Etikett: jokkmokk

Det går uppåt för Jokkmokk!

Av , , Bli först att kommentera 3

År 2008 fann jag inspiration i Jokkmokk och skrev följande om Jokkmokk i Brittas Betraktelser:

Alla borde älska JOKKMOKK! – och folkbildning.

Av nyfikenhet hamnade jag på Platsbanken. Fanns det någon plats som skulle kunna vara värre utsatt än arbetsmarknadskrisens Göteborg?

Kriser är jag uppväxt med. Inga jobb. Vi flytt int. Alla vill till städerna. Det röda Norrbotten.

Vilken kommun i Norrbotten skulle ha minst antal platser utannonserade? Det visade sig vara Jokkmokk. Endast 2 lediga jobb fanns på Platsbanken.

1: Försäljning, inköp, marknadsföring (1): Erotikprodukter.se söker fler säljare!
2: Transport (1) Busschaufför: S Larssons Buss & Lastmaskin i Harads AB

Kommentarer överflödiga. Men, sedan när jag läser på kommunens hemsida så formligen smälter jag över denna kärleksfulla beskrivning av Jokkmokk, detta samhälle som ligger på polcirkeln och som till ytan är Sveriges näst största kommun. Eller vad sägs om detta:

Att leva i Jokkmokk är att leva nära naturen.
Statistiskt är det glest mellan jokkmokksborna, 0,3 personer per kvadratkilometer. Den skämtsamme menar att avrundar man decimalen så bor ingen i kommunen. Vi menar att livsutrymmet i Jokkmokk är gott, i många bemärkelser. Det är lätt att finna livsharmoni. Det är nära mellan människor, enkelt att leva och finna en meningsfull fritid.

Ett gott livsutrymme är där man syns, märks och räknas.

Alla borde någon gång i livet få förmånen att bo i Jokkmokk. Närheten mellan människor präglar vardagen och brottsligheten är låg. Det där med långa avstånd mätt i mil är ingen stor sak, om man vill är man i Stockholm på mindre än tre timmar. Kommunicerar med resten av världen gör man med optiskt bredband även från många av de mindre byarna. Att veckopendla tvärs över landet är heller ingen omöjlighet. Det ligger sanning i påståendet att världens centrum är precis där man befinner sig.

Möjligheten till naturupplevelser och ett rikt fritidsutbud med ett flertal fritidsanläggningar som simhallar, ridanläggningar, skidanläggningar, biografer, ishall med mera är en del av livskvaliteten i Jokkmokk. Att skolor, dagis, affärer och arbetet ofta ligger inom gångavstånd från bostaden uppskattas av många, inte minst av barnfamiljer. Vardagslivet blir enkelt.

Kvaliteten på den kommunala servicen är också hög och även om kommunen till ytan är stor så håller service, barn- och äldreomsorg hög kvalitet inom hela kommunen.”

Vidare:

”Den totala ytan är 19 474 km2. Hälften av området utgörs av ett vidsträckt fjällområde som bjuder på fantastiska naturupplevelser. Här finns fyra nationalparker och ett flertal naturreservat. Nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus ingår i Laponiaområdet, som i december 1996 utnämndes till ett av jordens världsarvsområden. Laponia valdes dessutom till ett kombinerat natur- och kulturarv, vilket är ovanligt.

Första torsdag, fredag och lördag i februari månad varje år bjuder vi in till norra Europas största vinterfest, Jokkmokks marknadMellan den femte och sjunde februari 2009 firar vi marknad för 404:e gången i obruten följd. Sedan 400-års jubileumet 2005 inleds veckan med den Historiska marknaden måndag till onsdag. Under den Historiska marknaden kan du delta i marknadslivet såsom det kan ha gått till för 400 år sedan.”

I Jokkmokk verkar män och kvinnor arbeta inom traditionella mans- och kvinnoyrken. I kommunfakta för 2008 framgår att kommunens befolkning den 1/12 2007 var 5406 personer, 2741 män och 2665 kvinnor. Inom vård och omsorg arbetade år 2006, 38 män och 303 kvinnor. Maskinförare var 82 män och 1 kvinna.

