The fairy queen sits there…

När man är uppfödd med den här utsikten från köksfönstret – är det inte mycket annat som imponerar – även om ett eller annat havsbad gör sina goda försök:-) Det är en plats med minnen – ja, inte bara mina – utan ända från min farmors farfars tid. Generationer har gått på samma ängar, samma stigar, fiskat i samma sjö – levat – älskat – kämpat. För mig har minnena med åren blivit alltmer tydliga och klara, samtidigt diffusa och skugglika. Här fanns en gång ett stort potatisland med den godaste mandelpotatisen, här fanns en gång betande kor, här fanns en gång en stingslig nordsvensk brukshäst – här fanns en gång mitt liv…

Det är den här bilden jag filtrerar mitt liv genom – vardagsrealism, djup, utsikt, tankar om att vissa saker helt enkelt inte är lönt att hetsa upp sig för, som att stå i kö exempelvis.

Jag skulle vilja ta alla världens ledare och sätta dem på uppradade pinnstolar framför den här vyn i en liten by in the middle of nowhere. De skulle få hålla varandras händer och sedan ställa sig upp och gå ned till ängen och harva jorden, hämta hästgödsel från baksidan av stallet, sätta plogen bakom hästen och i den sandrika jorden göra prydliga potatisfåror och med jämna mellanrum lägga ned de skrumpna sättpotatisarna – rad efter rad. En teambuilding från en tid innan ens uttrycket var uppfunnet. Det skulle vara förbjudet att ta selfies och gruppfoton på olika vänkonstellationer. Obefintlig risk för twittrande då ”bredband” enbart är ett ord i dessa trakter.

Nej, ingen skulle få se dem, ledarna, inget strålkastarljus. Och när arbetet var klart skulle de sitta på farstubron och dricka kokkaffe och vifta bort myggor, bräms och knott. De skulle inte ha tid att bråka och skicka missiler på varandra – de skulle bara längta efter en myggfri dag och ett glas svagdricka och drömma om ett fortsatt liv där alla får äta sig mätta och inte minst en nytt myggstift. Och gjordes jobbet bra skulle de på lördagskvällen få låna en gammal Opel Rekord och åka till danslogen i Långträsk. Förmodligen skulle de vilja återvända till hösten – när det var dags för att ta del av skörden. De skulle kunna tävla i vem som snabbast plockade upp en potatisrad eller vem som tog upp flest hinkar med potatis och den enda tillåtna texten till en ny händelse i Facebook skulle vara: Som man sår – så får man skörda…