Jag erkänner – jag tillbringar alldeles för stor del av min tid framför datorn. Datorn har blivit mitt andra liv, en livlina, ett sällskap, en hobby och ett beroende. Alla skriver – alla analyserar. Man läser en artikel eller ser ett tv-program och sedan kommer analysen. Beskrivningen i detalj om händelsen och sedan förklaringen, synpunkterna, för eller emot. Man är på barrikaderna helt enkelt. Tar elefanten och plockar isär den i bitar och förklarar – så här fungerar det. Falangerna slåss mot varandra och alla har rätt. Yttrandefriheten vet inga gränser. Det är rent av varje människas plikt att yttra sig – en rättighet och en skyldighet.

Har du inga åsikter är du rökt, man måste hänga med i samhällsdebatten. I varje hörn av allt som pågår. Det är stort att vara något i det offentliga rummet. Man kanske inte alls finns om man inte gör sin röst hörd eller är någon som behöver ”ta skit” för att man sticker ut hakan. Om man sitter där framför kaffemuggen på morgonen, rufsig i håret, tittar ut över en frostig gräsmatta, bara är och känner sig lycklig. De är dom som inte är ”de vassaste knivarna i lådan”. Det är så enormt tröttande med alla debatter från det offentliga rummet. Man sugs in i centrifugen och undrar vart sunt bondförnuft tog vägen? Feministisk snöröjning eller jämställd snöröjning som tillämpats i Stockholm eller kanske fortfarande gör det innebär att man ska prioritera gång- och cykelvägar vid snöröjning eftersom det bedöms att det är där kvinnorna tar sig fram. Jamen, hur dumt får saker och ting bli? I det fallet är jag helt emot Batras tidigare uttalande om att lantisar är trögare än Stockholmare:-)

Det känns som om man idag leker vuxenleken, men har inte varit med om tider med utedass och slit och släp. Man har ingenting att jämföra med – hur svårt livet kan vara då det är svårt och att man inte får något serverat på silverfat. En debatt över ett Kvinnohistorisk museum eller placeringen av ett badhus kan ta sig orimliga proportioner. Allt är fel – för jag fick inte bestämma. Men fikaborden fröjdas – vi måste helt enkelt debattera mera…