Kategori: Aktuellt

Är Romina Pourmokhtari stark kvinna eller AI-robot?

Av , , 1 kommentar 6

På Europaparlamentets sida får man förklarat vad AI är och hur det används, citat: ”AI är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet.”

Påminner en del om Sveriges klimat- och miljöminister. Göran Persson var ju en ljummen bris i jämförelse med hur styvnackat Pourmokhtari resonerar och uppträder. Inte minsta tillstymmelse till självkritik efter Klimatpolitiska rådets årliga rapport att Sverige är på väg att missa klimatmålen citat ordförande Åsa Persson: ”Handlingsplanen är inte en plan för att nå varken Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.”

Annars inväntar jag just nu Alex Schulmans svar i DN på Jonas Gardells text i Expressen om att Schulmans trauman är de största i Sverige. Kanske tog det mest för Gardell när Schulman skrev krönikan ”Jag blir generad av Jonas Gardells vördnad för statsministern”. Vilket föranledde Gardell att scrolla igenom Schulmans texter som citat, ”Han skäms mest hela tiden. Han är sekundärskammens okrönte kung! Eller också gråter han. (han gråter VÄLDIGT ofta)”, slut citat.

Och så går våra liv i skuggan av skribenters, makthavares och kändisars offentliga meningsutbyten. Vi litar på att våra demokratiskt valda politiker vill det bästa för Sverige och moder jord och inte att man ser sin roll som minister i en regering enbart som en smart karriärväg. Var är visionerna? Är det en sänkning av bränslepriserna/dieselpriset med 5,50 kronor vid pump eller finns det något större vi och vår framtid kan sätta vår tro till?

Och en statsminister som så till den grad trivs med mingel och strålkastarljuset att han till och med dyker upp i Solsidan med hela familjen på Fredde och Mickans sons studentskiva. Men det lär väl inte hamna i historieböckerna…

Att se inkludering från ett barns perspektiv…

Av , , Bli först att kommentera 5

Lena Andersson, intervju i Expressen: Om hennes tidigare krönika i SvD och partiledartalen i Almedalen, citat: ”Många reagerade på det kalla beräknandet av kalorier, men jag ville visa med största möjliga tydlighet att det inte kostar mycket att vara mätt”. Ja visst, stärkelse och baljväxter är påfallande billiga, men kommer Lena Andersson över huvud taget ihåg hur det var – att vara barn? Hennes logiska tänkande har ingenting med det känslomässiga att göra. Hon hävdar nu att tre partiledare fortsätter att snedvrida hennes budskap. Inte förvånande så pekar hon ut S, MP och C.

Innan jag fick barn var jag världsbäst på barnuppfostran. Det är väl bara att (fyll i valfritt ord). Sedan blev det inte så enkelt, nej, snarare komplext. Hjärna och hjärta i kombination för att hitta rätta vägen. Hade jag varit fattig och enbart kunnat servera mitt barn spaghetti och baljväxter – ärtor och bönor – så hade jag mått fruktansvärt dåligt. Men inte Lena Andersson. För henne verkar tillvaron vara svart eller vit och en kamp om vem som har rätt – egentligen.

Jag tänker ofta att barnets perspektiv ofta glöms bort. Att inte ha råd. Att inte kunna. Att inte kunna följa med. Att sitta hemma och äta middag efter middag med pasta och baljväxter? Nej, lägg ner den där diskussionen Lena – och tänk på att du var ett barn en gång – knappast fick du enbart middagar med ärtor och bönor…

Reflektion nr 2: Gick till Apoteket idag för att köpa Desivon eller Salubrin (hundra år sedan jag köpte dessa) – ingendera fanns på Apoteket. Hade tappat en trädgårdssax spets på foten och kände att kanske något bakteriedödande vore på sin plats. Frågade personalen om den lilla flaskan ”Klorhexidin – sårdesinfektion” var att likställa med de förgående nämnda? Absolut! När jag kommit hem och dragit bort etiketten för att se instruktionen, visar det sig att ” Klorhexidin är avsett för sårdesinfektion, desinfektion av slemhinnor i samband med förlossning och desinfektion av urinrörsmynningen före insättning av kateter”. Jag funderar om förpackningen har ett bäst före datum. Och då tänker jag inte på förlossning. Man borde få ett korrekt svar. På Apoteket. Men inte nu längre. Är du medlem? Nej. Är det någonting du vill bli? Nej tack. Tystnad.

