Etikett: Jesus

Limhamn och Jesus…

Av , , Bli först att kommentera 4

Limhamns kyrka skrev i sin adventskalender på Twitter den 1 december: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.” Det blev visst ett väldans rabalder från kristna inkl Ann Heberlein, naturligtvis (höll jag på att skriva) – att så många kristna tagit illa upp och till och med velat gå ur kyrkan. Så nu lämnar Limhamns kyrka Twitter och det med en ursäkt: ”Kära twitter, Har vi sårat någon ber vi om ursäkt, det har aldrig varit vår mening. Vår mening har varit att på vårt sätt tala om Jesus Kristus. Nu lämnar vi arenan. Tack för engagemang, glädje och debatt. Gud välsigne er! Jonas Persson, församlingsherde”

Jag tycker att den första tweeten var härlig och skriven både med glimten i ögat och allvar. Jag tror om Jesus har koll på läget så välkomnar han säker Greta och tycker att hon är en fin lärljunge. Det var ordet ”efterträdare” som var stötande. Jesus gillade i alla fall inte bokstavstrogna utan sa någon gång, fritt citerat, att man måste ha en större tro än en bokstavstrogen. I Expressen om Ann Heberleins uttalande efter Limhamns kyrkas beslut att lämna Twitter:

”Författaren och teologen Ann Heberlein som var en av kritikerna välkomnar nyheten.

– Det tycker jag låter som ett bra beslut. Ödmjukhet är en kristen dygd, det kräver självrannsakan och det tycker jag Jonas visar prov på här, säger hon.”

Det är nästan parodiskt – från den agiterande Ann Heberlein; ödmjukhet och självrannsakan. Ann är säkert en super-duper-människa, jag bara reagerar mot att att gå till full attack (när man kan skriva några försynta rader på en liten blogg istället:-)

Nu lämnar jag arenan…

Sverige inte bara ett av världens mest sekulariserade länder – utan även det gnälligaste?

Av , , Bli först att kommentera 10

Hur kan det komma sig att vi som har det så bra, relativt rika, välmående, bra sjukvård, en polis som inte är korrumperad, mat på bordet, dagis, äldrevård, 40 timmars arbetsvecka, etc etc – ändå har så lätt för att gnälla? Är det varmt redan i maj så blir det ingen sommar och på midsommarafton vänder det och blir mörkare igen. Vi borde kanske gå i samtalsskola för att utveckla vad man kan tala om istället – men allt är för känsligt. I Sverige där ensamheten breder ut sig som en sliten frihetsfilt finns det vissa ämnen som är helt tabu att ta upp – om man inte är i rätt miljö vill säga. Man om man är en vanlig person som funderar över livets frågor finns det knappt någon bekant man kan fråga om denne tror på något annat än marknaden och ett nytt kök, typ Gud. Då är man förmodligen såväl naiv som svag och med all säkerhet får man svaret att ”om inte religion fanns så skulle det vara fred på jorden”.

Jag är oerhört fascinerad över berättelser där människor varit med om ovanliga händelser och gudsupplevelser. Jag antar att det är helt enligt gällande bloggregelverk att ändå få skriva om detta:-) Jag har inga svar, men det verkar som om det finns människor som vet något som inte jag vet. Enbart att erkänna just det faktumet är väl väldigt generöst av mig i dessa tider av ”ståpåsigtillsdenandragersig”. Och jag frågar mig något som säkerligen kommer från psykologin: vill jag ha rätt eller vill jag bli lycklig?

Vill jag ha ett nytt kök eller vill jag uppleva en djupare glädje? Vill jag få vänner som jag kan tala om dessa saker med? Vill jag se människor med andra ögon och inte vara så fördömande? Vill jag utveckla mitt inre och erkänna att för att vara ensam måste man vara väldigt stark?

Friheten kanske inte ligger i allt det materiella, frihet kanske är en andlighet. Ett behov av att vara del av ett större sammanhang. Eftersom jag ändå har den här tråden på gång och knappt någon fortfarande läser det jag skriver, så är det ganska riskfritt för mig att fortsätta. Eller rättare sagt så lägger jag ut några länkar på saker jag läst under de senaste åren som fått mig att tänka mera.

Simon Ådahl om hur hans kampsång för ett enat Korea kom till

En lördag 1996 for Sven-Erik i väg till jobbet på Sandvikens järnverk och fick se Jesus på fabriksgolvet

Den danska journalisten Charlotte Rorths möte med Jesus i kapellet La Sacra Capilla del Salvador del Mundo i byn Úbeda under en pressresa i södra Andalusien.

Allt detta får mig att tänka och känna. Ett nytt kök är enbart ett nytt kök.

Hoppas bränderna i Sverige lugnar ned sig. Tack alla ni som kämpar därute!

Fick inspiration igen…

Av , , Bli först att kommentera 26

Efter jag skrev om resan till Italien började tankarna att gå och när jag såg att det fanns en konversationskurs i italienska i Umeå anmälde jag mig. Förra gången jag försökte så blev det ingenting av för det var för få anmälda – hoppas nu att kursen kommer att starta som planerat i april! Då har jag all anledning att försöka träna lite glosor och grammatik ett tag innan den startar och kanske även att se några italienska filmer. Kommissarie Montalbano är något av en favorit – och inte minst hans assistent Catarella vars svada jag inte alls hänger med i, men kroppsspråket är fantastiskt. Vad som är lite mindre bra i filmerna är bilden av kvinnan, lite för mycket naken hud för att det ska kännas helt nödvändigt.

Annars är kvällens hjälte pensionären Thorbjörn i Harads som tog kontakt med den asylsökande Roosbeh från Iran, som producerat regimkritiska dokumentärer i sitt hemland och bad honom om hjälp med att dokumentera Harads historia. Efter fyra år fick Roosbeh asyl och säger ” – Jag vill visa de andra som flytt hit att det faktiskt går att skriva en ny berättelse om sitt liv, att vi alla är en del av den här platsens historia.” Läs mera här…

Vi behöver de goda berättelserna och inte enbart allt eländes elände och kris. Superkris. Flyktingkris. Krissiffror. Tidningarna är fyllda av kriser, sida upp och sida ned. Fast jag såg en god nyhet i Aftonbladet idag: 50-plussarna är populära igen! Man ligger ju helt rätt i tiden:-) och det är ju otroligt dumt att inte vilja ta tillvara all den erfarenhet som människor samlat på sig genom årens lopp – även om man kan ha svårt att känna igen folk ibland…