5G i Umeå för att uppnå ”digital happiness” – Really?

Man frågar sig vem som egentligen vill ha självkörande bilar och olika tekniska prylar som kommunicerar med varandra – ska verkligen allting kunna fjärrstyras? På sidan Q&A – frågor och svar om Umeå 5G kan man läsa om alla ”fördelar” som 5G kommer att föra med sig – bland annat ”digital happiness”. Känns väldigt out för mig när vi lever i en tid med alldeles för mycket uppkoppling och för många prylar. Uppriktigt sagt skrämmer det mig att Umeå ska bli Sveriges första 5G-stad. Känns det lockande med självkörande bussar? Känns det lockande att 5G, citat: ”är den femte generationen av mobilnät, som spås revolutionera vårt samhälle” och vidare ”5G ger därmed helt nya möjligheter till en smartare och mer hopkopplad värld”. Ansiktsigenkänning, alla grejor hemma kan styras – vad är det för samhälle? Det är helt sjukt enligt min mening. Men hör sällan kritik när samhället brakar iväg i helt fel riktning. Ska vi koppla ihop hela världen ännu mer?

Etiketter:

3 kommentarer

  1. Kane

    Jag har insett att jag är helt efter med allting sen länge nu…Helt ointresserad av mobiler, har fortfarande en gammal som jag bara använder för att ringa och inte ens en smartphone…Vet inte hur man laddar ned musik, så vid tillfällen har det hänt att jag tagit med min gamla freestyle istället och försökt gömma den i fickan, som man ju bara behövde sätta i ett kassettband i och kunde höra direkt…Ingen aning om hur mobila tjänster, appar, swish, mobilt bank ID etc fungerar…Jag är inte ens gammal så jag kan skylla på det för att slippa hänga med i allt ständigt nytt digitalt och tekniskt som händer…Jag hade mycket hellre fötts tidigare, när allt var mycket enklare. Trenden kommer ju förstås aldrig vända heller, bara gå ytterligare åt samma håll. Och fler och fler jobb och tjänster avvecklas, då man kan ”göra det själv” istället. Jag vantrivs oerhört i dagens samhälle…

    • Britta (inläggsförfattare)

      Kan känna igen mig lite i det du skriver, även om jag anpassat mig med åren:-) Växte ju upp i en jordbruksmiljö á la 40-50-tal fast det var 60-70-tal, men vi hade tidigt snöskoter och färg-TV. Oerhört lyxigt kändes det. Allt det här med tekniken, det blir bara för mycket – hur är det med säkerheten, går vi mot ett kontrollsamhälle, vem vill ha alla grejer uppkopplade?

  2. Kane

    Jag älskade TV, video och TV-spel när jag växte upp. Även freestyle, så man kunde ta med sig musik och lyssna på ute. Än idag älskar jag att se på film, eller bara djur & naturdokumentärer, nyheter m.m. på TV. Men det räckte för mig och räcker liksom än idag…Jag orkar inte lära mig allt ständigt nytt för att få ”bättre bild”, ”snabbare uppkoppling”, etc. Eller det argument som alltid används: att man nu kan göra allt själv. Jag tror att speciellt många äldre har svårt att hänga med i utvecklingen. När t.o.m. jag själv har det vid ålder 38…Jag har samtidigt nog med allt som redan behöver göras och det skulle nog fler hålla med om…

    En rolig grej: Fick en liten ”tjock-TV” på min 16-årsdag. Fantastiskt fin bild, funkade perfekt i 18 år! Men började då ”knäppa” och låta i den, så jag för säkerhets skull köpte en ny. Även om den fortfarande funkade lika bra och hade lika kristallklar bild.

    Nya platt TV-n: Urusel bild. Ju lägre ned man sitter, desto mörkare blir skärmen. Så ligger man ned, ser man knappt någonting. Längre tid att sätta på och nästan varje gång måste man stå bakom och trycka i sladdarna, då bilden bara flimrar…Så det där som folk har fått för sig, om att allt nytt alltid är bättre, alltså….:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.