48 varslas i Nordmaling. Det är ett tungt besked för Nordmaling och naturligtvis för de anställda och deras familjer. Jag tar del av Kommunalrådet UllaMay Anderssons kommentar till detta som säger att hon inte känt till något, hon ska prata med näringslivsansvarig i kommunen och sedan kommer det; ”men vi har ju hört av och till att fabriken hotas. Men det har aldrig blivit verklighet”.
Då inställer sig genast några frågor : Om kommunalrådet har hört av och till att fabriken hotas,vad har kommunalrådet då vidtagit för åtgärder? Har hon besökt företaget överhuvudtaget?
Minst sagt märkligt att ledande S-politiker i Nordmaling kan uttala sig på det sätt hon gör: ”Men det har aldrig blivit verklighet”!

Var idag på ett möte med den tvärpolitiska barngruppen som hade besök av UNICEF. Temat var Barn på flykt. 14 000 barn flydde förra året till Sverige, av dessa var 4000 ensamkommande barn. Vi tror att när barnen väl kommer till Sverige så är flykten slut. Men så är det tyvärr inte. Flykten tar inte slut. Det finns en del förbättringsområden som Unicef tog upp. Barnkonventionen måste bli svensk lag, vilket jag och FP delar helt och fullt. Barn som flytt till Sverige och där det sedan visar sig att föräldrarna brister i omvårdnad vilket innebär att barnen blir omhändertagna i samhällsvård enligt SoL och LvU riskerar ändå att bli utvisade då utlänningslagen går före. Detta är helt vansinnigt. Har barnen blivit omhändertagna för att föräldrarna brister så ska detta gälla.
Vi fick se filmen ”mellanlandet” där barn och ungdomar gav sina egna vittnesmål och erfarenheter kring detta. Omtumlande!

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade drevs igenom för 20 år sedan av dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerberg. Reformen var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. Men genom politiska beslut och genom förändrad rättspraxis har bedömningarna blivit allt snålare. Senast häromkvällen avslöjade Kalla Fakta i TV4 hur kommuner skickar handläggare på kurs i att formulera avslag på ansökningar om assistans.

Nu är det hög tid för en ny funktionshinderreform för ökad delaktighet, tillgänglighet och möjligheter till jobb. Alla individer ska ha möjlighet att leva självständiga liv och utveckla sina unika förmågor.

För det första behöver lagen förtydligas med fokus på rätten till att vara förälder, att ha ett arbete och leva ett jämlikt liv. Regeringsrättens domar i flera fall om personlig assistans är inte i linje med hur vi i Folkpartiet vill att lagen ska fungera.

För det andra måste valfriheten förstärkas. Utgångspunkten för LSS är självbestämmande och delaktighet. Inte ens de partier som normalt sett är motståndare till valfrihet ifrågasätter att man ska få välja vem som ska utföra personlig assistans. Men när det handlar om daglig verksamhet och LSS-boenden erbjuder många kommuner bara sin egen verksamhet. Även här borde valfrihet vara en självklarhet!

Och för det tredje måste fuskdebatten hyfsas. Alla system kan missbrukas, och alla system behöver kontrollfunktioner. Men dagens jakt på fuskare saknar proportioner. Det har förekommit att kriminella nätverk tvättat pengar genom att framstå som assistansföretag, samtidigt som de grovt vanvårdat människor med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bekämpas med kraft. Men man hittar inte de kriminella nätverken genom att följa människor med funktionsnedsättningar in duschen och räkna minuter. Det är också viktigare att granska utformningen av ersättningssystemen, än att jaga timmar hos enskilda assistansberättigade.

Människors behov av stöd kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Men det nuvarande systemet där alla beslut ska omprövas i grunden vartannat år skapar onödig oro – och onödig byråkrati! Hur ofta omprövningar ska ske bör vara avpassat efter den enskildes behov och förutsättningar. Och när negativa beslut fattas, kan den enskilde behöva tid att ställa om. När någon överklagat bör neddragningen kunna skjutas upp tills beslutet prövats i domstol.

I debatten påstås ofta att personlig assistans är dyrt. Men vad är alternativet? Innan LSS infördes levde många i passivitet på institutioner. De kan i dag vara entreprenörer med hundratals anställda, skådespelare, politiker eller helt enkelt aktiva och närvarande föräldrar tack vare LSS och personlig assistans. Det är en reform som vi ska värna och utveckla.

