Jag vet inte ens om någon av bandets originalmedlemmar är kvar – med all säkerhet är inte sångaren original, men kvällens framträdande i ett halvfullt Idun växte ändå från att vara musik med alldeles för mycket bas till att bli en slags gemytlig, nära och kärleksfull röjig pubkväll utan öl – mest ståendes, sing-a-long och idoga handklappningar. Det är inte varje fredagskväll man får uppleva det.

Det värsta är när man inser att fastän Smokie känns som igår är det drygt 40 år sedan de blev populära. Då tänker man – fortsätt njut av varenda fredagskväll…