Etikett: lady di

Att vara lycklig…

Av , , Bli först att kommentera 50

En bild säger mer än tusen ord. Åter till Lady Di där någon, kanske var det mannen som gjorde de filmade intervjuerna med henne som sa (fritt citerat): en bild kan också säga tusen saker som inte stämmer. Ja, hur kan man veta vad som egentligen stämmer och svaret är väl att det kan man inte. En människa som skrattar kan var djupt olycklig och en allvarlig människa kan vara tillfreds med sin tillvaro. Det är indianen och mockasinerna och att inte förstå förrän man provat de där skorna och gått samma väg som ägaren. Det kanske är den enda hemligheten som i framtiden kommer att finnas kvar, att inte helt kunna förstå eller totalt kunna dela en annan människas liv. Man vill inte att människor kommer innanför ens hud, man vill värna om det som är essensen av en själv. På gott och på ont.

IMG_0147 (3)

En bild som jag tog i Dalarna och utanför Anders Zorn-gården för drygt tio år sedan. Anders var kompis med Carl Larsson och om jag inte minns alldeles fel var det CL som skapade denna staty eller fontän. Familjerna umgicks, men medan Carl och Karin hade många barn hade Anders och Emma inga alls. Anders var berömd utomlands, men hemma i Sverige blev han inte accepterad. Man blir inte profet i sin egen hemstad heter det och det gällde väl även Anders Zorn. Han dog alkoholiserad vid 60 års ålder (källa Allt om historia).

Kanske är det speciellt svårt att bli profet i Mora om man inte är skidåkare och inte heter Nils. Det är lätt att älska idrottsmän och idrottskvinnor, personer som presterar med sin kropp, tävlar och blir bäst och får ett kvitto – medaljen. Prestationen, allt som ligger bakom – allt finns i mockasinerna. Ävenså i en försupen, överviktig konstnärssjäls…

Att komma hem…

Av , , Bli först att kommentera 40

Hem, ljuva hem. Man går in i ett rum eller hus och känner sig på en gång som hemma eller man tar av sig skorna och tassar omkring och sätter sig längst ut på soffkanten. Man slänger upp benen i soffan eller man sitter med fötterna i mattan med knän lätt vridna till höger. Man ler, skrattar och ser med pigga ögon på omgivningen och människorna i rummet eller man ser ned i mattan och försöker stänga världen ute. Hem, ljuva hem.

För några år sedan besökte jag Père-Lachaise-kyrkogården i Paris. Vi vandrade runt bland gravarna där ett antal berömda personer har sin sista vila. Mitt mål var att besöka Oscar Wildes och Edit Piafs gravar. Det är sådant man gör på en semester i Paris, går på kyrkogårdar (som omväxling). Det var en varm dag, grusgångarna välkrattade och gravstenarna vackra och utsmyckade. Oscars grav var överöst med mängder av röda läppstiftsmunnar och Edits snirkligt vacker. Även i döden blir avtrycken olika.

IMG_1212 (2) (1)IMG_1207 (3) (1)

Igår såg jag en film på Youtube om Princess Diana och hennes egen berättelse om åren med Prins Charles. När världen tror att anledningen till hennes tårar vid ett avsked med Charles vid ett flygplan beror på svårigheten att skiljas åt – gråter hon av svartsjuka och ensamhet. När en reporter i samband med deras förlovning frågar Diana om hon är kär och hon säger of course och Charles tittar på Diana och säger: Whatever in love means. Jag minns att jag såg det på TV på 80-talet, just den sekvensen. Whatever in love means. Senare ska Diana säga: There were three of us in this marriage, so it was a little bit crowded.

Så går livet på. Kärlek och svek. Ensamhet och gemenskap. Blomsterhavet utanför Buckingham Palace efter Dianas död. Sorgen efter någon som man tycker att man känner och som man älskar på avstånd. Folkets prinsessa…