Det är barnen som är vår framtid. Hur kan man offra barn i krig? Magda Gads reportage från Mosul får mig att gråta. Hon visar på blodfläckar på marken där det ligger ett par rosa flip-flops. Barnet som ägde dem lever inte längre. Husen är i ruiner. I Turkiet har första steget tagits i parlamentet om att tillåta sex mellan vuxna och barn. I Norge har en stor pedofilhärva avslöjats.

Det är barnen som är vår framtid. De är försvarslösa, hudlösa mot angrepp. Så många barn som lider och så många vuxna som är brottslingar. Det finns all anledning att gråta. Hur ska de gå för alla dessa barn, vilken framtid har de att se fram emot och vad lär de sig att göra den dag de själva är stora…

Det som är rätt anses fel och det som är fel anses som rätt. Hur sjukt är inte det?