Fröken Frida har möjliggjort att jag kan fortsätta mitt liv som förut…

Av , , 8 kommentarer 10

Sa Doktorn som bodde på Östermalm i dokumentären på SVT Play från 1999 ”Frida, en trotjänarinna”, citat: ”Den 86-åriga Frida får för första gången en egen bostad. I större delen av sitt liv har hon arbetat som husa hos en doktor på Östermalm och bott i ett litet rum innanför köket.” Filmen tagen 1988, 1993 och slutligen 1998 ger en inblick i herrskap och tjänstefolk. Frida 1988 är 75 år och har sitt rum innanför det lilla köket. Där sover hon, kliver upp och börjar sitt jobb vid sjutiden varje morgon. Hon är ledig varje onsdag efter klockan två och varannan söndag. Det är en dokumentär, tro det eller ej. Hon har på sig kläder som anstår en husa, förkläden och svart eller blå klänning. Hon är stolt mitt i allt, stolt över sitt arbete och att hon inte är någon hoppjerka. Hon brygger morgonkaffet och går in med koppen till doktorn och niger och frågar vad doktorn vill ha till lunch, om wienerkorv och brynt potatis blir bra. Det blir det. Till middag stekt kyckling, sky och grönsaker och glass och bär för doktorn får middagsbesök.

När Frida var tolv år dog hennes mamma och hon blev barnflicka. Sedan fick hon tjänst i ett finare hus där hon stannade i ganska många år och sedan blev det Stockholm och som husa till doktorn med fru. När hon intervjuas 1998 och doktorn har dött (104 år) och hon själv har ett eget hem tycker hon kanske att hon borde haft ett eget hem redan för tjugo år sedan, men så dog ju frun och Doktorn blev ensam, och vem skulle ta hand om honom? På doktorns 100-årskalas, där ett stort antal gäster kommer som är märkvärdigt lika hur man tror att Östermalmsbor ser ut och beter sig har Fröken Frida gjort all mat och serverar, svarar i telefon, öppnar dörren och hinner inte bli intervjuad på eftermiddagen för då är middagen i full gång. En bjällra ringer och hon småspringer till matsalen där några gäster ska stanna kvar för lite ytterligare förplägning. Kan Fröken Frida säga var besticken är så kan jag duka klart, säger en stram dam.

Både Frida och doktorn intervjuas separat vid olika tillfällen. Vid ett tillfälle berättar Frida vad hon brukar göra på sin treveckorssemester varje sommar; det har blivit Italien runt, transsibiriska järnvägen, Moska etc. Hon har rest och sett världen. När Doktorn intervjuas säger han, fritt citerat: Fröken Frida har möjliggjort att jag har kunnat fortsätta mitt liv som förut. Och hon har ju inget eget liv. Det här ÄR hennes liv.

Har ni inte sett dokumentären – gör det! Frida är någonting utöver det vanliga, så stark, så stolt, så bra – så proffsig. Sängen och byrån fick hon ta med sig till sitt eget boende. Allt det andra var ju antikviteter så det såldes på auktion. Matgruppen gick visst till en släkting åt frun.

Herrskap och tjänstefolk…

Om min farmors farfarsmor Brita-Stina Olofsdotter

Mera om Brita-Stina

Jag…

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag

Älskad
omtyckt
beundrad
charmig

Sur
grinig
arg
tvär

Allt jag är…

 

Förtrollad
Den som tillåts se min själ
vet att den är stor, kärleksfull och varm
Den som nyfiket knackar på
öppnas dörren på glänt
till ett landskap, oändligt, eget,
vackert, levande
Den som bländas av ljuset är min,
förtrollad, förstummad, hänförd
Men ack, så få de är
Knappt någon har sett den pärla
som är jag
Som en hemlighet att vårda
jag sluter mitt inre

 

Hopp
Se igenom allt det kalla,
hårda, obevekliga i oss alla

 

Ur byrålådan…

Du ska inte tro att du är något…

Av , , 1 kommentar 7

Känns orden igen? Den inledande raden i den berömda Jantelagen från Aksel Sandemoses roman ”En flykting korsar sitt spår” – jag har inte läst boken, men den beskriver visst en småstads eller landsbygds intolerans och att man ska hålla sig inom sin klassnivå och inte sticka ut. Såväl enskilda individer eller grupper av människor kan känna så – att man värderas mindre än övriga och att det är en sanning. ”Sanningar” måste alltid omprövas, fast jag tror att det finns genuina sanningar som står sig genom tiderna. Barn som blir överuppfostrade exempelvis – att bli så perfekt formad att man blir förljugen och tappar sin personlighet och inre, fast det är liksom i den tiden vi lever nu. Skapa sitt varumärke, vara rätt eller blåljuga. Det är som att alla brottas med ett jätteproblem – hur når man fram i ”bruset”? Och i hur stor utsträckning kan man kompromissa med sig själv för att nå målet? Är det ok för tre partiledare att bjuden åka på en femdagarsfest med festarrangören Bindefeldt istället för att vara hemma och göra jobbet? Vilka signaler sänder det ut – är allt bara läpparnas bekännelse och till syvende och sist är det bara den egna personen som betyder något? Nej, du ska inte tro att du är något – lilla gräsrot – som röstat på partiet – håll dig på mattan och kolla in när vi flyger iväg till Tel Aviv (Israel) och festar loss. Vi kan twittra några väl formulerade oneliners så att ni håller er lugna där i Malmö, Uppsala och Göteborg under tiden – vi är ju med er ändå.

