”Jag vill ge Sverige ett nytt namn: Du skall inte heta världens mest sekulariserade land, du ska kallas det upprättade landet.”

Det är Birger Skoglund som talar om detta (i detta fall är källan en artikel/intervju i Världen idag efter en profetia han fått av Gud.

Det är obekvämt att tala om Gud och Jesus i Sverige idag. Säger man att man tror på Jesus blir man lätt betraktad som lite imbecill och svag. Jag skriver bara utifrån mig själv – uppriktigt (och det är knappt ingen som vet om det här) – uppriktigt så tror jag inte att jag suttit här idag om jag inte haft mina böner. Det är personligt att skriva om vad man tror på, men egentligen varför ska det vara svårare att skriva om tro än att vara dokusåpakändis?

Jag har inte begått något brott precis, utan mera lyssnat och tagit in. Jag har alltid varit en sökare. Tänkt att det här livet kan inte vara allt. Och eftersom jag är uppväxt med Bibeln i bilder fick jag mitt livs största idol – Jesus. Vilken kille! Orädd, feminist, solidarisk, ledare, empatisk, kärleksfull – det finns absolut ingen på den här jorden som är som han var och än idag – så lever han. Jag har läst otaliga historier om människor som fått ett möte med Jesus (och den Helige Ande) och efteråt blivit helt förändrade. Det tycker jag är det största av det här, att människor får hopp och ett nytt liv. Jag tror vi även måste erkänna att det finns en mörk makt som har inflytande på oss.

I artikeln kan man läsa om Birger Skoglunds profetia och i slutet när han får frågan, citat: ”Hur lång tid tror du att vi har på oss?

– Jag vet inte, men jag tror att vi har bråttom. Gud låter inte synden fortgå hur länge som helst. Vi tror att han ser mellan fingrarna, men det gör han inte.

Birger Skoglund har tidigare delat varnande tilltal till Sverige, men han upplever att den här profetian är annorlunda.

– Det känns som om nådatiden är kortare. Det känns som om Gud säger: Det är nog nu.” Slut citat.

Många talar om en väckelse som ska gå över Sverige, eldar som ska tändas.

—

Jag satt i kyrkbänken. När jag söker på nätet kan det ha varit ”16-22 sept Luleå 1985” när Roger Larsson hade ett möte. Om Roger kan du läsa här.

Citat ”I Roger Larsson förenas både den profetiska och evangelistiska tjänsten. Här möter vi profetens skarpa blick för individens, kyrkans och nationens tillstånd, samtidigt som vi möter evangelistens lidelse att göra Jesus Kristus känd för vår tids människor. Roger Larsson är född 1935. Han kommer ursprungligen från Bygdeå i Västerbotten och har sina rötter i Frälsningsarméns evangeliska väckelsemiljö, men han är inte på något sätt främmande för andra kristna traditioner. Hans passion är att över allt verka för en sund andlig enhet. Han vill se en kyrka som omvänder sig till sin ursprungliga kallelse och som blir en andlig kraft i det samhälle som håller på att falla sönder.Redan 1955 började han sin bana som evangelist i pingstförsamlingen i Ljungskile efter examen vid Bibelskolan vid Smyrnaförsamlingen i Göteborg. Men han har blivit mest igenkänd iklädd vapenrocken som en frimodig förkunnare inom Frälsningsarmén, där han blev resande fältsergeant 1983 efter att ha arbetat bland annat som kårledare och ungdomssekreterare.

År 1983 fick Roger Larsson en ny kallelse när han sökte Gud under bön på berget Kittelfjäll. Efter det har hans möten kännetecknats av en starkare gudsnärvaro med såväl kraftfulla manifestationer som andaktsfull stillhet. Många har kunnat vittna om övernaturliga ingripanden, under och tecken liksom personliga hälsningar och tilltal från den helige Ande.

Kallelsen till Roger Larsson kom från Herren med följande ord: “Jag har fört dig hit till helig plats. Du ska få en förnyad tjänst för Mig. Du ska gå härifrån bärande detta, du ska lägga dina händer på de sjuka och de ska resa sig upp från sina rullstolar och börja gå. Människor i tusental ska stå där och häpna, i förundran för att komma med förväntan och längtan efter att möta Mig, du ska gå in med helande ord där trasiga relationer råder bland folk. Jag ska lägga profetisk kreativitet i din tjänst. Jag ska ge dig profetisk nådegåva, så att du med precision ska kunna tala in i människors situation. Du ska vara den som befriar dem med Mina ord. Du ska vara ödmjuk och böjd under Mig. Du ska söka min ledning i allt du gör. Varje dag ska du rena dig i Min närhet, Mitt blod, och då ska Jag vara med dig. Frukta inte du ska få se stora, märkliga ting.” Slut citat.

Ni förstår jag hade inte den ringaste aning om vem Roger Larsson var, utan det var min syster och hennes väninna som ville att jag skulle följa upp till Luleå på det här mötet. Jag var drygt 20 år och som sagt en sökare. Jag har fragmentariska minnen av det här mötet, men jag minns glasklart än idag Roger Larssons röst och plötsligt står jag i mittgången och han står framför mig och jag svimmar och faller baklänges. Jag hade aldrig förut svimmat och aldrig efter den gången heller. När jag vaknar upp har jag alla mötesdeltagare ovanför mitt ansikte samt Roger Larssons. Eftersom jag är en rätt så introvert person var det lite av en chock. Jag har inte hämtat mig än. Men det är inte poängen. Det var en kontakt och jag vet att Gud finns. Det var inte Roger Larsson som puttade omkull mig, det var ingen masspåverkan, det var någonting helt annat…

Som det står i Psaltaren 139:

Du såg mig in­nan jag föddes,
i din bok var de re­dan skriv­na,
de da­gar som ha­de for­mats
in­nan någon av dem ha­de grytt.
Di­na tan­kar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är de­ras mång­fald.
Vill jag räkna dem är de fle­ra än sand­kor­nen,
når jag till slu­tet är jag ännu hos dig.

Jag har inga svar, men så många frågor…