Den sista färden…

Av , , 2 kommentarer 8

Jag glömmer den aldrig, filmen ”Den sista färden” från 1972 som min svenskalärare Gunnar på gymnasiet visade för oss. Ur Svensk filmdatabas, citat ”Fyra män ger sig ut på en kanotfärd utför floden Cahulawassee, som snart kommer att dämmas upp genom ett kraftverksbygge. Två av kanotisterna attackeras av två bergsmän och utsätts för sexuella övergrepp.”

Från en recension på Kritiker.se, citat: ”Fyra affärsmän reser ut i vildmarken en helg för att paddla. Det hela börjar harmoniskt med vacker natur och egendomliga lokalinvånare men förvandlas efterhand till en mardröm. Ju längre ner på floden de kommer, desto obehagligare blir det och lokalbefolkningen byter snabbt skepnad när de ska hämnas ett mord som männen begår i självförsvar. Nu får de civiliserade männen panik och inser att detta äventyr kommer inte att sluta lyckligt för någon av dem.”

Fruktansvärt obehaglig film. Banjospel efter att sett den filmen klingar inte så bra. Gunnar kanske visste vad han gjorde? Inpränta något i oss om vad det innebär att vara såväl människa som civiliserad. Jag har ofta tänkt och även skrivit att en film som högstadieelever obligatoriskt borde se är ”American History X” – faran i att bli främlingsfientlig och nazist.

Det är väl så att det civiliserade och det ociviliserade inte ligger så långt ifrån varandra – det beror på vilka förhållanden man har. Fattigdom, utsatthet, brist på omtanke och kärlek – allt som inte ger en människa de grundläggande behoven riskerar att göra en människa sårbar.

Den sista färden var en svenskalektion. Gunnar, du tog även med dig tummade, älskade LP-skivor och en gammal skivspelare och spelade skivor för oss och ville att vi skulle spela teater. Jag önskar att jag hade lyssnat ännu mera på dig…

2 kommentarer
Etiketter:

Folk vill inte ha sänkt flygskatt – vi vill ha ett liv…

Av , , 2 kommentarer 7

Fräscht med sänkt flygskatt i dessa dagar. Om vi nu likaså har trätt in på den här vägen, låt oss storstilat fortsätta. ”Det började med en skakning på nedre däck, Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck. Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp”.

Ni känner väl igen raderna från Mikael Wiehes låt Titanic (andraklasspassagerarens sista sång).

Har skannat av nyhetsflödet och synpunkter i Expressen där den kvinnliga nobelpristagaren i fysik på Nobelfesten fick frågor om kakrecept av SVTs reporter. Tittade för övrigt själv en stund på Nobelfestligheterna på TV och det är säkert roligare att gå på fest än att sitta i ett konferensrum och få till en regering. Bättre nattmingla än nattmangla. Planera för klänningen månader i förväg. Göra ett statement. Vad säger hon med sin outfit och vad bra att använda en klänning en andra gång. Alla dessa ”jag” i olika klänningar.

”Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne. Och vi skålade för imperiet och för varann”.

Annie Lööf. Ja, vad säger man som inte redan är sagt? Vad vill hon – egentligen? Makt, bli statsminister, göra ett statement? Och Ebba och Ulf kämpar på med sin budget med sänkta skatter.

är du vuxen, lilla vän
eller fortfarande
kvar i barndomens jag
för att befästa
att jag finns i vi

är du vuxen, lilla vän
och ser jag
i ett större perspektiv
och kan stå emot
när det är svårt

är du vuxen, lilla vän
förstår att jag utan vi -

är ingenting…

”Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig. Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid. Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.

Vi går till botten där vi står – men flaggan, den går i topp”.

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Klimatkampen – ett nyårslöfte att minnas?

Av , , 4 kommentarer 3

I växthusgas räknat går det 74 000 tågresor på en flyg. Det kan man läsa i Kristoffer Bergströms artikel i Aftonbladet idag. I samma artikel en intervju med Maria Wolrath Söderberg, doktor i retorik på Södertörns högskola och som studerar glappet mellan svenskars förståelse för miljön och oförmåga att handla, citat:

– Man har trott att små klimathandlingar har en överspridningseffekt, men vissa studier pekar mot att människor använder den nya vanan, en så kallad lowcost-uppoffring, för att slippa ta tag i highcost-vanorna. Tvärtom är bättre. Har du gjort dig av med bilen så inte fasen slänger du tuggummipappret på gatan, säger hon.

