Etikett: skidskytte

Älskar Sverige – älskar OS – älskar allt som förenar…

Av , , Bli först att kommentera 4

Detta OS har varit en ren glädje.Synd bara att man inte haft semester eller orkat eller kunnat hänga med vid alla tillfällen då Sverige har tagit medaljer. Skidskyttarna – jag älskar att kolla på skidskytte och vem hade trott innan OS att vi, läs Sverige, skulle få två guld och två silver? Allting andas glädje, förhoppning, tillit och en kämpaglöd utan dess like. Hatten av för alla damer och herrar som har gett oss oförglömliga minnen – och det är inte över ännu! Finaler i curling och tremil och femmil i skidor. Älskar Charlotte Kalla när hon säger ”brudarna”. För brudarna är här för att stanna. Det vittnar medaljerna om.

Det är ett skifte i strukturerna. Damerna ber inte längre om ursäkt. För att de är damer. De kämpar – och tar medaljer. Det bor en Charlotte i oss alla. Vi vill kalla alla ”brudar” och med det mena något positivt. Det är vår tid nu. Det är allas vår tid nu. Och så skönt att kunna glädjas åt varandras framgångar – brudar och killar…

Jag blev tårögd när Hanna Öberg knep femteplatsen…

Av , , Bli först att kommentera 5

Kanske håller jag på att bli gammal eller så har jag kontakt med mina känslor. När Hanna Öberg gick i mål som femma i masstarten i skidskytte idag blev jag alldeles tårögd. Så bra gjort! Hon kommer ju från Svensbyn, utanför Piteå. Närapå mina hemtrakter:-) Fantastisk prestation av henne och de andra tjejerna – även av våra fina silvermedaljörer i skidstafetten. Heja Sverige!

I natt blir det curling damer och alpint herrar och imorgon bitti curling herrar och på morgonkvisten herrstafetten i längdskidåkning.

Jag har funderat lite grann över det här med att kategorisera människor. Rent automatiskt. Gör man det. Den fantastiska hjärnan gör väl allt för att kunna fortsätta fungera utan att bli totalt överbelastad och tar därför till enkla knep. Jag gör det själv. Kategoriserar. Jag måste ha fått det någonstans ifrån, i en tid, på en plats, under vissa förutsättningar etc. Ibland, om jag läser något som strider emot mina egna bilder i min hjärna, blir jag så glad. Jag tänker att kanske kan jag lära mig att tänka annorlunda, inte vara så trångsynt. Lära mig något nytt och se världen med annorlunda ögon. Och vad vi behöver det. Alla av oss.

Jag vet inte om ni någon gång sett den amerikanska serien Fab five? Det är fem fantastiska gay-killar som åker ut på uppdrag för att förvandla en straight kille/man som helt tappat fokus vad gäller utseende och boende. Han får hjälp – för dessa killar är proffs på design, frisyrer, mat etc. och det är ett varmt och mysigt program. I alla fall åker dessa killar tillsammans till den person som man ska hjälpa och blir stoppad av en polis. Killen som kör är mörkhyad och polisen som stoppar dem är vit. Polisen är helt kall. Otrevlig. Ber föraren att kliva ut ur bilen och man ser hur den färgade killen stelnar till. Han blir rädd. På riktigt. Alla kliver ut ur bilen, men polisen börjar sedan att garva och berättar att han är den person som anmält huvudpersonen i avsnittet till programmet. I allt det här finns ändå en obehagskänsla kvar. Det är verklighet bakom. Dödsskjutningar. Svarta människor. Vita poliser.

Jag har funderat lite grann över det här med att kategorisera människor. Vi borde lära oss att se världen med annorlunda ögon…