I morse när jag som vanligt, samma tid och samma plats, stod och väntade på bussen kändes det inte riktigt bra. Den kom nämligen alldeles för fort emot mig och busschauffören tittade stelt rakt fram. Nej, han såg inte att jag viftade med båda armarna i luften och hörde inte att jag ropade: Stanna!

Bussen svängde vänster i gathörnet och jag sprang efter. Lönlöst visst, men nu skulle jag få vänta en halvtimme innan nästa buss skulle komma förbi. Bussen körde glatt iväg och jag saktade in och avbröt min jakt, men då ser jag att bussen stannat några kvarter längre bort och jag fick ny fart och där stod den och väntade på mig:-)

– Ja, jag såg dig inte, sa busschauffören.
– Men vad bra att du stannade…sa jag.
– Ja, det var dom där bak i bussen som sa till mig, sa han och pekade bakåt.
– Tack så mycket! sa jag då högt i bussen

Det var ganska gulligt gjort av dom, att säga till. Sedan hörde jag några mumla längre bak "det var vi som gjorde det". Och då kändes det ännu gulligare:-)