De ”vuxna i rummet” har abdikerat och suckar åt alla besvärliga väljare som inte gör som dom säger åt oss att göra – var laglydig, följ skattereglerna, var en god medborgare, gör din plikt, var ärlig, ljug inte. Det känns som marionettdockor, någon eller något drar i trådarna och fram kommer karaktärer som fruarna i The Stepford Wives. Under tiden stretar undersköterskor och övrig vårdpersonal på, polisen gör sitt jobb, busschaufförer åker samma turer dag efter dag, förskolepersonalen tar hand om våra barn, lärare blir misshandlade av sina elever och småbarn begår brott. Antalet silikonbröst ökar och ingen duger längre. Vi har tillslut fått vårt drömsamhälle – du ska inte tro att du är något – men om du säljer din själ då kanske…

Det är den stora massan som tar ansvar, som tänker på arbetskamraten bredvid, som stryker en medmänniskas hand, som vill att allting ska fungera och vara rättvist. Det är den stora massan som inte åker på femdagars bjudresor – som får Sverige att gå runt. Det är dom som efter arbetsdagens slut däckar i soffan för att vila upp sina ömma ben och ryggar inför en ny arbetsdag. Det är dom som skjutsar sina barn till aktiviteter och vill att de ska växa upp till laglydiga människor som gör rätt för sig. Det är alla dom som verkligen är något och inte bara en seriefigur på ett twitterkonto…

I could be the sun that lights your dark…

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag gillar texten i John Lundviks: Too late for love

I could be the sun that lights your dark
And maybe I would lit your world with just one spark
I could make it burn for you and me
If I could be there
I would be there

Det är väl häftigt om man skulle kunna vara det – någon som kan lysa upp någon annans värld. Jag har haft en intressant vecka; lyssnade på ett föredrag i onsdags med SaraClaes – tänkvärt om mans- resp kvinnoroller och vad som egentligen är normalt, citat från presentation av föreläsaren SaraClaes: ”Det flesta vet att mångfald och oliktänkande är positivt, utvecklande och rent av livsnödvändigt för ett levande samhälle. Trots det låter vi rädsla, nedärvda normer och gamla tankesätt styra våra liv. Vem programmerar din hjärna och vem bestämmer hur du ska tänka?”

Igår kväll var det Soul train på Äpplet – hur kul som helst! Första gången jag var där och tillsammans med arbetskamrat blev det en toppenkväll! Massor med folk, discolåtar och vips kände man sig som arton igen och var på Don Peppino i Piteå:-) Det är nog aldrig för sent för vare sig dans, vänskap eller kärlek, John Lundvik. Det gäller bara att fortsätta lysa upp…

Doften…

Av , , Bli först att kommentera 8
Doften...

en kort sekund
kände jag
doften av
det förflutna

något inom mig
mindes, en tid
som jag inte
mindes

jag höll i
mina handskar idag
och doften
var varm

ett mjukt, svart
skinn med
vitt ludd på
insidan

en blandning av
kaffe, läder
och någon
slags parfym

jag åkte
år efter år
tillbaka
i minnet

jag hamnade
hos en kvinna
hennes kind
var mjuk

hon log mot mig
och sa – jag tänkte
på dig idag…

”Du vet inte om elektrikern som kommer hem till dig är en NMR-medlem eller inte…”

Av , , Bli först att kommentera 7

Berättar en kvinna som jobbar på ett högstadium någonstans i Sverige – vilken kommun hon jobbar på får man inte veta eftersom hon är rädd som det står i artikeln i DN ”Sverige tar hjälp av Israel för att bekämpa judehatet i skolorna”, citat: ”Av rädsla för NMR och Nordisk styrka vill hon inte att DN skriver hennes namn, eller kommunen där hon arbetar. På hennes skola har hon och lärarna mött nazistiskt influerade tonåringar som förnekar Förintelsen. – Vi hade elever som sa: Ni ljuger! ”

”I måndags avslutade 25 svenskar en intensiv niodagarskurs vid Yad Vashem (israeliskt minnescentrum som ägnar sig åt att försöka förstå och begripliggöra det svartaste kapitlet i europeisk 1900-talshistoria: Förintelsen.). Att tala med lärarna på kursen om deras svenska vardag ger glimtar av intolerans och extremism från olika delar av Sverige.” Det är där kommentaren fälls – Nazisterna är ständigt närvarande hos oss. Flera har flyttat till kommunen och det skrämmer många. Du vet inte om elektrikern som kommer hem till dig är en NMR-medlem eller inte, berättar en kvinna som jobbar på ett högstadium.

