Etikett: Dirty Harry

En känsla av höstvemod…

Av , , Bli först att kommentera 7

Förra helgen blev en riktig kulturhelg. I fredags La Traviata på Norrlandsoperan med min dotter och hennes man. I lördags hade jag inhandlat jazzpass till Jazzfestivalen. Dhafer Youssef – vilken artist, vilken stämning det blev i ett fullsatt Idun. Det var magiskt. När låtarna klingade ut blev det så tyst i salen att man kunde ha hört en knappnål falla och sedan rungande applåder. Wikipedia: Dhafer Youssef, född 19 november 1967 i Teboulba, Tunisien, är en tunisisk jazzmusiker, verksam som sångare, oud-spelare och kompositör. Sedan 1990 bor han i Europa (Paris och Wien). Youssef har gett ut sex soloalbum, och har samarbetat med bland andra den sardinske trumpetaren Paolo Fresu och den norske gitarristen Eivind Aarset.”. Eftersom jag var på plats redan vid tvåtiden så gjorde jag tidig sorti och begav mig hemåt redan vid halvniosnåret. Det var just den tid innan varmkorven brukar börja värmas och jag skrev…

en korv med bröd…

När festen är slut…

det vemodiga när festen är slut och
pannor ska diskas
bänkar torkas rena
från rester
av ketchup och senap
de tunna vita
pappersservetterna
som små bollar
och trassliga fyrkanter
i gympasalar
i folkens hus
och alla de salar
där något firats
det vemodiga
som dröjer sig kvar
i den ständiga
varmkorvslukten…

I söndags kopplade jag av med två Dirty Harry-filmer. 70-tal, en ung Clint Eastwood. Vemodet ville inte ge med sig. Vintertid.

Det är så längesedan…

Allt är så längesedan. När man var barn. När man tittade upp i himlen och såg oskyldiga vita moln sakta singla förbi. Jag själv är så längesedan – sedan jag var jag. Så är det för oss människor, att vi kämpar på så gott vi kan och längtar efter när vi var vi och allt var ett ögonblick bort…

Ögonblick. De som vi lever för. Allt det andra är transportsträckor. Men ögonblicken finns kvar – de som etsat sig fast inom oss – utan glömska – allt finns kvar…

Vemodet finns kvar…