Tänk att en Blue Monday kan leda till en rätt så trevlig Happy Thursday! Det är magiskt nästan. I måndags var jag lägre än låg och när jag sedan fick veta att det tydligen var allas deppardag – så kändes det lite bättre; jag var helt enkelt en del i något större än mig själv. Döm om min förvåning när jag nu får veta att det är kramens dag idag – och ja, jag har fått inte mindre än fem kramar idag – visserligen av tre personer – men ändå. Den yngsta kramaren var bara 1,5 år och sprang omkring och ropade mojmoj hela tiden och den största var av en spontankramare på jobbet – så går det när man är duktig med ”datan”. Min dotter bidrog med ett par stycken.

Och så har hela dagen fortsatt, i glädjens tecken. Kanske började det redan i morse när jag hörde Whitney Houston på radion och I wanna dance with somebody – och jag rockade loss i mitt kontorsrum och plötsligt befann jag mig på 80-talet med vit glansig, volangprydd blus och permanentat hår. Snygg var jag också. Ögonblicket varade inte så länge, för jag tittade mig i spegeln, men känslan levde kvar. Jag var ung idag. Jag har varit snygg idag – och allt är Whitneys förtjänst. Hoppas du har det bra i din himmel. Jag älskar dig…