Om  du gillade den här musiken – så är vi två. Det började egentligen med min syster, kassettbandspelare, fåtöljer i grön plysch, jeans och stickade västar i folklore; ja, jag talar om 70-talet. Det var väl på den tiden man verkligen kände att man levde. Inte vill jag låta pessimistisk och bakåtsträvande, utan det är bara en tillfällig nostalgitripp jag ägnar mig åt.

Tiderna har verkligen förändrats; hårpermanent är inte längre vad varje flicka önskar sig mest av allt, Thomas Ledin har blivit lite manligare, logdanser lockar inte, man är tröttast på fredagskvällen och piggast på måndag morgon.

Det gäller att följa med sin tid och inte bli en Häxan surtant – det är därför jag lyssnar på Supertramp – för att komma ihåg den som var jag – då. Vi bär dem inom oss, alla våra åldrar; en del år gav oss sår – en del år gjorde oss hela. Och hela tiden spelade någon magisk musik i bakgrunden…