I krig gör vi enorma uppoffringar, vi skickar rentav våra söner till fronten. För mänsklighetens framtid är många ovilliga att avstå semesterresan.

– Vad som har visat sig drivande är grupptryck och i viss mån skamkänslor. Vi agerar inte för barnens skull utan av rädsla för vad grannarna ska tycka. Det är hemskt… men dumt att inte utnyttja, säger Wolrath Söderberg. Slut citat.

Det skrivs mycket om miljön just nu och SvD ger klimatforskaren Stefan Wirsenius,docent vid Chalmers råd om hur människor måste förändra sin livsstil, några punkter här: 

Den genomsnittlige svenskens klimatavtryck i dag ligger på knappt 11 ton koldioxid per år.

En flygresa tur och retur till Thailand ger exempelvis 2,5 ton koldioxidutsläpp per person. Men även inrikes flygresor har en stor påverkan. En person som flyger tur och retur mellan Stockholm och Malmö 15 gånger per år och väljer tåget istället, minskar sina utsläpp med drygt 4 ton.

En person som pendlar till jobbet 20 km enkel väg per dag med en stor bensinbil kan minska sina klimatpåverkande utsläpp med 5,2 ton per år vid byte till en medelstor elbil (eller varför inte ta bussen…)

Fläskkött, kyckling och fisk ger en betydligt mindre klimatpåverkan än nöt- och lammkött. Genom att byta ut en del av köttet mot bönor och grönsaker minskar klimatbelastningen ytterligare. Genom att byta ut 30 kg rött kött (80 g/dag) till kycklingkött minskar utsläppen med 1540 kg/år

Mindre nötkött och minskat flyg- och bilåkande påverkar alltså en individs klimatpåverkan drastiskt, men som avslutning på artikeln säger Stefan Wirsenieus:

Hur viktigt varje enskild persons ansvar än är kan klimatfrågan inte lösas på individnivå:

– Det behövs teknikutveckling i kombination med politisk vilja och kraftiga styrmedel. Det kommer att vara helt avgörande.

4 kommentarer
Etiketter: ,

Limhamn och Jesus…

Av , , Bli först att kommentera 4

Limhamns kyrka skrev i sin adventskalender på Twitter den 1 december: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.” Det blev visst ett väldans rabalder från kristna inkl Ann Heberlein, naturligtvis (höll jag på att skriva) – att så många kristna tagit illa upp och till och med velat gå ur kyrkan. Så nu lämnar Limhamns kyrka Twitter och det med en ursäkt: ”Kära twitter, Har vi sårat någon ber vi om ursäkt, det har aldrig varit vår mening. Vår mening har varit att på vårt sätt tala om Jesus Kristus. Nu lämnar vi arenan. Tack för engagemang, glädje och debatt. Gud välsigne er! Jonas Persson, församlingsherde”

Jag tycker att den första tweeten var härlig och skriven både med glimten i ögat och allvar. Jag tror om Jesus har koll på läget så välkomnar han säker Greta och tycker att hon är en fin lärljunge. Det var ordet ”efterträdare” som var stötande. Jesus gillade i alla fall inte bokstavstrogna utan sa någon gång, fritt citerat, att man måste ha en större tro än en bokstavstrogen. I Expressen om Ann Heberleins uttalande efter Limhamns kyrkas beslut att lämna Twitter:

”Författaren och teologen Ann Heberlein som var en av kritikerna välkomnar nyheten.

– Det tycker jag låter som ett bra beslut. Ödmjukhet är en kristen dygd, det kräver självrannsakan och det tycker jag Jonas visar prov på här, säger hon.”

Det är nästan parodiskt – från den agiterande Ann Heberlein; ödmjukhet och självrannsakan. Ann är säkert en super-duper-människa, jag bara reagerar mot att att gå till full attack (när man kan skriva några försynta rader på en liten blogg istället:-)

Nu lämnar jag arenan…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

15-åriga Greta Thunberg gör vad varje ansvarsfull vuxen borde göra…

Av , , Bli först att kommentera 5

Elever i Australien har påverkats av klimataktivisten Greta Thunberg som i augusti började sittstrejka utanför Sveriges Riksdag under parollen ”Skolstrejka för klimatet”.

