När man får veta sanningen i TV-rutan…

Mitt Netflix-liv går vidare. Man halkar in på en serie och så är det kört. Det är som en godispåse, lika bra att aldrig köpa den eller slå på TVn överhuvudtaget (trots Språkrådets rekommendationer ”över huvud taget” skriver jag fortfarande ”överhuvudtaget” i ett enda ord:-).

I alla fall så var det en realityserie från Australien ”Back with the ex” – där man får följa en tjej, två killar och en medelålders man – som tar kontakt med sina gamla ex i förhoppningen att de ska börja om på nytt. Här sitter denne 57-årige frånskilde mannen sedan åtta år och berättar om tjejen han träffade i USA när han var 27 (hon var 20) och att han aldrig glömt henne. Han har tänkt på henne varenda dag sedan dess – även under sitt äktenskap. Han ringde till och med till hennes pappa strax innan han gifte sig för att fråga hur hon hade det. Pappan ville inte ge honom dotterns telefonnummer men lovade att leverera en hälsning.

Nu tänker jag att 57-åringens före detta hustru har bänkat sig framför TVn och surfar runt på Netflix och hittar: Back with the ex. Hon tänker lite sentimentalt på sitt eget äktenskap som inte riktigt fungerade och som slutade i skilsmässa och det hugger till lite i hjärtat. Och inte blir det bättre när hon får se sin exman Peter och får höra om alla fantastiska stunder han har upplevt – med Diane. Men var är väl en realityserie utan reality? Inte mycket att hänga i julgranen.

Det hade varit en underbar twist att även få höra Peters exfrus version av saken. Kanske hade även hon en ungdomlig kärlek i garderoben? Det är sånt man aldrig får veta. Kanske kommer det framöver en uppföljare ”Back with the ex-wife” – i terapisoffan. Jag tror att realityserier kan egentligen ha hur många varianter som helst – huvudsaken det finns TV-nördar som aldrig ger upp och bara måste se slutet.

Jag brukar även äta. Ikväll blev det ugnsrostad sötpotatis och palsternacka dippade i gräddfil, rödlök och rökt paprika – helt perfekt TV-mat…