Bo Kasper vidrör den svenska själen och allt blir så nära…
”En sländas andetag, som ett korn på en strand, som ett barn i din hand, är jag, äar jag..” sjunger Bosse Sundström i Bo Kaspers Orkester. Hela publiken som sitter på Allsångens efterkonsert på Skansen sitter där, nynnar och gungar med i melodin och ser helt andäktiga ut. Jag älskar låtarna. Jag har hört dem så många gånger förr. Det är som om texterna vidrör ett känslocentra och tangerar exakt den punkt där vemodet och kärleken skär sina axlar. Nu sitter jag hemma framför TVn men upplevelsen blir inte mindre för det och jag tänker – vad människor behöver idag är mera kärlek – inte hat…
Vi behöver inte någon som står längst fram i rummet eller på en plats som ropar ut hat – vi behöver kärleksbudskap, äkthet och frid…
En sländas andetag, som ett korn på en strand, som ett barn i din hand, är jag, är jag…
(Ah ah ah ah aaaah)
(Ah ah ah ah ah aaaah)
(Ah ah ah ah ah aaaah)
(Ah aaah)
(Ah aaah)
Senaste kommentarerna