Glömmer aldrig ett program jag såg en gång om KKK-medlemmar i USA. Kvinnan i huset samlade på dockor, hon hade en enorm mängd i ett stort rum på övervåningen och längst inne i ett hörn hade hon små KKK-dockor samlade som hon stolt visade upp. Vanligt folk kanske är mer extrema än vad man tror. Det extrema gror i ytterkanter, i sammansvetsade grupper och har sina egna regler. Att hata människor för att de är judar eller färgade går inte att förstå. Inte ens om man tänker sig att hatarna har varit små bebisar och vuxit upp i dåliga förhållanden eller what so ever.

Det viktigaste att lära ett barn är kanske att stå emot, att tänka själv, att inte gå på gemenskapsbubblan om det medför något dåligt. Vem vill inte bli älskad och omtyckt, men priset kanske blir för högt att betala. Att vara stark i en grupp är en helt annan sak än att vara stark själv. Att vara stark i en grupp är ibland ren feghet, att gömma sig bakom andra för att våga sticka fram näsan. Att klä sig i vita skjortor med gröna slipsar, att klä sig i vita kläder med vit struthuva, att hata en människa för att den är jude eller färgad eller ditt eller datt?

Sedan finns det ju män som hatar kvinnor enbart för att de är kvinnor, som tycker att dom är lite förmer för att de är män. Jag vet inte vad de har för kriterier för den synpunkten. Att Eva blev skapad av ett revben – eller var det kanske ett pannben – ja, folk på den tiden stavade kanske inte helt korrekt – som jag skrev en gång ”Den första människan var man och av ett av hans revben skapades kvinnanMannen förlorade en del av sin kropp som blev till en annan människa, med andra fysiska förutsättningar. Den nya, kvinnan, var mindre, svagare och mjukare än mannen. Man kan ha olika synpunkter om skapelseberättelsen; var det den första som var den bästa av dem två eftersom han kom först eller var det rentav den andra, eftersom denna var nyare och en slags vidareutveckling av homo sapiens? Man kan väl ändå slå fast att mannens styrka gjorde honom överlägsen kvinnan. Kanske var det ändå så att när Adam såg Eva fylldes hans hjärta av en oändlig kärlek. Han använde sin styrka till att bära henne i sina armar, hjälpa henne när hennes ork tröt och till att bygga en plats för dem att bo i. När Eva såg Adam såg hon måhända en hjälte. Han var lång, muskulös och orädd, han gjorde det hon inte hade styrka till. Kanske nyttjade inte Adam sin styrka mot Eva utan för Eva. Hans kärlek fyllde honom med ömhet och när han rörde vid hennes kind förundrade han sig över miraklet vid hans sida – man och kvinna, med varandra istället för mot varandra.

Att älska – inte hata. Att inte stänga av känslor. Att våga bli berörd. Att sträcka ut en hand och våga ta någon annans hand – kanske är det så enkelt…

Forever young – I want to be forever young…

Av , , 3 kommentarer 5

Alphaville.

Nej, jag drömmer inte om pensionen eller ett enkelt liv. Min inneboende fjortonåring protesterar mot alla slags tankar om pension:) Jag får typ rysningar av att logga in på Premiepensionsmyndigheten. Jag tror faktiskt att i varje medelålders människa finns ungdomligheten kvar. Det är inget fel att känna sig ung, att se framåt hur gammal man än är. Varje morgon är ny, varje dag är ny. Strunta i rynkor – köp en tub med Aloe Vera-gele istället. Min käre bror som är 70 år gick i pension för något år sedan, är fortfarande eftertraktad på arbetsmarknaden och fortsätter arbeta som fordonslärare på gymnasiet tre dagar i veckan den här terminen. Jag älskar min bror. Han ger mig inspiration. han ser ut som han är 60, aktiv, håller igång och är rätt så lik min far. Nej, gå inte på allt om medelåldern och ålderdomen. Man kan bli äldre och ändå ha gnistan kvar. Det finns inget annat val.

