Kategori: Livet

Allt jag ska göra sedan…

Av , , 2 kommentarer 25

Först det allra viktigaste och sedan i tur och ordning det som ligger i bakhuvudet och mal på. De privata surdegarna. Min ”Bucket list” har blivit en lista över sådant jag verkligen borde göra och inte vad jag vill göra. Jag borde kanske byta strategi – ta surdegarna först och sedan jobba mig upp till de mera lättsammare sakerna? Jag önskar att jag kunde kika in i hjärnorna hos de andra honorna i min ålder och bara se om de funkar på ungefär samma sätt – är det ok att ha ”laga kåldolmar” på en bucket list? Jag menar, jag har gjort rätten flera gånger förut, på den tiden det begav sig och man hade ett helt gäng hungriga människor som bänkade sig vid köksbordet. Kåldolmar med mycket köttfyllning och väldigt lite vitkål. Eller den godaste jordgubbssylten eller pitepalten?

Är det fler än jag som tänker på stickning och att koka saft på svartvinbärsblad? Kanske köpa furumöbler på Ikea och måla dem i en rofylld grön nyans. Inte det där storslagna, utan allt i vardagen som man inte riktigt hinner med annars. Jag borde skapa luft, frihet, tid och rum. Tänka att allt är möjligt.

Eftersom så många uttryckt, i tal och i böcker, att människan tänker på ungefär samma sätt så borde det finnas en längtan inom varje människa – efter vad? Något outgrundligt, men vad består den i? Är det att komma fram till målet? Bli klar? Sälja ut hela lagret? Bli berömd? Lyckas? Men det är som att ens längtan hela tiden skiftar skepnad och aldrig kan förstås fullt ut, men den vill inte glömmas bort. Kan man någonsin bli klar med sitt sökande…

I boken ”Själens fem stadier” skriver Harry R Moody, citat ”Så går tiden. Vi blir äldre och våra minnen av denna bekymmerslösa medvetenhet, en gång så levande och övertygande, drivs långsamt under jorden av mängder av värdsliga krav. För att kunna anpassa sig måste barn, med den franske poeten Mallarmés ord ”avsäga sig sin extas”. Till slut glider vi in i ett slags själens dvala genom adolescensens höst och det tidiga vuxenlivets vinter. ”Först en barndom, utan gränser och utan mål”, drömmer Rilke. ”Å sublima omedvetenhet! Sedan kommer plötslig fasa: klassrum, slaveri, fallet för frestelsen och outgrundlig saknad”…”I den väldiga, kalla, tomma rymden inom oss”, fortsätter Rilke, ”finns nu, dold djupt inne i det vuxna hjärtat, en ensam längtan efter vår första värld, den forna världen”.

Kanske är det ändå bra att alltid göra det allra viktigaste först. Köpa vitkålen och sätta igång. Att inse (som syster Anne-Marie på sid 155) citat. ”Det är bara det att jag vid någon punkt bestämde mig för att jag aldrig kommer att finna vad jag letar efter i den materiella världen där allt förgår.”

Jag hörde en fågel som kvittrade häromdagen. Det var en tidig morgon. Det var ett kvitter som sade mer än tusen ord..

Jag har plöjt igenom alla gamla Beck-filmer…

Av , , Bli först att kommentera 9

Ja, även de med Gösta Ekman som Beck. Förutom ”Mannen på taket” med Carl-Gustaf Lindstedt är det regissören Kjell Sundvalls Beckfilmer de bästa. Tempot, ja, allt egentligen. De senare Beckfilmerna har långa sekvenser av biljakter och utfyllnad. Sundvalls filmer har en helt annat täthet. Annars är polisseriernas serie nr 1 ”I mördarens spår” (Prime suspect) med Helen Mirren. Jag har sett alla säsonger flera gånger och jag kommer att se dem igen. Hoppas jag.

