Finns det något dummare ordspråk än ovanstående? (Vet faktiskt inte vem som myntade det uttrycket.) Jag har varit med om massor av händelser som garanterat inte gjort mig starkare utan enbart ännu mera pessimistisk om människans natur. Helt ärligt, jag kunde faktiskt lika gärna ha varit utan dem – men allt tycks vara ständigt återkommande i livet och beskrivs skämtsamt allvarligt i Oscar Wildes oändliga repertoar av aforismer och citat. Hans gravsten på kyrkogården Perè-Lachaise är täckt med hundratals av röda kyssmärken och har texten ”Here lies the best man that ever lived”. Ja, varför ska man vara blygsam och Jante?

Jag önskar att jag hade haft en instruktionsbok i handen när jag anlände till den här världen, istället för att förlita mig på andras sanningar och påfund. Det tar ju typ femtio år att omvärdera alltihopa. Stackars de barn som föds in i sekter och slutna sällskap – stackars de som inte har en ärlig röst i världen att lyssna till – stackars analfabeter och små barn som inte får gå i skolan och se världen ur oändliga perspektiv. Viljan att vilja ha rätt – den måste vara universell och lika oavsett kön. ”Here lies the man who was always right about everything”, nej tror inte Oscar hade gillat den trista texten. Det finns en storhet i att säga: Jag hade fel. Det känns som om en gammal tyngd lyfts från axlarna – det finns ingenting som säger att man måste ha rätt jämt.

Jag är sorgsen ikväll.

Stenen var min vägg, himlen mitt tak och gräset mitt golv; mitt hus hade ingen dörr, men det hade ändå en nyckel. Så gåtfullt var allt som fanns bakom. I gräset vandrade nyckelpigan upp på min hoppfulla hand och flög sedan bort i frihet. Och mörkret sänkte sig över mitt hus och i skymningen föddes gryningen…

”Jag brukar säga vad jag tänker. Det är ett stort fel nuförtiden, man blir så lätt missförstådd.”  Ständigt denna Oscar Wilde…