Nyttjade medlemskortet på Coop igår. Tre paket kaffe för 99 kronor. Tyvärr tog jag fel sort. Orkade inte gå tillbaka och byta. Man är som ett vandrande medlemskapsvillebråd och ändå blir det inte rätt. Men, jag är lycklig ändå! Jag har råd att köpa tre paket kaffe utan rabatt. Barn har sällan några val utan måste förlita sig till den vuxnes förmåga. Vi borde alla komma ihåg hur det var – att vara ett barn…

 

Regeringen borde få stå till svars för alla medvetna lögner…

Av , , 7 kommentarer 16

Jag orkar inte räkna upp dem alla. Vill man googla så finns det spaltmeter efter spaltmeter i olika tidningar om vad man ”sa före valet och efter valet”. Magda, var är du? Kom tillbaka fort som bara den, ta med dig Nooshi och några miljöpartister och gör en vänstersväng. Jag håller med Johan Pehrson, om den bruna sörjan. Det finns snart ingen stolthet i politiken. SD är inte mitt Sverige. Liberalerna var en gång ett parti att räkna med. Moderaterna ljuger så att tungan blir blå. Kristdemokraterna, som inte är ett kristet parti – eller åtminstone agerar de inte på det sättet – nej, de verkar mera ha återgått till gamla testamentet – öga för öga och tand för tand och att skjuta skarpt – ja, så föds hämnden. Man har svårt att se upp till landets styrande, det är inte med stolthet man tänker på Sveriges regering.

Under tiden som privatjeten flyger kors och tvärs över hela jordklotet så rapporterat Ekot, SR att, citat ”Miljoner hotas av svält och hundratusentals har tvingats lämna sina hem. Efter flera år av utebliven eller otillräcklig nederbörd, så hotar åter en svältkatastrof i Somalia.” Det är så skönt och bekvämt att flyga med privatjet – privat är ordet. Inga köer och trängsel på flygplatser bland svettiga budgetåkare.

Tack regeringen för att ni lade ner miljödepartementet, rycker på axlarna och nonchalant uttalade er om framtida klimatmål ”når vi inte målen, så når vi inte målen”: Det är det Sverige vi har fått med den bruna sörjan. Det enda som betyder något är den egna personliga vinningen. Vadå solidaritet? Löjligt, barnsligt och gammalmodigt. När det finns aktieklipp, sänkta skatter för höginkomsttagare och en uttjatad arbetslinje. Vadå, tror ni att Sverige befolkning består av en samling latmaskar? Det är ju gräsrötterna som håller hela den här skutan flytande. Men var är kaptenen? Var är den livräddande besättningen som hissar ner livbåtarna i havet? Den bistra sanningen är den att kedjorna är kapade, det finns enbart en bild av en livbåt – en teori om hur ett liv ska levas. Bara samhällets gräddhylla får sitt, så är allt i sin ordning. I den mysiga svenskheten kan vi bli en klubb av inbördes beundran. Men omvärlden ser på oss med förundrade ögon. Vad har hänt? Någonting har hänt. Den gröna friska grodan har blivit kokt och brun.

Ska vi bygga egna livbåtar som fungerar och där alla ryms eller ska vi bara ge upp och sätta oss på däcket, ta fram instrumenten och sjunga: Det började med en skakning på nedre däck…

”Tommy Salo har alltid haft svårt att få det erkännande han förtjänar…”

Av , , 2 kommentarer 4

Skriver Mats Wennerholm i dagens Aftonbladet apropå att Salo inte ingår i de nominerade fem till titeln tidernas målvakt på kommande hockeygala. Wennerholm har själv Salo som tvåa på sin lista. I en intervju säger Salo att han nobbar inbjudan till galan – som han upplever som ett hån.

Vidare spekulerar Wennerholm varför – kan det vara för att Salo aldrig varit den insmickrande typen och kan upplevas som lite trubbig utåt?

I svenska Yle Sporten beskriver Salo känslorna efter Salt Lake city när Sverige var guldtippat, men åkte ut i kvartsfinalen mot Vitryssland då han släppte in ett mål från halva plan i slutminuterna.