I Aftonbladet, citat: Nyheten om den svenska 15-åringen har skapat ringar på vattnet. Filmstjärnan och ex-guvernören Arnold Schwarzenegger har bjudit in henne till ett klimatmöte. Nu har skolelever i Canberra i Australien också valt att gå i Thunbergs fotspår. I en debattartikel i australiska The Guardian uppmanar hon unga som vill se förändring att aktivt göra något åt det.” Slut citat.

Greta gör exakt vad varje ansvarsfull vuxen borde göra – om de inte vore så förblindade av alla grejor och bekvämligheter. Det är inte så kul att höra att man är en klimatbov om man flyger titt som tätt, tar bilen överallt och fullkomligt struntar i hur jorden ser ut om sisådär trettio år. Jag tror faktiskt att människor i medelåldern är de mest bortskämda personer som finns. Man går in i sin lilla kokong av trygghet och vägrar att lämna den. Det är ungdomarna som bävar för vad klimatet kommer att få för effekter. Det är ungdomarna som vill ha en framtid. Det är ungdomarna som skapar opinion, inte presidenter eller politiker med makt. Allt är så svårt. Det tar så lång tid att förändra. Måste vi? Hur ska vi ta oss till Ikea?

Det är svek mot ungdomar och barn. Greta hon vet allt det där, men Australiens premiärminister Scott Morrison fördömer demonstrationerna i Australien och tycker att eleverna borde hålla sig i skolorna. Wake up – lyssna på Greta…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Någon som hört talas om flickstreck?

Av , , 2 kommentarer 6

Det är kulturen det är fel på. Förväntningarna och tillåtelserna. Pojkstreck – helt normalt.. Flickstreck – någon som hört talas om det? Någon?

Felet med att säga att det är ”bara ett pojkstreck” är att man tillåter kulturen att fortgå. Se mellan fingrarna. Urskulda. Dom fattar inte bättre. Det är respektlöst både mot pojkar och flickor. ”Pojkstreck” är ”old school” – låt oss gå in i nästa utvecklingsfas när vi respekterar alla…

2 kommentarer
Etiketter:

Alla dessa avskyvärda krig…

Av , , Bli först att kommentera 4

En bild av två bruna tändstickssmala ben i en sjukhussäng. Blodigt krig, barnsoldater och landminor. I ett av världens fattigaste länder, Jemen.

Sverige väntas stå som värd för fredssamtal om Jemen, citat DN:

Vilka är det som förhandlar?

– Å ena sidan Jemens ”legitima” regering under Abdrabbu Mansour Hadi, presidenten. Anledningen till att legitimiteten är ifrågasatt är att Hadi överskridit sin mandattid med råge och att han när han utsågs var den enda kandidaten. Dessutom är hans maktbas påfallande svag, och själv har han dålig hälsa och befinner sig på sjukhus i USA. Hadi får stöd av den mäktiga grannen Saudiarabien som i sin tur backas upp av USA.

– Å andra sidan huthierna, en etnisk grupp som dyrkar zaidismen, en form av shiaislam (Jemen är övervägande sunnimuslimskt). Huthierna antas få stöd av Iran, Saudiarabiens arvfiende i regionen, och deras militära gren har också stöd av avhoppare från regeringsarmén.

– Bägge sidor har hittills visat stor kompromisslöhet och inte öppnat för några eftergifter. Vilket har drabbat civilbefolkningen hårt, i ett land som redan innan kriget var ett av världens fattigaste. Slut citat.

Det är alltid barnen som drabbas hårdast. Dessa avskyvärda och grymma krig…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Vadå män ska få vara män…

Av , , 5 kommentarer 6

Idag den 25 november är det FNs internationella dag mot våld mot kvinnor. I en debattartikel i DN av Jenny Westerstrand och Maja Ahrman, Roks, kan man läsa, citat ”Det råder inga tvivel om att det vi tagit för givet av vunna rättigheter nu är under angrepp. Vi vill mana till uppmärksamhet, ett kritiskt sinne och ett varmt hjärta för kvinnor och barn. Det är allvar nu.” och mera ”När vi möter våldsutsatta kvinnor och tjejer, liksom när vi talar med våra systrar som arbetar med dessa frågor i andra delar av Europa och världen, hör vi hur dessa röster får ett allt hårdare grepp om världen. Vi hör till exempel om en ökad önskan att ”låta män vara män och kvinnor kvinnor” och hur kvinnor i våra europeiska grannländer inte orkar anmäla det våld de utsatts för eftersom det finns en uppfattning om att det hör till mannens natur att slå. Vi möter politiker som öppet vill hindra ratificerandet av Istanbulkonventionen och förhindra andra reformer, för att det strider mot könens påstått biologiska olikhet och skapar ”onaturliga” relationer mellan kvinnor och män – det vill säga, ger kvinnor rätten att leva liv fria från våld. Vi möter ständigt stereotyper om kön och ser hur de skadar och krymper människor.”

