lite framåt och sjunger ut – och man sitter där på andra bänkraden och får bilden inom sig en av stor kostymoperaföreställning där han är med. Musik kan öppna hjärtan och sinnen. Det är magiskt. Konsertsalen full och stående ovationer. Tänk om man fick stå på scen någon gång och folk hurrade och klappade händerna för något bra man gjort. Kan inte på rak arm komma på vad det skulle vara för något.

Imorgon är en annan dag. Onsdag. Tiden rusar. Umeå är bäst – jag tror musiken fick mig på fall…

Grön eld 2

Ett foto på Grön Eld jag tog för några år sedan – innan den svarta, fyrkantiga plattan…

Hanna Wigh före detta Sverigedemokrat varnar för SD…

Av , , Bli först att kommentera 7

I webbtidningen Nyheter24 intervjuas Hanna Wigh efter ett Facebook-inlägg där hon varnar för att rösta på Sverigedemokraterna. Som ni kanske känner till satt Hanna Wigh i SDs partistyrelse men hoppade av i protest mot partiets agerande efter hon blivit utsatt för sexuellt övergrepp av en partikollega.

I Nyheter24, citat:

”När Nyheter24 når Hanna Wigh berättar hon om ett parti som är korrupt och ruttet.

– Det finns en kultur med korruption, mutor och förskingring inom Sverigedemokraterna som tystas ner. Och om man sköter sitt parti på det viset, hur ska man då sköta ett land? Man kan också titta på hur nätsvansen beter sig och vilket ointresse partiledningen har av det. Det är fruktansvärt skrämmande, säger Hanna Wigh till Nyheter24.

Men inte bara det. Wigh berättar också om att Sverigedemokraternas toppolitiker skrattar åt sina egna väljare och ser ner på de egna medlemmarna.

Det finns ett stående skämt inom partiet, där man pekar på socialt utsatta människor och säger ”kärnväljare”. Sen skrattar man. Det finns ett jättestort förakt mot folk och de egna väljarna, säger Hanna Wigh till Nyheter24″ Slut citat.

Och jag tror på Hanna Wigh. På riktigt…

Blue eyes crying in the rain…

Av , , Bli först att kommentera 13

Ett värdigt avslut på denna lördag – Jills veranda med Kristian Gidlund. Programmet avslutades med duetten ”Blue eyes crying in the rain”. Kristian som dog endast 29 år gammal i cancer några månader efter att programmet spelades in. ”Some day when we meet up yonder, We’ll stroll hand in hand again. In a land that knows no partin’ – Blue eyes cryin’ in the rain”.

En dag går vi hand i hand igen…

Bo Kasper vidrör den svenska själen och allt blir så nära…

Av , , Bli först att kommentera 11

”En sländas andetag, som ett korn på en strand, som ett barn i din hand, är jag, äar jag..” sjunger Bosse Sundström i Bo Kaspers Orkester. Hela publiken som sitter på Allsångens efterkonsert på Skansen sitter där, nynnar och gungar med i melodin och ser helt andäktiga ut. Jag älskar låtarna. Jag har hört dem så många gånger förr. Det är som om texterna vidrör ett känslocentra och tangerar exakt den punkt där vemodet och kärleken skär sina axlar. Nu sitter jag hemma framför TVn men upplevelsen blir inte mindre för det och jag tänker – vad människor behöver idag är mera kärlek – inte hat…

Vi behöver inte någon som står längst fram i rummet eller på en plats som ropar ut hat – vi behöver kärleksbudskap, äkthet och frid…

En sländas andetag, som ett korn på en strand, som ett barn i din hand, är jag, är jag…

(Ah ah ah ah aaaah)
(Ah ah ah ah ah aaaah)
(Ah ah ah ah ah aaaah)
(Ah aaah)
(Ah aaah)

IMAG0782

 

Fattas bara några lökkupoler på Rådhuset så är vi framme…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag gick en morgonpromenad i morse innan staden vaknat till liv. När jag passerade Grön Eld tänkte jag att stadsarkitekterna i Umeå verkar ha fått dille på betong och rutmönster. Kalt, svart, grått, platt och trist. Jag gick i mitten på Rådhusesplanaden, log för mig själv och tänkte att på den här grusgången har många gått före mig – i en annan, vackrare tid. Jag tittade upp – hänförd…

DSC_0274[1]

Så otroligt vackert! Björkarna, blomsterarrangemangen. Jag fortsatte min färd – mot Rådhustorget…

DSC_0275[1]

Plattläggningen får mig nästan att vilja gråta – eller inte – ingenting här frammanar någon som helst känsla – utan får mig istället att tänka på Röda Torget i Moskva. Det saknas bara en militärparad och några lökkupoler.

Ska det verkligen vara så här, platt och livslöst? Mitt förslag är att man bryter upp en del i mitten och gör ett liknande blomsterarrangemang som längs Rådhusesplanaden eller en fontän – eller i princip vadsomhelst är bättre…

Jag gick vidare på min väg hem.

Det gäller bara att fortsätta gå och hoppas på…