För 24 år sedan blev jag mamma. Min dotter fyller år idag. Hon är en fantastisk person. Kanske brås hon en smula på sin mamma:-).

Visst vore det skönt om vi kunde se på oss själva med de ögonen som andra kan se på oss ibland – som fantastiska och betydelsefulla. Att sprickorna, skavankerna och tillkortakommandena som kommer med åren är det som gör det andra ännu vackrare. Som Fröding skaldade en gång – ”…och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”.

Det får mig att tänka på att jag hann få ned de där blomlökarna i rabatten innan frosten slog till i höstas. Där kommer snart att lysa gult av liljor. I stora sjok kommer de att lyfta sina vackra huvuden mot himlen, sträcka på sig och ruska lite på sig; mumla tätt tillsammans – någon gjorde oss möjliga. Vi står här i solen och glänser.

Jag tror att jag längtar alldeles otroligt mycket efter vår…