Etikett: Facebook

Resultatet av den glorifierade marknaden…

Av , , 1 kommentar 3

Marknaden gjorde oss arga och ensamma skriver Daniel Swedin i dagens AB.

Citat (om Margaret Thatcher): ”Högerpartierna faller ihop – Framgångarna var så överväldigande att hennes konservativa parti aldrig förmått förnyas idémässigt. Samtidigt går framgångarna inte att återupprepa eftersom det inte längre finns några statliga bolag att sälja ut. Allt som går att privatisera är redan privatiserat.”

Och slutligen, citat: 

Ekonomer har sedan flera år övergivit den religiösa tron på den oreglerade marknaden. Tidigare marknadsliberala bunkrar som Internationella valutafonden och OECD har länge talat om de växande klyftorna som skadliga för ekonomin.

Hos partierna har den insikten dröjt men kanske rör vi oss mot en renässans för uppfattningen att skatter, demokratiska beslut och politiska reformer är motor i samhällsutvecklingen.” Slut citat.

För vad är det för vits att ha ett samhälle med olika samhällsklasser och skillnader – de fattiga och de rika – de som har och de som inte har. Varför ta bort skatterna för de allra rikaste som knappast märker skillnaden i förmögenhet genom det, istället för att lyfta folk som har det knapert där nere på botten. Är det så vill vi ha det? Detta i kombination med aggressiv marknadsföring av spelsajter och låneinstitut där guld och gröna skogar utlovas enbart ett knapptryck eller en svajpning bort.

I Netflix-dokumentären The great hack om Cambridge Analytica (brittiskt dataanalysföretag) där man stal persondata från miljontals Facebook-användare som sedan låg till grund för en stödkampanj för Trumps valkampanj 2016, säger en av de tidigare anställda Brittany Kaiser, fritt citerat, att idag är inte olja det mest åtråvärda i världen, utan persondata. Cambridge Analytica gjorde ”fake news”-inlägg som spreds och spreds och spreds. ”Crooked Hillary” etc.

När man tänker efter så vet man inte i vilken utsträckning man själv blir påverkad av allt som sprids på Facebook och det enda man vill är ju att sanningen ska vara grunden, inte strategier, inte lögner, inte manipulationer eller uppviglande budskap.

Det är bara att inse den bistra sanningen – vi är alla en del av marknaden – vare sig vi vet om det eller ej…

Livet – en löjlig tävling?

Av , , 5 kommentarer 11

Ni vet, det började redan i småskolan – stava rätt, bästa på gympan, flest kompisar, snyggast, starkast, vackrast – suck…nej, jag vann aldrig några stora tävlingar – kanske kämpade jag aldrig. Jag stavade rätt. Hade bra betyg sådär som de flesta och ville verkligen göra bra ifrån mig. Nuförtiden ska det tävlas i allt, Det verkar vara nya lyckopillret, att helt enkelt vara bäst eller i rätt kategori – tillhöra det vinnande laget. So boring. Det är ju ändå bara en som kan stå där i toppen – men alla andra då? Ska vi bara skvalpa runt i rubrikerna om kändisarna som får kärleksbarn, har depressioner, klimakteriebesvär och känner sorg. Vanliga människor vinner och lider i tysthet – utan rubriker. Det kanske är en smula gammalmodigt att tänka så, för vi har ju faktiskt Facebook där varje människa kan göra ett avtryck i tiden. Som en slags snuttefilt i det stora bruset. Man är ju ändå någonting. Eller så kan man blogga eller bli en influencer.

Livet är inte alls ytligt, det gäller bara att ta tillfällena i flykten, annars kan man hamna på efterkälken. Tänk ett liv utan tatuerade ögonbryn, fillers och löshår – hur stod folk ut på 1800-talet egentligen när lyxen att vara vegan inte ens var uppfunnen för man svalt ihjäl om man inte fick en tugga av en köttbit ibland och ett glas mjölk, men nu kan en aktivist hota en jordbrukare på grund av att det synd om djuren eller att det är för stor miljöpåverkan att äta kött – men den dagen svälten står för dörren kanske många tänker om. Vi ska vara glada för att det finns människor i Sverige som fortfarande vill och kan driva ett jordbruk, som har kunskapen. Det är ungefär som innan man fick barn – helt enkelt bäst på barnuppfostran – så enkelt, det är bara att göra si eller så. I teorin är allt enkelt, men när allt ställs på sin spets, när allt kommer till kritan står vi där frågande och villrådiga och ingenting är längre självklart.

