När min mamma dog för ett och halvt år sedan hittade jag bland hennes ägodelar ett blad med tre små texter som min mormor skrivit. Det var en kopia från en dagbok. Jag har alltid tyckt om att skriva och tänkt att intresset kom från min pappas sida, där Gustaf Edin, byapoeten var min farmors kusin (om jag minns rätt i släktskapet). När jag städade kontoret idag hittade jag papperet och läste det igen.

Min mormor hette Margareta, men kallades Greta. Hon var kort, vithårig och lite rund. Hon födde tio flickor och min mor var det tredje barnet. Jag lärde aldrig känna min mormor på djupet. Hon hade så många barn och ännu fler barnbarn och barnbarnsbarn. Mormor var köket, det blåmålade skåpet, blåbärssaft, vedspis, kokkaffe, små kakor och bullar. Alltid när vi hälsat på och sedan tog adjö fick vi barn med oss de senaste numren av veckotidningen Saxons. Vi älskade mormor lite på avstånd och veckotidningarna var guld värda. Greta hade en speciell integritet, men hon var alltid vänlig och god.

Min mor hade också integritet. Jag lärde aldrig riktigt känna min mor på djupet, men jag älskade henne och på samma sätt kanske hon älskade mig – ett barn bland så många andra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ni vet – ingenting är nytt under solen. Det vi tror är en ny händelse kanske ibland endast är en upprepning, ett minne, ett mönster – ett liv. Hennes sista natt i livet höll jag hennes hand och vi var ett.

Nu till texten Livet: Tisdagen den 21 Januari 1969 (texten får ej kopieras).

Livet!

Vad är livet? Då jag sitter och tänker på hur mitt liv har varit, då blir det så mycket som passerar mej. I stort sett har det bestått utav glädje och sorg. Ett ständigt tänkande framåt, då man får göra det och det och det när barnen blir fullvuxna, då skall allt bli bra.
Fåfänga tanke! Dock är jag glad för mina barn, livet hade nog varit trist om man ingen haft att tänka på och leva för, om än det inte alltid är så roligt. Herre, lär mig förstå att det är ett lån från dig och hjälp mig du att förvalta detta lån. Herre, du ser min svaghet, men Du är stark, tag dem i din vård. 

Ibland önskar jag att man kunde läsa tankar…