När jag åkte på Ultrabussen idag (vilket jag gör rätt ofta) tillbaka hem efter barnbarnets innebandymatch kände jag plötsligt en ömhet för Umeå, vad staden gör. Att mycket fungerar bra. Vårt universitetssjukhus, lokaltrafiken, polisernas kamp mot prostitution, att vi ännu är en liten storstad – men med mindre problem än i de större. Att det finns en Umeanda. Man behöver inte vara Björkövenfan, man kan verkligen tycka om Umeå ändå. Det finns en robust kraft. Som en familj vars medlemmar man inte träffar varje dag, men när det kniper så vet man att hjälpen är nära…

Älskade barn…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det är lättare att plocka upp ett skräp om dagen
än att ge ett barn lärdom om lagen
inte skjuta, inte spränga
inte vilja se människor hänga

Du lilla barn
hur växte du upp
vad fick dig att vilja ge upp
meningen om livet
allt det rymmer

Vad fick dig att ta vapnet i hand
och redo att skjuta
hade du någonstans att gå
spela rundpingis eller
idrotta varje tisdag
med trygga vuxna

Förstod någon dina behov
att få vara
bara ett oskyldigt barn…

Kapten Klänning och offren han lämnade bakom sig…

Av , , 1 kommentar 6

Göran Lindberg, den före detta polischefen och rektorn på Polishögskolan, som var en känd profil för jämställdhetsarbete och föreläste om mäns våld mot kvinnor, men bakom kulisserna en sexförbrytare, våldtäktsman och sadist. I P3 Dokumentär får man hela historien berättad för sig. I slutavsnittet säger en av de utsatta att, fritt citerat: ”Är man i den situationen att man säljer sex för att få pengar till grejer eller missbruk, så även om man inte varit utsatt för något övergrepp så kommer man att bli det – det är viktigt att bryta innan det är för sent.”

I dokumentären finns även autentiska intervjuer med Lindberg där han framhåller jämlikhet och rättvisa mellan könen. Han låter helt övertygande. Inte minsta svacka på rösten och som sidoinkomst har han föreläsningar om jämställdhet. Han binder ibland sina offer, unga tonårstjejer och har även kontakter som deltar i övergreppen. En dubbelnatur. Han får kontakt med barnen på nätet och får dem att bli rädda. Har en väska med handbojor och sexleksaker på tjänsterummet, besöker Apoteket för att hämta ut Viagra. Han stämmer träff men en flicka på ett konferenshotell i samband med en föreläsning. Hotellrummet kommer sedan att bli föremål för en brottsplatsutredning.

Han talade inför FN, både i Genevé och New York. År 2002 fick Lindberg priset Framtidens man av Uppsala kommun. Han var även sakkunnig åt Jämställdombudsmannen. Planer fanns för en föreläsning med namnet ”Vem i hela välden kan man lita på?” på en idrottsmässa för tjejer i samma veva som han greps.

Igår kollade jag på filmen ”The girl with the Dragon Tattoo” med Daniel Craig och Rooney Mara i huvudrollerna (som Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander). Den obehaglige advokaten Bjurman påminde om allt man fått veta om Göran Lindberg.

Göran Lindberg driver idag en hästgård.

Under ytan…

Min hjärna går helt bananas…

Av , , Bli först att kommentera 6

Ena stunden så tror man att något förhåller sig på ett sätt, andra stunden är det helt tvärtom. Som Linda Skugge. Skugge som tidigare utgett sig för att vara moralist har helt plötsligt svängt om till att bli polyamorös och onlyfans. Vad vet man om människor – egentligen? Det är ungefär som om Nooshi Dadgostar skulle svänga helt om och bli sverigedemokrat, Leif G W Persson låtas tystas ner i Nyhetsmorgon eller Jan Guillou och Ulf Lundell bli feminister. Så osannolikt är det. Det får mig att tvivla på vem man egentligen kan lita på. Jag tror ändå att Strindberg håller måttet. Man kunde helt enkelt inte lita på honom och det gör det hela lättare, han var den han var och stack inte heller under stol med det. Var han sur och besviken – ut med det! Var han förälskad i unga Harriet Bosse så skrev han en liten rar kärleksdikt. Förmodligen inte många nuförtiden som skriver kärleksdikter när de Tinder-swipar. Så himla trista våra liv har blivit. Lika kala som homestaging — svart, grått och vitt. Opersonligt, tryggt och förutsägbart. Man vill inte sticka ut, på fel sätt.