Jag är 47 år. Min far, som skulle ha varit 92 år idag om han levat, åkte till Jokkmokk ett par veckor i början på 60-talet och tog körkort. Han köpte en Opel Rekord och i denna bil tog sig familjen ut på slingriga landsbygdsvägar och upptäckte världen. Tack Jokkmokk för det! och tack för en alldeles underbar hemsida för Jokkmokks Kommun!

Idag den 12 augusti 2021 kan man på Jokkmokk kommuns hemsida läsa att en liten ändring i beskrivningen: Att leva i Jokkmokk är att leva i närheten till helheten.

Vidare kan man på Platsbanken idag hitta inte mindre än 26 annonser med 33 lediga jobb: inom hemtjänsten, fritidsledare, kockar, skolresurs, servicepersonal till fjällstation, köksmästare, pizzabagare, museitekniker, undersköterskor, familjebehandlare, projektledare, lärare i samiska, föremålsassistent, verksamhetsutvecklare, fritidspedagog, elektriker, socialsekreterare, sjuksköterskor.

Det går tydligen bra för Jokkmokk! Jag kommer fortsätta att följa din utveckling 🙂

Om att skriva…

Av , , Bli först att kommentera 8

Hej, hej värld. Nu kan ni börja läsa…

Det är här ett inlägg jag skrev på min andra blogg, om lusten att skriva och vilka reaktionerna kan bli…

En ledig dag och vad gör jag…

Sitter och kopierar alla mina gamla inlägg från AB-bloggen i ett Word-dokument. Solen skiner, det är varmt och jag kunde väl hitta på något annat. Men, nu då jag har kommit ändå fram till februari 2009 och har gått igenom ett antal nyårsaftnar, resultat i Eurovision song contest och semesterbilder, så tror jag i alla fall att man utvecklar sitt skrivande ju mer man skriver, eller blir man låst i sitt sätt att skriva? Formen, texten, flödet – är det bara same, same, but different. Kan jag gå utanför ramarna, utveckla mitt skrivande, tänka annorlunda?

En gång skrev jag om Dr Phil och en av hans kommentarer: ”Du måste inse att det finns lika många åsikter som rövar”. Då kanske jag tyckte att jag gick utanför mina ramar. Inga kommentarer. Eller när jag i januari 2009 skriver ” Annars är just förändring det enda vi med all säkerhet vet kommer att inträffa. Ofta märker man inte av den förrän den är gjord. Förändring är en process, vi går vidare. Utvecklas, blir äldre och klokare. Plötsligt inser man att man börjat vakna klockan fem på lördagsmorgnarna. Man brygger sitt kaffe och läser morgontidningen i godan ro och har inte planerat ett endaste dugg…” då blir jag mörkrädd, för vad har hänt sedan dess?

Alla dessa funderingar jag bär på och inte riktigt kan kanalisera: ”Vi har väl alla varit där, i lyckorus eller i sorg och förtvivlan; med lite inlevelseförmåga förstår man ändå – hur det känns. Att fråga hur det känns är ibland ett intrång i en människan liv. När sorgliga saker inträffat. När gråt och desperation ligger på lur. Ja, hur känns det?”

Eller när jag försökte slå ett slag för Jokkmokk, med text från deras kommuns hemsida; ja, fråga mig inte hur jag kom på det: ”Alla borde någon gång i livet få förmånen att bo i Jokkmokk. Närheten mellan människor präglar vardagen och brottsligheten är låg. Det där med långa avstånd mätt i mil är ingen stor sak, om man vill är man i Stockholm på mindre än tre timmar. Kommunicerar med resten av världen gör man med optiskt bredband även från många av de mindre byarna. Att veckopendla tvärs över landet är heller ingen omöjlighet. Det ligger sanning i påståendet att världens centrum är precis där man befinner sig.” Nej, ingen tog till sig Jokkmokks storhet.

Jag är inte större än så här. Bara same, same, but different…