Så är vi här:årets sista dag! Lite tid för reflektion har jag unnat mig. 2013 har varit ett mycket händelserikt år med både sorg och glädjeämnen.
Min kära pappa gick bort i våras, hastigt. Sorgen kommer och går och vid stora helger så blir saknaden så påtaglig. Skönt att ha en stor familj som finns där i med- och motgång.

Politiskt har även 2013 varit ett år med många utmaningar. Jag är så tacksam över att jag snart i åtta år fått den stora förmånen att representera Folkpartiet i Västerbotten i riksdagen och det är med stor glädje som jag antar utmaningen även vid kommande val 2014. Tack alla ni som kommer med uppmuntrande ord. Det värmer.

Jag har under hela min riksdagsperiod suttit kvar i kommunfullmäktige i Nordmaling, vilket jag hoppas få fortsätta att göra även framöver. Lokalpolitiken har under våren och hösten minsann väckt många starka känslor i och med nedläggelsen av byskolorna som den socialistiska majoriteten beslutade om. Ett vansinnigt beslut och jag blir ännu mer övertygad när jag igår kunde läsa om de kommuner i länet som ökat befolkningsmässigt och de kommuner som tappat. Nordmalings kommun låg på -52%, Bjurholm hade en ökning med + 24 %.
Och varför har Bjurholm kunnat göra denna fantastiska ökning? Jo vi vet ju att Bjurholm är en företagsvänlig kommun. Bjurholm ligger alltid bra till i företagsrankingen men vi vet också att det finns en politisk stabilitet i kommunen. Man arbetar konstruktivt även mellan blocken för kommunens bästa. Fundera lite på vad vi får läsa i media om när det gäller Bjurholm och när det gäller Nordmaling! Det senaste som bidragit till den starka inflyttningen beror bland annat på att flera familjer från Fredrika flyttade till Bjurholm när skolan lades ner.

Åter till presentationen från igår i media där Nordmaling hade ett tapp på 52% och det gällde åldersgruppen 16-30 år. En direkt fråga till Kommunalrådet Andersson och Bu-nämndens ordförande Liza Jonsson: kan ni sova gott när ni får dessa oroväckande signaler? Ungdomar som flyttar från kommunen brukar återvända i samband med familjebildning, men med denna mätning bland 16-30 åringar så ges helt andra signaler. En anledning till detta är med största sannolikhet att det inte längre är attraktivt att flytta till kommunen med nedlagda byskolor.
Sedan har det kommit till min kännedom att när det gäller hanteringen av tömning av skolorna så finns det en del att önska.

Jag vet att detta inte är så roligt och upplyftande att läsa men det är en sanning som är viktig att komma ihåg nu när vi går in i 2014 och till ett val i september 2014.
Nordmalings kommun och dess innevånare förtjänar en politisk ledning med kompetens men också som vet vad den politiska rollen innebär, nämligen att lyssna och vara ödmjuk inför det förtroende som medborgarna gett oss.
En ledande politiker måste ha distans till sig själv och sin roll. Maktfullkomliga politiker göre sig inte besvär i den politiska ledningen i Nordmaling.

Med detta sagt på årets sista dag önskar jag er alla ett Gott Nytt År! Jag ser fram emot nya politiska utmaningar under kommande år!

Man blir minst sagt konfunderad när man hör Ibrahim Baylan(S) prata skola. Han anklagar denna regering för att inte ha gjort något. Jan Björklund,(FP) är ödmjuk och menar att alla partier bär ett ansvar men helt klart är att alla de reformer som nu görs inom skolan från 2011, de har inte kunnat verka ännu. 7 miljarder mer har satsats på skolan sedan 2006. Ibrahim Baylan säger att man vill investera i lärarna och anställa fler specialpedagoger, men det är ju precis det regeringen gjort. Dessutom har alliansen återinfört speciallärarutbildningen som tyvärr den förra S-regeringen lade ner. Nä tyvärr, de röd-gröna har ingen ny offensiv skolpolitik. Dessutom är ju frågan hur S, MP och V ska komma överens om en gemensam politik.