Tidigare i veckan en artikel i Expressen, av Jan Emanuel Johansson, Om män vågar vara män så får vi ett bättre samhälle där han radar upp vad han tycker är kännetecknar en riktig man, citat:
”Att vara man är att våga agera mot vad som är fel även om det är obehagligt eller till och med farligt.
En man har heder.
En man är lojal.
En man tar hand om sin familj.
En man super inte upp familjens pengar.
En man är inte full och beter sig inför sina barn.
En man är inte egoist.
En man är utifrån sina förutsättningar ett föredöme.
En man har förmågan att bita ihop och göra sin plikt innan han kräver sin rätt.
En man bär den tyngsta stenen, han pratar inte om hur den ska bäras.
En man gömmer sig inte bakom en dataskärm och hatar anonymt på nätet.
En man dömer inte andra efter hur de väljer att leva sina liv, med vem de vill leva sitt liv, hur de klär sig eller hur de röstar.
En man behöver inte en stat som tvingar honom ta föräldradagar, för han vill vara med sina barn. Hur dagarna delas löser han själv med sin kära.
En man står upp för sin rätt att vara en man med det ansvar som det faktiskt innebär.

Detta kommer inte ske genom genusteori eller en myndighet till. Min övertygelse är att om män faktiskt vågade vara män så skulle vi ha ett bättre samhälle. Kortfattat: Det behövs inte mindre av manligt beteende, det behövs mer.” Slut citat.

Det var inte lite det. Mycket är väl bra i det han radar upp – men behöver vi verkligen lägga in hjälterollen i mansrollen? ”En man bär den tyngsta stenen, han pratar inte om hur den ska bäras”.

När jag växte upp kryllade det av normala, arbetande män som slet i skogen, i jordbruket och var roliga, lojala och ärliga. På sin höjd duttade de på sig någon droppe Aqua vera och var helgdagsklädda på söndagarna. Kvinnorna hade det inte lätt. Många barn, dåligt med moderniteter och slitsamt. Vi borde ha blivit bättre och tightare sedan dess – men istället känns det som om vi alltmer missförstår och känner hos hotade av varandra. Kvinnor behöver inga hjältar, kvinnor behöver en teammedlem, gäller säkert detsamma för mannen att han vill bli stark tillsammans med någon – inte över någon. Att vi är olika genetiskt och utseendemässigt är biologi, men det innebär inte att man ska behandlas olika och inte ha samma rättigheter.

Är inte det ganska enkelt?

5 kommentarer
Etiketter: ,

Låt oss tala om kärlek…

Av , , 2 kommentarer 6

Jag inser att jag många gånger när jag skrivit har gått i klinch med män och mansrollen; mansplaining, brott. etc, etc. Det är sällan jag kritiserar kvinnor. Kanske är det för att jag ser kollektiv mot kollektiv och att faktiskt har den ena halvan makten över den andra halvan. Den som inte erkänner det har något att jobba vidare med. Som jag ser det borde varje människa ha sitt livsspace, en fredad och inmutat ruta där man har och får ta plats. Det är inte något man måste försvara – utan det ska vara självklart.

Jag skrev någon gång om Amy Winehouses låt Love is a losing game och några rader lyder: And now the final frame. Love is a losing game. Kanske kan det kännas så ibland, men utan kärlek vore vi ingenting. Inga skratt, inga glittrande ögon, inget djupt själsskap eller samtal som för en vidare i livet. Det behöver inte vara så märkvärdigt eller svulstigt – det är mera en känsla om att den finns runt omkring. Den är levande och för det mesta ej digital och utmärkande. Man kan inte poängsätta eller tävla i kärlek. Så less jag är på all denna tävlingsmentalitet, appar och dylikt, tävla mot sig själv, tävla mot andra. Jag ger fullständigt den i att tävla mot andra. Jag skulle ändå bara förlora. 0 parmiddagar de senaste åren. Känn på den – jag som ändå är en fena på fyrmansvist och TP. En självklar vinnare, ju.

