Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars.

Så startar beskrivningen av ljudboken Män är från mars, kvinnor från Venus, på CDON och fortsätter som följer: ”På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor …« Egentligen är det lika bra att inse det vi kommer från olika planeter. Vi män och kvinnor. Och egentligen är det underligt att vi någonsin kan mötas. Med den här jämförelsen visar läkaren John Gray hur de vanligaste konflikterna uppstår mellan män och kvinnor. Han ger råd om hur vi rent praktiskt skall hantera dessa skillnader, och hur förståelsen mellan parterna kan öka.”

Jag köpte pocketversionen när den kom ut, det var väl 90-tal, läste den en fredagskväll och sedan vet jag inte vad som hände. Jag skilde mig:) Kanske inte i samband med boken, men jag har aldrig känt igen mig i schablonbeskrivningen av kvinnan, talför, kittet, tusen väninnor, social, och så vidare medan mannen ofta beskrivs som en liten misslyckad figur med inga nära vänner samt känslomässigt handikappad.

Ibland undrar jag vem som vinner på alla generaliseringar, att det ska vara så svårt att se varje person som en egen människa oberoende av kön, civilstånd, ålder etcetera, men det är skillnad på tillåtelse- resp snällhetskultur. Frihet är inte något som alla människor har och föds med och här spelar könet in. Alla borde ha precis lika stort livsutrymme, samma rätt att uttrycka sig och sina känslor, leva ut, och inte bli begränsade av sitt kön även om vi föds fysiskt olika och inte har samma hormonuppsättning – men vi är människor med en gemensam önskan att ingå i något större, en gemenskap, kanske ett liv med någon älskad.

Det finns två sorters människor. De som tror på generaliseringar och de som kämpar emot. Jag försöker vara neutral och fördomsfri, men i mig är ränder skapade sedan länge. Det sägs att det tar 21 dagar att skapa en ny vana. 21 dagar att bli en bättre människa – perfekt titel för nästa självhjälpsbok:-)