Jag började att blogga när Aftonbladet erbjöd den tjänsten för längesedan. Jag var en av de första som lade upp en blogg där och höll kvar i den tills AB lade ner den verksamheten och sedan blev det WP. Man hängde fortfarande kvar i gamla bloggare från ABs tid och vi kommenterade på varandras sidor. Några av dem fick jag som vänner på FB och det känns bra att inte förlora kontakten. Jag har skrivit några inlägg här på VK, men jag vet inte varför det känns annorlunda – kanske för att allt känns närmre. Jag har i alla fall gjort några reflektioner den senaste tiden, här kommer några av dem:

När Kerstin Weigl i Aftonbladet skrev sin krönika (efter partiledardebatten i SVT) om Isabella Lövin och varför ingen slet fram en borste till ministern, reagerade jag direkt; ja, även innan jag såg att det blev ett ramaskri i alla tidningar och att det twittrades vilt. Jag måste säga att jag uppskattar mera någon som har ett innehåll än enbart ett snyggt skal. Jag vet att kläder är en etikett, att en bild säger mera än tusen ord, att…men ändå – det var på något sätt så lågt. Jag vet inte hur många manliga politiker jag sett i skrynkliga skjortor, fula slipsar och kavajer (observera nu tycker jag inte att detta var fallet med Lövin), men om den människan ändå varit intelligent har jag sett förbi det. Jag har tänkt, den här personen är bra för Sverige eller världen. På en viss nivå är signalerna så viktiga, som om vi ska tro att vi vilar tryggt i en snygg kostym, i Armani och Versace. Jag tycker att Weigl i sin krönika gjorde en Trump.

Sedan gläds jag åt att jag bor i Sverige och Umeå. Jag älskar verkligen Sverige och jag älskar Umeå och den stadsdel jag bor i. I den här staden känns allting möjligt. Jag kan inte sätta fingret på det, men den känns levande.

Jag har varit på Avion och IKEA idag för första gången. I sällskap med min dotter och hennes familj gjorde vi en förmiddag på Söderslätt. Mitt tvååriga barnbarn fick rosa sneakers av mormor:-) Ja, han valde färgen själv. Alla barn gillar rosa. Det får bli min slutsats ikväll: prägla inte barn alltför mycket efter egna idéer – låt barnen växa fritt i glada färger!