Låt oss tala om kärlek istället för tävlingar. Snart kommer våren. Love is in the air. Det är inte könet som är avgörande, det är hur man är. Låt alla små barn växa upp i förvissningen om att de är de bästa som finns. Oavsett vinster och förluster. Kärlek kan aldrig vara ett förlorande spel – utan kärlek finns helt enkelt inga vinster alls.

I feel it in my fingers, I feel it in my toes, Christmas is all around me, and so the feeling grows…

2 kommentarer
Etiketter:

Kan man börja om hur många gånger som helst?

Av , , Bli först att kommentera 5

Utkast efter utkast den senast veckan – utan att orka ta det slutgiltiga steget – trycka på publicera-knappen…men det är väl aldrig försent att börja om igen…

Trumps strategi och attityd är motbjudande…

Han ljuger som en häst galopperar och verkar inte ha någon moralisk ryggrad över huvud taget. Hur orkar han se sig själv i spegeln på kvällen när han hyllar diktatorer, ser mellan fingrarna med lönnmord och förnekar klimatförändringar? Jag börjar mer och mer vurma för robotar. Tänk om det fanns en presidentrobot som var inställd på att göra det bästa för nationen, med såväl stil som heder. En rättviserobot som inte behöver visa sig på den styva linan, utan helt enkelt gör vad en president och statsman borde göra – stå på den svages sida, försvara de försvarslösa, ingjuta mod och hopp, införa strikta vapenlagar och älska sitt folk. En förebild som höjer människors moral – istället för att sänka den och som kan ta folk i hand på ett normalt sätt.

”Cherish the day”, sjunger Sade och jag försöker. Trots att mörkret har sänkt sig – gäller det att hitta sitt inre ljus och inte låta sig nedslås. Sluta läsa rubriker och öppna en bok istället. Kvalitet istället för kvantitet.

Hello darkness, my old friend…

Mörkret sänker sig. Naturen vilar och drar sakta djupa andetag i väntan på att skuggorna ska ge vika. Det är mörkt i min trädgård. Endast de låga lyktorna ger hopp om ljus. Jag minns när jag stod i min trädgård och skrattade. De gröna löven i syrenen rörde sig stilla i aftonens svalka och allt var nytt och ännu möjligt. Det var innan hösten, innan regn och blåst och blöta löv på trädgårdsgången.

Italienska polisen säger STOPP…

I dagens VK finns nyheten om att den italienska polisen har lanserat kampanjen ”questo non e amore”, det här är inte kärlek för att förändra attityder i Italien där citat ”våldsamheter mot kvinnor ofta beskrivs som ”tragiska kärlekshistorier som gått fel”.” slut citat. I Italien mördas en kvinna varannan dag, 8 av 10 har mördats av sin make eller sitt ex.

Det är ett problem som känns igen från land till land – sorgligt nog. Det är de vanliga, snälla, schyssta männen som måste höja sina röster och säga STOPP. Vi tolererar inte att ni misshandlar våra systrar, mammor eller döttrar. Vi tolererar inte att ni kontrollerar och mördar. Politiker måste säga STOPP. Poliser måste säga STOPP. Alla måste säga STOPP. Den minsta misstanke om blåtiror, ljud i trappuppgångar – anmäl. Skydda alla de som är utsatta. Skydda alla barn som får se och höra misshandel och själv kanske växer upp till att bli förövare eller offer.

Säg STOPP!

Lost in translation…

”Två vilsna själar besöker Tokyo – den försummade hustrun till en fotograf och en filmstjärna på dekis – finner tröst i varandras sällskap.” står det i Netflix info om filmen. Scarlett Johansson (snyggt efternamn btw) och Bill Murray suveräna i rollerna. Jag formligen älskar den här filmen. Första gången jag såg det tyckte jag den var värdelös, seg handling helt enkelt. När jag nu sett den för fjärde eller är det kanske femte gången, 15 år efter premiären är det en helt annan film – eller så har jag blivit annorlunda.

Bra filmer kan man se hur många gånger som helst och varje gång upptäcker man något nytt. Nya dörrar öppnas, nya tankar föds, allt är fortfarande möjligt…

Bli först att kommentera