Fast det visste jag inte förrän det året jag fyllde femtio och satt och googlade. Jag har provat på släktforskning en gång förut, för längesedan, men avbröt denna aktivitet efter några händelser som inte kändes så bra. I alla fall sökte jag på min farmors farfarsmor, som jag för övrigt har samma förnamn och kanske även samma tilltalsnamn som; hon hette Brita Stina och föddes 1806. Hennes farmorsmor var Sofia Elisabeth von Rohr och föddes 1701 och dog 1764 i Umeå. Jag blev löjligt glad när jag såg att en av mina förfäder bott i Umeå, jag som kommer från en liten by ”in the middle of nowhere” i Markbygdens församling i Norrbotten.

Jag har tittat på gamla foton tagna i Umeå under en tid då kvinnorna gick omkring med stora, vida hattar, långa kjolar och kappor och jag funderar över, var bodde hon någonstans, vad tänkte hon när hon såg ut över älven, vad drömde Sofia om?

När Brita Stina var i 24-årsåldern arbetade hon hos en lantmätare som piga. Hon arbetade där i ca fyra år och under tiden bodde i hushållet tidvis även en viss kapten Gabriel Petter Joakim Antonius Gyllengam. Brita Stina blev med barn. Fader okänd. Men barnet är inte okänt, för det blev min farmors farfar och han sökte sig ett ställe att bygga upp sitt liv på och hittade en underbar liten plats där så många barn vaknat om morgonen och tittat ut över en glittrande sjö – in the middle of nowhere. Så hej Sofia, hej Brita Stina, hej Kapten Gyllengam, hej lantmätare – jag har en rot i Umeå…