Jaha, då har socialistmajoriteten i Umeå Kommun satt ner foten och menar att någon utvidgning av LOV inte ska bli av. Man vill alltså inte låta Umeåborna själv göra egna val och argumentationen är minst sagt märklig, att det skulle vara så svårt för äldre att välja . Ett sådant uttalande underskattar verkligen de årsrika, att få göra egna val utifrån de behov som jag har borde ju vara vägledande , men tyvärr inte för socialistmajoriteten i Umeå.

Svenskt näringsliv och Fores går nu ut brett och berättar om invandringens fördelar för Sverige. Det förekommer vilseledande argument som vill pådyvla oss en helt annan bild. Men här kommer fakta; Majoriteten av de som fick uppehållstillstånd under 2012 lever inte på bidrag, detta enligt SCB och Migrationsverket.Aldrig har så många utrikes födda gått till jobbet som nu. Tre av fyra nya jobb har gått till utrikes födda och fler än 720 000 är sysselsatta. Inom 20 år kommer det att saknas cirka 30 000 ingenjörer i vårt land. Nu arbetar omrking 6 000 arbetskraftsinvandrare som ingenjörer och IT-specialister i Sverige.
Socialstyrelsen meddelar att det krävs en nettoinvandring av läkare för att möta det ökade behovet på 35-40 % fler läkare under de kommande 15 åren. Utan nettoinvandring når vi bara 5 %. Svenskt näringsliv och Fores menar att invandrarna i Sverige och i Europa bidrar mer till stat och kommun än de får tillbaka. Sen får vi inte glömma alla nya företag som startats av utrikes födda.

Läser med glädje att landstingssstyrelsen går vidare med att planera en etablering av ett centrum för samisk hälsa. Jag motionerade för två år sedan om detta under den allmänna motionstiden och jag har även motionerat detta riksdagsår. I min motion föreslår jag också att Glesbygdsmedicin i Storuman skulle vara mycket lämpliga för denna etablering eftersom de redan bedriver en del forskning kring samernas hälsa.
Min partikollega Nicke Grahn (FP) motionerade i landstinget om detsamma. Det är glädjande att se att det kan ge resultat.

Idag har vi fått ta del av PISA utredningens resultat som visar att Sverige halkar efter resultatmässigt. Resultatet är nedslående, men ändå förväntat . Folkpartiet och alliansen har genomfört stora reformer inom skolan. När alliansen vann valet 2006 tillsattes utredningar inom skolans område men det var först 2011/2012 som reformerna genomfördes, så de elever i åk 9 som var med i denna sista undersökning i mars 2012 var den sista årskursen som har arbetat under de gamla läroplanerna med otydliga mål och utan ämnesinnehåll. Med de reformer som nu genomförts från 2011/2012 med tydligare kunskapskrav, tidigare betyg, kursplaner i vartenda ämne, en ny lärarutbildning och lärarlegitimation blir det fokus på kunskap.
För 20 år sedan kommunaliserades skolan och skälen var att man skulle komma närmare eleverna, kunna var mer flexibla, höja lärarlöner och uppnå bättre resultat. Men vad hände? Jo det blev tvärtom, lärarna har fått sämre löner, resultaten har blivit sämre . Det kan skilja 50 000 kronor /elev mellan de kommuner som satsar minst och de som satsar mest på eleverna. Det ska inte vara så att bostadsort ska avgöra vilken kvalitet barnen får i skolan. Vi behöver en nationell styrning av skolan, nationella strukturer – skolan måste få ett statligt huvudmannaskap. Något som FP drivit i många år.

Denna artikel var inne i Göteborgsposten idag med anledning av den internationella handikappdagen.