Kanske får vi förlita oss på konstnärerna? De som vågar ta ut svängarna! Bli en Virginia Woolf eller Edith Södergran, stolta och självständiga – banbrytare!. Men allt kräver sitt. Att ge är också att tappa något. Att tvivla på sig själv fastän man är outstanding, hur är det möjligt? Det är väl människans dilemma, att någon, någon gång i tiden tutat i en att man inte var good enough – trots framgångar. Oscar Wildes oneliners borde alla komma ihåg idag, som: ”I am not young enough to know everything.”

Ena stunden så tror man att något förhåller sig på ett sätt, andra stunden är det helt tvärtom. Det enda man kan lita på är kanske magkänslan…

 

När allting ställs på sin spets – bleknar åsikterna…

Av , , 4 kommentarer 8

Jag är kristen. Kanske inte med korset runt halsen – men ändå, jag är kristen. Jag har inte upplevt anden, varken varit uppfylld, sett ljuset vid tunneln eller Jesus – men ändå, jag tror. På något sätt är det min mening med livet. Det är knappast börskursen, influencers eller vara någon till lags som gör min dag. Även om det underlättar. Men under all vardaglig fernissa finns det ursprungliga kvar, det som är att vara människa och allt vad det innebär.

Jag skulle bli oerhört provocerad om någon satte i system att bränna biblar. Inte för att jag då skulle hotat med att ta livet av dem eller hatat deras land – för Jesus var ju en fredsförespråkare och i mitt sätt och se den förste feministen. Jesus var vad varje människa på den här jorden skulle kunna vara och då skulle alla krig kunna upphöra. Ingen hämnd skulle finnas kvar. Inga krig. Ingen sorg och ingen ånger.

Religion som bygger på strid, krig och död är ingen religion att tro på. Då är man enbart ett verktyg i det mörka. Respekt för alla människor måste ändå finnas. Våra olikheter måste respekteras och kärleken till människan behöver vara allt…

Kidsen skjuts ihjäl…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är med sorg i hjärtat jag läser om ytterligare en död i en skjutning och tre skottskadade (AB). Killen som blev dödad var visst 15 år. Är det här det Sverige vi vill ha? När jag var femton funderade jag mest på vilken linje jag skulle gå på gymnasiet och hur jag skulle lyckas i vuxenlivet. Vad är det som går fel?

Vi åkte till Prag och upplevde staden…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det blev en vecka med många steg och vandringar över Karlsbron. Jag häpnade över de rena gatorna – och dessutom inga besvärande fåglar som gjorde störtdykningar. Vi strosade runt i dagarna sju och betade av hälften av aktiviteterna på 30-punktslistan som jag så lämpligt tagit med mig, som exvJohn Lennon-muren. Det är visst det enda ställe i Prag som man får utföra graffiti. Muren är ett ständigt föränderligt minnesmärke med Beatles- och Lennoncitat och är idag en symbol för kärlek, fred och global godhet. Och vad vi behöver det. I dessa dagar.

I bakgrunden Karlsbron där Tom Cruise sprang omkring under inspelningen av någon av Mission Impossible-filmerna. Floden heter Moldau. Karlsbron som är gjord av sandsten byggdes år 1357. Den håller än idag. Förr kunde man bygga. Tänk så många som gått över den bron. Kungar, drottningar, skådisar, guider, flanerare, semesterfirare, barn, kvinnor, män och hen. Och jag. Sandsten blir svart och man rengör inte de trettio statyerna på bron i onödan. Det kallas visst patina. I Prag tycker man det är vackert. Funderar på att flytta till Prag.

På Karlsbron hålls mindre jazzuppträdanden, konstnärer porträttmålar – men ingen hugger tag i en och propsar. Vår guide Mark på The secret food tour (ursprungligen från New Orleans, men bodde i Prag sedan ett antal år tillbaka) berättade att allt man sålde på bron måste vara tillverkat i Tjeckien – alltså inga souvenirer från Kina eller liknande. Att beskriva Prag med ett ord måste bli: Genuint.