Maria Lundqvist-Brömster Riksdagsledamot (FP) och talesperson i funktionshinderfrågor

Linnéa Darell Kommunalråd och ordförande i omsorgsnämnden, Linköping (FP)

Maria Johansson (FP)

Det har gått några dagar sedan fullmäktigemötet i Rundvik, då det katastrofala beslutet togs att lägga ner tre byskolor, Håknäs, Lögdeå och Rundvik. Frågan om Gräsmyr skola flyttades fram till kommunfullmäktiges första möte i februari 2014. Vi som är emot skolnedläggelse överhuvudtaget vädjade ändå till Socialistmajoriteten att verkställa beslutet i början av nästa läsår, alltså hösten 2014. 130 barn ska nu i januari efter jullovet börja i Nordmalings skola. Jag ställde frågor, mycket konkreta frågor, kring hur man skulle planera aktiviteter när barnen skulle börja så tidigt som i januari. Jag fick inga svar, trots att jag ställde frågorna flera gånger.
De senaste dagarna har jag förstått att det fortfarande är mycket som inte är klart! Trots att jag kunnat läsa motsatsen från ansvariga i media.
Jag har också fått flera samtal från föräldrar som är fruktansvärt oroliga för sina barn, och det är det värsta! Jag försökte få den socialistiska majoriteten att förstå att man måste se barnen i denna stora förändring. Det är inte bara att lämna den gamla skolan, och åka till Nordmaling- det handlar om så mycket mer- om hur blir det med mina klasskompisar? Var ska jag gå? Ska jag gå på Artedi med de stora barnen? Vad gör man då på rasterna? Idrotten? ”Matan”?
Jag försökte också berätta på fullmäktige att det är tillräckligt jobbigt att gå från åk 6 till åk 7 och börja högstadiet, trots att man är förberedd och oron i det skedet också är blandad med spänning . Då är man minst på högstadiet och gruvar för att gå genom centralhallen där 8:or och 9:or sitter.
Hur blir det för bybarnen? Det har ju pratats om att åk 5 ska in på Artediskolan.
Politiker vid makten är inte sämre än att man kan ändra sig. Jag skulle naturligtvis önska att Socialistmajoriteten styrde om helt och lyfte upp det förslag som jag hade under debatten, nämligen att räkna på att låta förskola-åk 2 gå kvar i byskolorna och sedan i åk 3 flytta till Nordmaling. Tyvärr fick jag ingen respons på det- locket las på! Men då upprepar jag min vädjan för bybarnens bästa – skjut på flytten till hösten 2014, då ett nytt läsår börjar. Då har barnen med familjer fått tid att reflektera och bearbeta.
Många säger att det handlar bara om prestige från majoritetens sida. Nu har S-majoriteten chansen att visa att så inte är fallet. Man brukar säga att politik är det omöjligas konst men politik är också att vilja.

Idag skriver jag tillsammans med Jörgen Forsgen i VK om beslutet att lägga ned byskolor i Nordmalings kommun:
_____________________________________________________________________________________________________________

Skolan står ofta som symbol för en bygds överlevnad – en naturlig mötesplats för barn och föräldrar. I Nordmalings kommun ser vi en positiv utveckling i byarna kring centralorten. Generationsskiften med yngre par och familjer som flyttar in i hopp och tro om att miljön som byarna erbjuder är den bästa för deras barn. Kör man genom byarna ser man tydliga tecken på denna positiva utveckling. Byggställningar, fönsterbyten, målning, och utbyggnader. Lek och stoj från förskolans och skolans lekplatser, gungställningar och studsmattor på var och varannan tomt och idrottsföreningar med aktiviteter såsom barnvasalopp. En levande landsbygd som lockar och som ger oss alla en framtidstro.

Likvärdighet och tillgänglighet oberoende av vart man bor är bärande politiska principer. De övergripande målen för skolan gäller alla barn och ungdomar oberoende var de bor.
Trots detta dyker diskussioner om nedläggning av små skolor upp och ofta, som i Nordmalings fall, på grund av dålig ekonomi. I debatten kring byskolorna i Nordmaling, tycks diskussionen om skolans betydelse för bygden aldrig ha varit i fokus för (S)-majoriteten som snarare gått med skygglappar för ögonen och hörselkåpor för öronen, fast beslutna att den enda lösningen varit att lägga ned byskolor. Hur ser verkligheten egentligen ut? De ekonomiska övervägandena tycks i detta fall ha tagit överhand. Konsekvenserna för dem som bor i byarna och dem som vill flytta dit kan bli allvarliga, liksom konsekvenserna för den levande landsbygd, som många trots allt efterlyser och värnar om – från alla politiska läger. En central fråga som (S)-majoriteten tycks ha förbigått är – vill vi ha en levande landsbygd och hur långt är vi villiga att gå för att värna den? Nedläggning av byskolor gör självfallet byarna mindre attraktiva för inflyttning och husen sjunker i värde. Därför är de mer långsiktiga ekonomiska förtjänsterna väldigt osäkra. Med minskad befolkning kan på sikt bidragen från staten reduceras och likaså intäkterna från kommunalskatten.