Idag är det den internationella funktionshindersdagen och behovet av att lyfta fram situationen för personer med funktionsnedsättning är fortfarande stort runt om i världen och i Sverige. Personer med funktionsnedsättning drabbas av fördomar, diskriminering och hindras från att delta i samhället. Därför behöver vi uppmärksamma situationen för denna grupp individer och respekten för allas mänskliga rättigheter.
I vårt eget land får vi inte glömma hur det sett ut under historien. Personer med funktionsnedsättning låstes in på fängelseliknande anstalter. Institutionaliseringen syftade ibland till att skydda individerna från övriga samhället, men många gånger också för att skydda samhället från personer med funktionsnedsättning. Personer med psykiska sjukdomar eller utvecklingsstörning utsattes för vetenskapliga experiment – utan att de eller någon anhörig tillfrågats. Långt in på 1970-talet steriliserades människor på grund av sin funktionsnedsättning.
Sverige var unikt i världen då riksdagen i början på 90-talet röstade igenom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och LASS (Lagen om assistansersättning). Det var Folkpartiet och dåvarande socialminister Bengt Westerberg som drev igenom lagarna och de är än idag viktiga frihetsreformer som har stor betydelse för att personer med funktionsnedsättning ska kunna skapa sig så bra livsvillkor som möjligt. Lagarna har gett människor större makt och ett ökat självbestämmande över vardagen.
Idag är det en självklarhet att funktionshinderspolitiken bygger på full delaktighet, jämlikhet och alla människors lika värde. För det handlar om mänskliga rättigheter. Och det är av yttersta vikt att detta perspektiv finns med när stöd och behov diskuteras.
Men listan på områden där situationen för personer med funktionsnedsättning är sämre än för befolkningen generellt kan tyvärr göras lång. Hälsosituationen är sämre än för resten av befolkningen. Personer med psykisk funktionsnedsättning får sämre vård än andra. Utbildningsnivån och sysselsättningsnivån är lägre.
Vi måste bli bättre på att ta tillvara alla individers kraft och potential. Det är viktigt för den enskilde individen, men det är också viktigt utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Diskriminering, bemötande, utbildning och arbete är bara några områden som vi måste fokusera på.
En särskilt viktig fråga är tillgängligheten. Ett tillgängligt samhälle är centralt för människors självbestämmande och delaktighet. På område efter område ser vi hur personer med funktionsnedsättning utestängs från att delta i samhället. Ännu fler riskerar att utestängas när vi lever allt längre.
Tänk om fler kan komma in och delta på arbetsplatser, skolor, offentliga platser, kollektivtrafik och ta del av internettjänster. Tänk om vi kunde bygga rätt från början så att tillgängligheten blev bättre. Det skulle bli så mycket enklare och så många skulle tjäna på det. I ett tillgängligare samhälle kan fler med funktionsnedsättningar arbeta, slippa bidragsförsörjning och i stället bidra med sin kompetens. Tillgängliga verksamheter upplevs ofta som bättre även av människor som inte har funktionsnedsättningar. Det är många som uppskattar en avfasad trottoarkant, en hiss, en tydligare tidtabell eller annat som kan göra verksamheten tillgängligare för fler.
Diskrimineringslagstiftningen behöver därför stärkas. Genom att lagstifta mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet får människor ett verktyg att agera. Och det är också ett sätt att markera att självklara åtgärder mot att utestänga inte ska vara en gåva från goda givare, utan en rättighet. Folkpartiet har drivit på för att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering och regeringen har nu enats om att återkomma till riksdagen med ett lagförslag i frågan.
Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. För oss är det självklart att vi inte vill ha ett samhälle som låser in och begränsar människor utan ett samhälle där fler kan delta utifrån sina förutsättningar och där alla individer bemöts med respekt.
Erik Ullenhag
Integrationsminister (FP)
Maria Lundqvist-Brömster
Riksdagsledamot och talesperson för funktionshinderfrågor (FP)