I Umeås kommunfullmäktige jobbar visst SD med att smeta på människor som jobbar med jämställdhet fula epitet. Att komma på det ordet just då? Överklasskärringar. Ibland räcker inte enbart utbildning – det måste till en gnutta bildning också. I morse vaknade vi till rubrikerna i VK om ännu en våldtäkt i Umeå. Att tycka att jämställdhet är onödigt är själviskt. Alla människor (oavsett kön) ska ha rätten till sina egna liv – på lika villkor. Och eftersom män i regel är större och starkare än kvinnor så behövs lagstiftning och en stor hop normala män som jobbar för sin mamma, sin partner och sina döttrar. Ska det verkligen vara så att kvinnor jämt måste vara rädda? Män förstår i regel inte den rädsla kvinnor bär inom sig. Och att höra en politiker i Umeå Kommunfullmäktige visa misogyni är bara så dåligt.

Så otroligt dåligt…

Hur gammal är du egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 6

Innerst inne alltså. Kanske finns det inte enbart en sanning. Ibland känner jag mig som min mammas mormorsmor (dåliga dagar) – och undviker att kolla på mig själv i spegeln just då eller åtminstone ta av mig glasögonen. Det är ändå lite power att veta, att man varit med ”då det hände”. Det kan i alla fall ingen ta ifrån en. Tänk på all kunskap och alla minnen som finns i människors hjärnor. Det känns till och med större än det svarta hålet i rymden.

Vi vet det inombords – erfarenheter och kunskaper måste föras vidare för att de inte ska gå förlorade.

Knyppling och sömnad – nej
Tekniska skills – nej
Städmani – nej
Social kompetens – nej
Elitgymnast – nej
Träningsfreak – nej
Lokalsinne – nej
Fotomodellvibes – nej
Teckna och måla – nej
Pedant – nej

Gör det lite som det kommer – ja
Läsa alla gamla böcker om och om igen – ja
Se om alla säsonger av Suits – ja
Bläddra i pocketdiktboken och gråta – ja
Skriva en dikt själv och publicera på poeter.se – ja
Hoppas att någon läser ett blogginlägg – ja
Vara egensinnig och vild – ja

Kan knappast bli något som fyller det svarta hålet eller göra någon annan människa glad.

Den enda trösten är väl att man ger andra en känsla av att vara lyckade – och det är väl inte det sämsta av allt…

Edit: nu kom jag på poeter.se som jag inte besökt på länge, och: Din text: Det banala…Har placerats i listan över uppmärksammade texter. Texten visas i maximalt 4 timmar dagtid och 8 timmar nattetid.

Ok, det här var 2022.

I en kommentar under min dikt har någon skrivit: Om det är så att du väljer att skriva en dikt riktad mot… så kanske du ska strunta i sammanhang och strukturer? Din dikt har ett berättigande den är bra och har ett sammanhang men inte mer än så. Våga vinna. Ensam. För din skull för du är Bra!

Publicerad 2022-01-07/Britta Johansson

Det banala…

av frukten känner man trädet
efter flera års frånvaro
är allt sig likt
ingenting förändras egentligen

sammanhang och strukturer
som fick en att lämna
är ännu rådande

av frukten känner man trädet
jag vågar inte ens plocka dem

vill inte än en gång –
bli besviken…

 

Experten i AB förklarar varför män inte får sex…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det vill säga sexlöshetsforskaren Peter Ueda, citat: ”

Vad avgör om man får sex?

– Det första är hur attraktiv produkt du har att sälja till potentiella köpare. Det andra är hur bra du är på att marknadsföra den här produkten för att nå ut. Och det tredje är vilken köpargrupp du riktar in dig på. Du kan jobba på de här olika parametrarna.

Typ, slut citat. Milda makter, varför känns den här infon bara så old dated – eller är det bara ett nyväckt fenomen igen att män måste få sex?

  • Attraktiv produkt
  • Marknadsföring av produkten
  • Inriktning på köpargrupp

Jag undrar bara – är detta seriöst eller vad? Citat ”

Du pratar om pickup artists. Kan du beskriva dem?

– Pickup artists är manliga raggningscoacher. De riktar in sig på män som har en väldigt stark social rädsla och rädsla för att bli avvisade av kvinnor. Enligt deras teorier ska man dels komma över avvisningsfobin genom att bli avvisad många gånger för att inse att världen inte går under, dels anamma vissa beteenden där man låtsas vara självsäker. Pickup artists blir ofta extremer där kvinnor ses som avhumaniserade objekt som man ska manipulera.”

Vi kanske borde konversera med varandra och visa att vi är människor i första hand istället för potentiella objekt…