När barn talar om kärlek…

Jag städar för fullt i mitt kontorsrum och eftersom jag är lite av en samlare finns det ett och annat att grotta ned sig i – innan det slängs. Exv ett mail från en humoristisk kollega om vad barn säger om kärlek (källa okänd, översättning gjord av Adam Gustafsson):

”Hur känns det att bli kär?”

”Ungefär som en lavin där du måste fly för ditt liv”
John, 9 år

”Hur ser man att två personer som sitter på en restaurang är kära?”

”Kärlekspar kan bara sitta och titta på varandra och låta sin mat bli kall…Andra bryr sig mer om maten.”
Bart, 9 år

Älskar barn och deras klarsynthet! Barn vet. Allt. Det är märkligt att vuxna med tiden glömmer bort hur barn känner av hur saker och ting förhåller sig. Tänk att det inte är alltför längesedan man förbjöd barnaga i Sverige, 1966. Allt våld mot barn, uppfostrande eller icke, är uttryckligt förbjudet i Sverige sedan juli 1979 (Wikipedia).

Det var något med 70-talet som inte kan beskrivas för de födda i nutiden. Primalterapi, oljekrisen, att alla (åtminstone gjorde vi det på högstadiet – lektionen avbröts, TVn rullades in och där satt vi som på nålar och skrek och jublade) satt klistrade framför TVn när Ingemar Stenmark åkte slalom. På badstranden rådde topless – nästan alla solade topless – note; det fanns inga mobilkameror på den tiden. Man pressade under solarieskärmar och var skitsnygg. Permanentat hår. Björn Borg – OMG (betyder inte omgående). Dansade på fernissat köksgolv till Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne”.

Pol Pot, BT-kemi och ett fredsavtal mellan Israel och Palestina. Orange, brunt och grönt. Kungen träffar den snyggaste donnan ever – Silvia och vi var så glada att hon skänkte glans åt Sverige. Jag förlovade mig för första gången och fick mitt första fasta jobb. Och jag läste Erica Jongs ”Rädd att flyga” och nästan alla av Doris Lessings böcker om Martha Quest. Jag levde på 70-talet. Jag var med i CUF och jublade när det blev regeringsskifte (numera är jag inte centerpartist – ett parti som tappat sin själ). Ja, jag var mot kärnkraft. Almar kramades i Kungsträdgården. Logdans. Jag åt min första plankstek. Elvis dör. Jag går med mina syrror på kristna konserter med Bröderna Samuelssons (jag tror på Gud än idag). Gyllene tider och Magnus Uggla gör sina debuter. Allt hände på 70-talet. Helt crazy.

Nu är vi förpassade till fyrkantiga rutor för att passa in. Var är de sunda rebellerna? De som sticker hål på perfektionismen och ser ett annat liv? Är det Greta och Co? Vart är vi på väg? Finns livet i poddar? Finns livet i mobilen? Finns livet i en blogg? Ja – hur är det egentligen – har vi glömt bort hur man ska leva?

Kärlekspar kan bara sitta och titta på varandra och låta sin mat bli kall…Andra bryr sig mer om mobilen:-)