Jag är inte så förtjust i det. Flygskam. Köttskam. Plastskam. Det känns som om det sitter en liten elitistisk gruppering med pekpinnar och säger: Skäms och om du inte gör det så är vi i vår fulla rätt att säga åt dig hur du ska bete dig. Missförstå mig inte. Jag har inte flugit på sex år, åker buss till jobbet, för närvarande tvättar jag mig dagligen i en hink med vatten istället för att duscha – ja, badrummet blir nog klart snart. Vem ska säga åt mig att mitt levnadssätt inte duger? Sopsorterar, knatar till återvinningen två kilometer bort (har man samlat på sig behöver jag då inte känna någon motionsskam). Jag är uppfödd med att vara rädd om vatten, som en källa som kommer en gång att sina, det visste jag redan då. Sedan kommer det här med att skaffa barn som innebär en sådan stor belastning på jordklotet: barnskam. Det är sällan man hör någon som talar om det som inte är lika synlig, som porrskam. Det måste vara en enorm påfrestning för klimatet mellan människor just med porr.

Såg häromdagen en reklam för havremjölk där man hänvisade till den vanliga komjölken som klimatpåfrestande. Det är som ett skruvstäd som dras åt. Den enskilda människan har ett ansvar, men hur ska man uppfylla det när äldre sitter med mikromat i plastförpackningar, när allt i affären är omslutet av plast, när plastkassarna finns kvar, när status fortfarande är åtråvärt och ger människan ett visst värde. Utan mjölk, kött och potatis hade inte svenskarna funnits idag. Typ.

Varför uppmuntrar man inte folk att starta eget som jordbrukare? Här och där i hela Sveriges land små jordbruk, för visst skulle det vara skönt att vara självförsörjande och ickeberoende. Det känns som om hela landet är i ett vakuum och när man hör talas om skjutningarna i Malmö, Göteborg och Uppsala så kommer samma ramsa återigen – våldet har inte ökat, det är tryggare än förut. Det är inte tryggare än förut, det är som om tryggheten rinner staten och polisen ur händerna – maktlösa inför ligor, droger och extremister.

Ska man känna skam för att man överhuvudtaget föddes och belastar det här jordklotet? Nej, tror inte det. Vi behöver inte mera skam, utan en konkret handlingsplan. Och jag äter mina hemgjorda köttbullar (en gång i veckan) och kokar min lingonsylt (med otroligt lite socker) och häller lite grädde i såsen – och njuter. Njutskam? Nej – nån måtta får det väl ändå vara…