Jag tycker att vi ska hylla förlorarna, de som står där i klungan längst bak i kön, som inte tränger sig fram, som tänker på de som står framför och bakom och tror att tids nog är det min tur. Och om jag av någon anledning inte skulle hinna fram så är det helt i linje med hela mitt liv – jag har alltid varit i tid men jag kommer aldrig att ha gjort allt. Det är bara att lyssna på Phil Collins och ”Oh think twice, it’s another day for you and me in paradise, Oh think twice, ’cause it’s just another day for you, You and me in paradise, think about it”.

Allt har sin tid. Kanske min tid inte är just nu. Men en dag. I paradiset…

Får man inte bara ibland en känsla av att världen är galen…

Av , , 8 kommentarer 9

Min rosa t-tröja har klibbat fast i huden efter kvällens promenadrunda som mera kändes som ett kvalmigt Rom än Umeå. Allt är upp och ned. Jag har ju en förkärlek till TV-program och TLC är en kanal där det visas en del udda program. Det har mycket med utseende att göra. I Say yes to the dress är det blivande brudar som provar ut brudklänningar och deras mammor och tjejkompisar sitter med och har åsikter. Ofta ska klänningen vara sexig och stå ut. Sedan är det program där människor kämpar med vikten och till slut blir sittande orörliga i sina hem, beställer hem mat och bara äter. Man får se deras kamp för att ändra sina vanor och att lyckas gå ned så mycket i vikt att det går att genomföra en gastric bypass, sedan finns det också de som själv lyckas gå ned i vikt, men får så mycket löst skinn efter viktnedgången att det måste opereras bort. Det är som att alla kämpar med utseende och välmående och jag blir glad när de lyckas med vad de vill åstadkomma.

I ett program igår om plastikoperationer var det en kvinna som opererat sig så mycket att hon fått andningsproblem – näsan var alldeles för tillplattad. Hon hade lagt ut 100 000 dollar på operationer för att se så ”plastig” ut som möjligt och för att inte på minsta vis vara lik sin mamma. I Here comes Honey Boo Boo, en amerikansk realityserie om en familj som inte har det minsta hyfs och huvudpersonen är dottern Alana, en talför, liten skönhetsdrottning, var det blåbärspajätartävling och hela familjen stod och skrek Heja Alana! under tiden som Alana tryckte in blåbärspaj i munnen och det var blåbär i hela ansiktet, på tröjan och överallt. Alana vann. Alanas mamma har tydligen för något år sedan genomgått en magsäcksoperation.

Det pågår mycket kroppsaktivism på Instagram, har jag läst. Knubbiga kvinnor kastar kläderna och Stina Wollter dansar för att visa att alla kroppar duger.

På Instagram lägger Arnold Schwarzenegger ut en filmsnutt när han tränar och visar sedan upp musklerna på sin spända överarm.

Sedan är det ju programmen som till och med visas i SVT Gift vid första ögonkastet, fritt citerat SVTs hemsida: ”Sex modiga singlar låter en expertpanel hjälpa dem att hitta sin perfekta partner. Första gången de träffas är vid altaret och därefter ska de leva som äkta makar.” Kanske är modig och dumdristig synonymer i det här fallet.

Många är stolta över sina kroppar och kastar kläderna. Vilket får mig att minnas ett program på TV3 där Robert Aschberg var programledare, kommer inte ihåg om det var Diskutabelt, men i hela studion satt det nudister och naturister. Alla vara nakna och skära. Ingen vacker syn direkt.

Jag funderar bara på – vad kännetecknar en fri och modig människa och måste jag lägga ut en bild på det?