Jag hade igår ett mycket givande möte med Utvecklingscentrum Dubbelt utsatt är en projektverksamhet som utvecklar och förmedlar kunskap om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Deras projekttid slutar i slutet av 2012. 

Under samtalet kan vi konstatera att det finns mycket kvar att göra. Många kommuner har ett fokus på kvinnor med funktionsnedsättning och deras utsatthet men i många fall glöms denna fråga bort eller faller mellan stolarna.  Centrum dubbelt utsatt har kartlagt förhållandena inom våra landsting och det visar sig att endast hälften av alla landsting har en formellt antagen policy kring våld mot kvinnor. En av slutsatserna utifrån kartläggningen är att det verkar vara enskilda chefers och medarbetares kompetens och intresse som avgör insatser kring våld mot kvinnor. Varför ska det vara så att våld mot kvinnor i nära relationer ofta är en fråga som nedprioriteras eller glöms bort?

För kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld är det ännu dystrare eftersom det i dessa fall ofta ärberoende av eldsjälars insatser.  När det gäller kommunerna och deras arbete med kvinnors utsatthet för våld finns det behov av att utveckla kompetens men också rutiner för samverkan.

Utvecklingscentrum dubbelt utsatt försöker synliggöra kvinnor med funktionsnedsättning och deras utsatthet och man kan inte låta bli att undra över vad som gör att det först på senare tid blivit mer fokus på dessa kvinnor. Kan det vara så att man inte kan ta till sig att kvnnor med funktionsnedsättning  precis som oss andra kvinnor lever ett vanligt liv , i relationer, med en vardag, med barn och ett arbete.?Jag tror faktiskt att det är precis så det kan vara . Det finns en hel del attityder och värderingar. Man har svårt att tänka sig att någon skulle kunna utöva våld mot en person som sitter rullstol.

Dessvärre så är dessa kvinnor dubbelt utsatta just på grund av sin funktionsnedsättning på grund av att man i många fall är beroende av stöd från sin närmsta omgivning.