En av de vanligaste frågor jag får i den värld som kallas smalltalk handlar om kommunikationer ”Går det bra att åka buss varje dag?” eller ”Är det inte jobbigt att åka buss varje dag?” ”Eller kör du aldrig bil?” Frågorna är så pass vanliga att svaren sitter i ryggmärgen och det vanligaste är ”Jag älskar att åka buss!” vilket är bra nära sanningen.

Att åka buss till jobbet innebär att:

– det är billigare än att köra bil
– jag bidrar till en bättre miljö
– på mitt periodkort kan jag även åka hur mycket jag vill med Ultras lokaltrafik
– jag slipper bekymra mig om dåliga väderdagar
– jag får en kort promenad före och efter jobbet
– jag kan läsa på bussen och gå igenom morgonens nyheter
– jag får busshållplatskompisar

Sedan är det det där med busschaufförer. Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb! så pass bra att jag funderar på att byta ut mitt standardsvar till: Jag älskar busschaufförer! Men jag inser att det kanske inte faller inom ramen för smalltalk. Här kanske man går över gränsen för vad som är accepterat och går för djupt in i ett ämne – det blir helt enkelt för personligt. Men, jag vill att hela världen verkligen ska förstå hur bra de är och hur glad man blir på morgonen när man möts av orden: ”Du är ett föredöme – som har varselväst” och vad passar väl bättre att säga i en värld av smalltalk än: ”Ja, men tack – då syns man ju:-)”