Ok, det var faktiskt några som var yngre än mig och en del i samma ålder – kanske har jag bara svårt att inse att även jag blir äldre. I alla fall så var jag på Norrlandsoperan ikväll och lyssnade på operasångaren Peter Mattei. Man blir berörd – vilken röst den mannen har och sedan uttrycket när han liksom kastar sig lite framåt och sjunger ut – och man sitter där på andra bänkraden och får bilden inom sig en av stor kostymoperaföreställning där han är med. Musik kan öppna hjärtan och sinnen. Det är magiskt. Konsertsalen full och stående ovationer. Tänk om man fick stå på scen någon gång och folk hurrade och klappade händerna för något bra man gjort. Kan inte på rak arm komma på vad det skulle vara för något.
Imorgon är en annan dag. Onsdag. Tiden rusar. Umeå är bäst – jag tror musiken fick mig på fall…
Ett foto på Grön Eld jag tog för några år sedan – innan den svarta, fyrkantiga plattan…
Senaste kommentarerna