Det finns orter i Sverige där man valt en annan väg än den väg Nordmalings (S)-majoritet har valt. På de orterna har man värderat andra faktorer högre än möjligheten att kortsiktigt spara in pengar på en byskola. Ser vi på skolan som en del av samhällsekonomin ser bilden annorlunda ut. Det är inte alltid en vinst att lägga ned en skola. Skolbyggnaden fortsätter att kosta pengar. Barnfamiljer flyttar. Kostnader uppstår när elever väljer skola i en annan kommun. En del av skolans före detta anställda blir arbetslösa och ökad skolskjuts kostar pengar. Om kommunens kostnader för lokalerna förblir oförändrade efter en nedläggning, sparas egentligen ingenting. Besparingar i grundskoledriften kommer dessutom i många fall att leda till ökade kostnader i andra sektorer. Skolorganisationen ska inte bedömas utifrån ett avgränsat perspektiv, utan ur ett bredare kommunalpolitiskt perspektiv där även skolans betydelse för byarna och kommunen som helhet vägs in. Besparingar genom förändringar i skolstrukturen ger minskad välfärd för befolkningen i byarna och kostnader som är svåra att beräkna. Men framförallt, besparingarna drabbar barnen. Var har, under hela denna debatt kring skolorna där ökad kvalité upprepats av (S)-företrädarna som ett mantra, barnperspektivet funnits?

Maria Lundqvist-Brömster, riksdagsledamot och kommunpolitiker i Nordmaling (FP)
Jörgen Forsgren, kommunpolitier i Nordmaling (FP)

Det var med stor besvikelse, ilska och frustration som jag igårkväll tittade på KALLA FAKTA och inslaget om konsultfirman Kommunlex som anlitas av flera större städer i Sverige och däribland UMEÅ för att utbilda sina assistanshandläggare. Och syftet, att spara pengar på en rättighetslagstiftning som tydligt deklarerar att man ska vara delaktig, kunna påverka och leva ett liv som alla andra. Föreläsaren raljerade kring konkreta personärenden och ställde grupper mot varandra. Jag blir förskräckt, hur ser man på människor, människovärde och på personer med funktionsnedsättningar.
Jag förutsätter att kommunalrådet Lennart Holmlund nu sätter ner foten och stoppar denna typ av utbildningar. Beklagligt att Lennart Holmlund (S) inte ens ville kommentera detta i TV 4 nyheterna i morse. Någon uppfattning har han väl ändå!
LSS-lagen ska följas och efterlevas, punkt slut!

Idag togs beslutet- efter en lång debatt där man med uthållighet blandat med frustration försökte få S-majoriteten att förstå vad de var på väg att göra. Vi frågor, fick inga svar, vi vädjade för barnens bästa- majoriteten brydde sig inte. Vi krävde långiktighet och rätt att få reda ut alla frågetecken som fortfarande fanns trots en utredning- det var som att tala med en vägg. Vädjade och bad att man åtminstone skulle låta hela läsåret gå innan nedläggelsen skulle träda i kraft för de 200 barn och deras familjer som drabbas-. möttes av tysnad , ajournering som väckte hopp- kanske det finns någon empatisk förmåga?
Så kom det- beskedet att tre skolor ska läggas ner vid vårterminens början i januari 2014, Gräsmyr avvaktar man med till första fullmäktige i februari.
För mig är det rent horribelt att man vidhåller att nedläggningen ska ske redan i januri 2014. Inget är löst, det är frågetecken kring det mesta av praktisk karaktär. Ledande S-politiker säger att man lyssnat på kritiken från föräldrar- men det är klart att det egentligen handlar om total nonchalans.
Jag tycker att det är horribelt att lägga ner byskolor med hänvisning till det underlag som politiken fått med så många frågetecken. För ett år sedan flyttade man Nyåkers skola till Håknäs, till en kostnad av ca 4 miljoner kronor- ett år senare lägger man ner skolan. Vad är det för långsiktighet i det agerandet.Fick ikväll ett meddelande från en fastighetsmäklare som menade att i och med S-majoritetens beslut med stödpartiet, kommer naturligtvis värdet på husen i aktuella byar att kraftigt gå ner. S-majoriteten saknar total helhetssyn och insikt.
Jag är ledsen , jag är besviken.