Ytligheten har inga gränser…

Har Twitter, inga följare:-) men jag följer Donald Trump, bara för att se vad han kläcker ur sig. Det jag har emot honom är att han medvetet ljuger för att skapa uppmärksamhet och intresse. Det är svårt att ge cred åt någon som uppvisar noll i ärlighet. Tyvärr medför följandet av Mr Trump även hans retweets, exv ett från Bill Mitchell (vem han nu är, måste googla senare): ”Amazing meeting guys. Up close and personal with the President. Such a down to earth nice guy. Internet as been dicey in here. Will tweet more later.”

Hur kan man bara skölja sig i ytlighet och känna att det är ok?

Vill världen verkligen ha mera tweets från Trump & Co?

Det finns ingen stil numera – inte ens i världspolitiken känns det som om alla fåren är i hagen. Vem kan man lita på? Jag vill bara ha en värld jag kan lita på, med ett uns av rättvisa, empati och fördelningspolitik. Jag vill ha rättvisa och för alla äldre en pension de kan leva på – är det så svårt att åstadkomma? Jag struntar väl i den svenska kulturen – om den innebär ”mer åt de rika och mindre åt de fattiga”. Ge de äldre vad de behöver!

Jag ska tweeta ”solidarity” till DT, men tvivlar på att han ens förstår meningen med det hela – den enda solidaritet han känner är väl den till pengarna. Så sorgligt – hur allt har blivit. Kärleken, som enligt Moa Martinsson är, människans stora oändliga universum, vem glömde bort det? Vart är vi på väg? Mera skjutvapen, mera våld…

Kärleken är människans stora universum – retweeta det Mr President…