En dag ska vi alla dö – men alla andra dagar ska vi det inte. Än finns tid att blåsa fjunen av en maskros eller vandra barfota i en sommaräng. Än finns tid för kärlek. Forever young – ja, den låten gjorde nog ett bestående intryck…

Lyckan kommer, lyckan går…

Av , , 1 kommentar 8

Den Gud älskar lyckan får. Ja, jag läste aftonbön varje kväll när jag var liten. Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går – den Gud älskar lyckan får. Jag växte upp med kristendomen, både hemma och i skolan. Den gjorde mig på något sätt gott. Jag bär med mig den tron än idag, även om jag inte går i kyrkan (jag kan inte riktigt med ritualer, mässande, konstiga ord och uttryck), men när världen känns alltför mörk, när jag misströstar över mina tillkortakommanden, när jag känner mig ensam och övergiven – så finns ett hopp, en tro på något större än marknaden, någon att luta sig mot som vet allt om mig.

Jag tycker orden ”lyckan kommer, lyckan går” är upplysande, det är livet på något sätt. Det finns inga garantier för ständig lycka, det finns massor med problem, tråkigheter, allt möjligt som kan inträffa, livet är ingen dans på rosor ibland – men det är livet och det är värt att leva, att uppleva, att känna, att förundras över. Att människan själv skulle vara den som vet bäst och vara högst finner jag inte troligt. Jag fascineras av Jesus, som gick på den här jorden och gjorde avtryck och under – men dömde ingen för vad den var utan hjälpte människor, befriade dem från sjukdomar och uppmanade dem att bli bättre människor – gå, du är förlåten – men synda inte mer. Vi behöver inte göra om oss för att duga, inga silikonbröst, läppfillers eller sexpack på magen. Vi lever i en tid som är starkt pressande, att prestera, duga och visa upp ett lyckligt och perfekt liv, att ytan är så viktig.

Jag har snart ingen yta kvar:) Jag har outat mig totalt på bloggen, till och med berättat att jag tror på Gud. Att jag inte är perfekt och jag lever med mina brister. Att jag inte tror på marknadslyckan eller privatiseringar. Att pengar ibland är roten till allt ont – visserligen en nödvändighet, men girighet är en helt annan sak. Att det är lätt att halka in på den breda vägen, men det finns alltid tid till att göra bättre val.

Lyckan, lyckan går – men kärleken den består…

Det är komplicerat…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det finns förresten en film med samma titel It´s Complicated med Meryl Streep och Alec Baldwin, men det är en helt annan historia. Hjärnan borde kunna sortera lite bättre, typ pros på en sida och cons på en sida – vad än det gäller och sedan får man sig serverat en slutsats helt automatiskt. Fast allt är dubbelt, exv som yin och yang, citat Wikipedia: yin, skuggsida, yang, solsida är centrala begrepp inom kinesisk filosofi och som symboliserar ytterligheter. ”Yin, den svarta, är den kvinnliga och passiva urkraften. Den symboliserar jorden och månen, det mörka, det kalla och det fuktiga, men även bergen och skelettet. Yang, det vita, är den manliga och aktiva urkraften. Den symboliserar himlen och solen, det ljusa, det varma och det torra, men även floderna och blodomloppet.”.

Taijitu heter den vitsvarta runda symbolen med vit prick i det svarta och svart prick i det vita – Yin och Yang i harmoni. En bild säger mer än tusen ord, som jag tolkar den att allting hänger ihop – att ytterligheter sammankopplas i något gemensamt – att det finns ett värde i att vara olika, men igenkänning finns där i djupet hos andra och där väcks gemenskapen. En helvit eller helsvart cirkel vore väl inte så spännande och utvecklande.

Jag går i tanketerapi just nu:) Mina hjärnhalvor försöker samarbeta, tänka på Taijitu och universums urkrafter och ger hjärnan fritt spelrum. Kom på något då, måste jag göra hela jobbet helt själv – kan jag inte bara få vakna upp och så har alla frågeställningar snällt sorterat in sig i pros and cons-listan.

Det är komplicerat, men ett liv i perfekt balans – låter inte det lite väl tråkigt…

Gryningen är här…

Av , , Bli först att kommentera 8

Som vanligt vaknar jag tidigt – det hjälper inte ens att senarelägga larmet på mobilen – vaknar halvfem ändå varje morgon oavsett vilken tid jag somnade:) Kan bli vissa problem ibland, men morgnarna är bäst. Jag älskar att vara själv, tänka på gårdagen, ta in dagen och sedan gå ut i världen. Jag har ju mycket att fundera på, alla TV-program jag kollar på och som måste analyseras och så vidare:) Det skulle inte vara så dumt att leva livet också, fast jag gör det. Jag har nyss blivit mormor – igen!

Ibland sker det oväntade och allt blir nytt igen. Varje morgon är ju ny så varför skulle inte jag kunna vara ny varje dag, gå emot gamla vanor, tänka nytt, försöka få till nya banor i hjärnan – kanske hjälper det om man är hudlös, alla intryck som man får måste bearbetas. Ibland kliver jag åt sidan för att vara i avskildhet och få lugn och ro.

Gryningen är här och dagen väntar…