– Matchen har förföljt mig hela livet och lade delar av grunden till att jag mått riktigt dåligt. Nu har jag bearbetat det som hänt och hanterar minnet av missen bättre. Jag tror inte folk har fattat hur jäkla jobbigt det har varit.

Men bara tanken på Lillehammer 1994 borde ge honom en topp 3-placering, ju…

SD – en ulv i fårakläder…

Av , , 4 kommentarer 12

Märkligt att så få människor öppet går ut och säger att de röstar eller tänker rösta på SD. Det verkar nästan som om man skäms lite grann. Ska jag verkligen visa upp vilka värderingar jag har – innerst inne. Vissa skäms inte alls – som i Youtube-kanalen Riks, citat WIkipedia: ” Riks är en svensk mediekanal som lanserades år 2020 av Sverigedemokraterna genom dess helägda webbtidning Samtiden med ambitionen att mediekanalen inte ska vara parti-TV. Bland programledarna finns Emmie Mikaelsson och Rebecka Fallenkvist. Den ansvariga utgivaren är Dick Erixon.- och största hatobjektet är Annie Löf.”

Kollade på några videosnuttar, och vilken smörja. Det är skillnad på utbildning och bildning helt klart.

På sidan ”Säg nej till främlingsfientlighet och rasism” på Facebook länkas till en artikel i ETC, citat: ”Wilhelm Eriksson hade toppjobb på SD:s pr-avdelning, var ordförande för partiet i Järfälla kommun och revisor i Mattias Karlssons kulturförening Gimle. Men när han varnade om nazister i partiet blev han utesluten. Det tidigare stjärnskottet avslöjar bland annat hur det heilas på partifester och att ledningen skyddar extremister – men straffar visselblåsare” Slut citat.

Tror inte att så många som i smyg tänker ge SD en röst i valet hejlar – men tänk, hemska tanke – om vi i Sverige en dag skulle bli tvungna…

Lampan för 33 000 kr förföljer mig på internet…

Av , , 1 kommentar 5

Det var en sådan där dag då man drömmer sig bort och funderar på inredningsstil. Borde jag frångå gammalt, nytt och omatchat (á la Umeå) och bli lite mera sofistikerad – kanske en golvlampa i ”guldöverdrag” designad som en palm? Art deco-stil, svart, metall och djurhudar. Eftersom jag inte tyckte att 33 000 svenska riksdaler var rätt pris för denna golvlampa gick jag vidare i livet. Trodde jag. Det har väl en månad ungefär sedan min rundvandring och det spelar ingen roll vilken sida jag besöker så kommer där en liten annons om en palmgolvlampa med guldöverdrag. Jag är inte desperat eller har anlag för förföljelsemani – men det finns gränser. Det kanske rentav slutar med att jag beställer den istället för att åka på semester några somrar – vem vet? Adjö Italien, adjö goda middagar, hej då…

Det finns i och för sig andra saker som inte heller ger sig så lätt – som gammal skåpmat – tidningar som skriver om sådant man förut har skrivit om. Idag läste jag i Aftonbladet om tabbar och ironiska kommentarer på tidigare Idrottsgalor, exv 2004 då Robert Gustavsson, ”jag är inte bitter-Tony Rickardsson-figuren” sade så här om 2003 års kvinnliga idrottare Annika Sörenstam: ””Hon har ju en otrolig karisma, den tjejen. Jag menar, man blir ju mörkrädd för fan. Hur tråkig får man blir egentligen”, sa han ironiskt.” Det är ju tur för Robert Gustavsson att han aldrig träffat mig…

Julskinkan kostade skjortan…

Av , , 2 kommentarer 5

Ni vet, när man står där i kassan och betalar och tycker att det blev väl ändå lite väl dyrt? Vid närmare eftertanke när man studerar kvittot efter något som sticker ut frågar man hen i kassan om julskinkan verkligen ska kosta 765 kronor? Jag är ju lyckligt singel (fritt för tolkningar:-) och det kändes plötsligt som om jag veckohandlat till en fempersonersfamilj. Nej, julskinkan var inte en avknoppning av Pata Negra, ej heller kom den från någon lycklig liten gris som fått daglig massage, sprungit fritt i naturen och levt ett liv i lyx. Det var en vanlig rimmad julskinka. Man skulle kunna tänka att det var en kändisskinka, av ett speciellt märke som bara rika knösar känner till – som en väl förborgad hemlighet – har man råd men en julskinka som kostar 380 kr/kilot så har man garanterat en snackis på lördagens glöggfest. Jag kan i alla fall berätta att jag gick från affären med nypressade sedlar i plånboken och två kilo skinka till rätt pris och kände mig rätt nöjd:-)

På något sätt känner man sig lite rikare när man har sedlar istället för ett plastkort. Ja, jag vet – född på 60-talet i det närmaste en dinosaurie – men hur gör man egentligen med veckopengen nuförtiden?

