Ta exv gubbandet med "En riktigt j-a schlager" – att de gick vidare till finalen i Melodifestivalen behöver inte ha någonting att göra med att de var en av de bästa; tänk "Let´s Dance", så kanske det ringer en liten klocka. Fredag efter fredag såg vi dem stanna kvar i programmet, de lite äldre herrarna som inte var de bästa dansörerna, men likväl i klassen "go, charmig gubbe som sett sina bästa år" fick många röster och gick vidare till nästa program.

När det gäller senaste Mellot, så är min teori den att folk röstade på Tommy Körberg. Han är stor och har en stark röst, helt enkelt tar han plats på arenan, kliver ut och spänner ögonen i publiken i TV-sofforna som för att säga "här är vinnaren". De övriga tre såg ut som småpojkar som väntade på vad klassens ledare skulle hitta på för något. Det kändes som en kul grej som man kommit på efter sill och nubbe.

Det här leder mina tankar till en annan kvartett: Alliansen. Här finns visserligen idésprutan Annie, men resten av skaran verkar ganska trötta och lessa på att vara med i det här bandet som bildades en gång. Kanske funderar någon av dem på om de kommer att bli framröstade någon fler gång. Har de chansen kvar att gå till final? Jag tippar på att Alliansen har gjort sitt. Sverige har blivit lite kallare. Man hör inte längre talas om den här solidariteten människor emellan. Money, money, money…

Jag brukar promenera här i Umeå ibland. Jag vet att jag får min belöning när jag på hemvägen går igenom den nya järnvägstunneln. Jag älskar den tunneln, med fågelkvitter och Sara Lidman-citat och en klocka på vägen som säger "tick-tack-tick-tack". Jag skulle vilja säga ett stort tack till den eller de som kom med den idén till utformning. Helt suveränt. Människor stannar upp, läser på väggarna och ler lite grann. Världen känns plätsligt lite varmare. I en värld där man aldrig kan vara riktigt säker…