Holmsund – ni måste göra något åt Himmelska Fridens Torg:-)

Av , , Bli först att kommentera 4

Ja, jag är enbart en förmedlare av information – talar folk högt när de sitter på en parkbänk och någon sitter bredvid och inte kan annat än lyssna – så anser jag att det är helt korrekt agerande att vidarebefordra önskemålet till kommunpolitikerna (vilket det kryllar av på VK-bloggen):

– Gör ett studiebesök i Vindeln (nu kommer jag inte ihåg om det var Vindeln, kan ha varit Hörnefors eller annan alternativt samhälle) – där har de ett torg med snirklande gångar, kuperat och blommor samt en Boulebana

– I Holmsund finns det ingenting kul att göra för pensionärer – inga roliga träffpunkter – inget kul alls. Var är alla Afterwork (eller Afterpension kanske?) Måste man åka in till stan för att mysa lite?

– I Holmsund är det ”stilrent” som gäller – fast några verkar istället tycka att just det är kalt, tråkigt och kantigt

– Vem ska ta tag i detta, frågade sig damerna. Det händer ingenting!

Men nu då?

Det är tyst – bussarna har slutat gå…

Av , , Bli först att kommentera 10

Efter klockan tio på kvällen slutar bussarna att trafikera gatan där jag bor. Enstaka bilar kör förbi, någon cyklist och promenerande husse eller matte gör kvällsrundan. Lugnet sänker sig och en slags frid infinner sig. Stadsfrid. Kanske är det just det som människor saknar nuförtiden – frid. Lugn och ro. Tid att tänka efter, bara finnas till. Andas in, andas ut. Tänk alla saker som produceras till ingen nytta alls – som bara ger tomhet och ett jordklot som utarmas. Det kan göra mig lite ledsen, att mycket av det vi har är sånt vi skulle kunna vara utan. När allt som är viktigt är helt gratis, men det tänker vi inte på. River ut nya kök och sätter in ännu nyare kök. Stylar, är något. Jag levde i ett naturparadis när jag växte upp – en sjö, en äng och ett kök med solljus. Jag vet vad det innebär att leva i och med naturen. Hur höststormarna ibland svepte med mig, men jag stod kvar i regn och snålblåst vid strandkanten och fylldes av det stora, outgrundliga, sorgsna och visste att det var en lärdom. När åskan gick om hösten och blixtarna skar genom den mörka himlen, när den fuktiga kalven låg i kätten, nyss född och allt var ett mirakel i ladugårdslukten. När jag drog av grädden från mjölkens yta, när jag ropade ”kosöta” när korna skulle in för kvällen i sommarladugården. Hur livrädd jag var för Majros stora horn, den ilskna kon som bara mamma klarade av.

Jag har aldrig varit i Thailand. Jag har aldrig längtat till Thailand. Säkert ett underbart land och fina människor. Jag har bara inte längtat. Men hos mig finns fortfarande min längtan efter en dag vid en sjö, i ensamhet, i regn och blåst. En liten kalvmule. En grönskande äng. En brasa i vedspisen. En söndagsmiddag med mammas fläskkotletter, sås och kokt potatis och ett glas Portello framdukat på köksbordets vaxduk. En cykeltur med fadern.

Det är tyst – bussarna har slutat gå. Friden har lagt sig. Mörkret sänker sig över taken. Det är som det ska vara. Allt är precis som vanligt…

Mycket ska ha mer – tant och farbror Blå…

Av , , 1 kommentar 5

Riksdagsledamöter som skrivit sig hos sina föräldrar och får ersättning – ja, man kan läsa om dem i DN (KD, Centerpartiet och Moderaterna) – men – kanske är de inte unika, är kanhända något som satts i system, bara för att man kan. I deklarationstider kan man påminna sig om vad som händer den enskilde deklaranten som inkommer med sin deklaration försent, från Skatteverkets hemsida, citat:

”En förseningsavgift ska tas ut med 625 kronor när en skattedeklaration inte har lämnats eller har lämnats för sent (48 kap. 6 § SFL). Om en uppgiftsskyldig ska lämna skattedeklaration först efter ett föreläggande, och inte gör det i rätt tid, ska en förseningsavgift tas ut med 1 250 kronor (48 kap. 6 § andra stycket SFL).”

Statens avgifter, vi accepterar dem – vi vill ju bara att allt ska vara rättvist, att reglerna ska vara lika för alla – oavsett om man är en liten gräsrot eller en klingande cymbal. Om man inga ord har eller ett uttryckssätt och bara får foga sig, vad gör man då? Jag tänkte på det när jag såg ett program på SVT med en sammankomst av personer som medverkat i SRs ”Sommar”, bl a med Alex Schulman och Lena Endre och när ett avsnitt från Endres program spelades upp och hon berättade om när hon drabbats av någon åkomma och inte fick tala på sex veckor – och vilket utanförskap det skapade – hon var inte med längre! Ingen brydde sig om vad hon tyckte och hon började plötsligt påminna sig om alla tysta människor i hennes omgivning som man inte riktigt räknade med, hen säger ju aldrig något – och den empati man måste ha med människor som inte är pratsaliga och inte riktigt får till det och kan tänka snabbt och formulera sig. Lena, oh Lena – det finns så många tysta människor som har en mängd smarta lösningar i bakfickan – och vill hålla dem hemliga:-).

Bidragstagare ska in i ”jobblinjen” – ja, vi har hört det förut. Människorna i ”tärande” grupper. Riksdagsledamöter är av en annan sort, gör bara det som är tillåtet enligt regelverket, det borde väl inte tidningarna skriva om?

Men låt alla jobba till 75 då – de som slitit ned sin kropp och har de lägsta lönerna och som inte klarar av att ekonomiskt trappa ned vid 60-65, arbetsmyrorna som alltid dragit sitt strå till stacken till drottningen – låt dom jobba och sponsra bostadstilläggen för höginkomsttagarna – glöm artros, utslitna leder och värk. Var glad och tacksam och lyssna när de som talar säger – vi följde bara regelverket – som vi själva skapade…