 

Ingenting är längre heligt…

Av , , Bli först att kommentera 2

Nej, jag vill inte bli medlem. Nej, jag är inte intresserad av att köpa. Nej, nej, nej – och förresten känner inte du mig – så kalla mig inte Kära Britta! i det masskopierade brevet med det fantastiska erbjudandet. Nej, jag gillar inte den stora reklamskyltningen vid min busshållplats ”Silent night, holy gigabyte”. Den får mig bara att ännu en gång tänka: Nej. Det har gått för långt. På bankerna finns inga kontanter – men som potentiella kunder i racet som kallas ständig tillväxt är vi en guldgruva.

Jag ärvde en julkrubba i våras. Min mammas julkrubba som tillhör min barndom. Alla figurerna som jag flyttade ut ur stallet och sedan in i stallet Skulle kamelen stå inne i stallet eller utanför? Och det lilla Jesusbarnet som man inte fick tappa bort – en krubba utan Jesus – huvudpersonen – gick inte för sig. Oavsett om man tror eller inte tror är Stilla natt, heliga natt en psalm som många älskar. Enligt Wikipedia är den översatt till ca 300 språk från den ursprungliga tyska versionen.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

DSC_0495[1]

 

Är världen, LUF eller alla helt galna?

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag är nog inte den första och inte heller den sista som reagerar på LUFs förslag om tillåtelse av incest och nekrofili. Det är helt absurt. Uppåt väggarna och jag undrar om inte Liberalerna skulle ha struntat i just ”liberalerna” i sitt partinamn och istället satsat på att vara ett folkparti. Det är faktiskt helt obegripligt att överhuvudtaget komma på något så vårdslöst ogenomtänkt. Det sänder obehagliga rysningar…

 

Se människan…

Av , , Bli först att kommentera 14

För något år sedan skickade jag in en text till gatutidningen ”Dik manusch” – se människan. Jag vet inte om texten kom i tryck, men jag lägger in den här. Bara några funderingar om oss – människor.

Vem är du? Jag funderar fortfarande. Allt man inte vet och allt man vet. Bakom ditt ansikte finns du – en människa. Det är där igenkännandet finns. Bakom det yttre finns det gemensamma, grunden till allt. Hur kan jag nå fram? Hur kan jag skapa kontakt? Vem är du som sitter i gathörnet med en mugg framför dig? Jag skulle vilja öppna min anteckningsbok och sätta mig bredvid dig och fråga; vem är du och var kommer du ifrån?

Under en period i mitt liv mötte jag en äldre man med en Golden Retriever varje dag jag gick till bussen på väg till jobbet. Han gick alltid samma sträcka när han rastade sin hund och när vi mött varandra ett halvår började vi heja på varandra. Han kanske såg mig på samma sätt som jag såg honom; människor som möts halvsju varenda morgon, i sol, i regn och i snömodd. Vi fick en relation, även om den var högst anonym, men den kändes bra. Vi hejade och log mot varandra och jag tänkte ”där går den trevlige mannen med hunden”. En dag var mannen borta. Han mötte mig aldrig mer och jag undrar fortfarande vad som hände. Betydelsen av ett möte ska aldrig underskattas. Även de möten som sker utan ord. Även de möten där endast ögon möts och något säger oss att ”jag finns, du finns – vi ser varandra”. Vi behöver dessa möten. Det är som att gå över en bro och finna en ännu vackrare plats på den andra sidan.

Något säger mig att om man kan älska en okänd, äldre man med en hund så finns det hopp. Det gäller bara att lära känna varandra. Jag ser dig – och du ser mig. I mötet finns nyfikenheten. I mötet finns kärleken. I mötet finns ögon som möts.

Utan ord, under allt får vi aldrig glömma att fråga oss: Vem är du? Vad gör du här? Vart är du på väg…