Livet med Familjen Brönemyr

Inget är omöjligt, ibland tar det bara lite längre tid

Träningsprogram med in print

Av , , Bli först att kommentera 3

Oj, sommaren och semestern springer på som tusan. Vi har redan den 7 juli.

Sommaren bjuder på mycket regn och få plusgrader, det känns tråkigt för Brönemyrs som gärna hänger på någon strand och njuter av livet.

Vi har avnjutit sommarens första Bröllop. Thomas äldsta systerdotter och hennes Oskar. Älskar att ”känna” kärleken på Bröllop. Jag och Alfan höll vårt första tal ihop. Hoppas det blev uppskattat och att brudparet såg igenom ironin och kände vår kärlek till dessa två varelser. Vi har äran att gå på ännu ett bröllop lite senare i augusti. Ett bröllop som blev som en överraskning att vi blev bjudna, men VÄLDIGT GLADA!

Hur går träningen för er då? Själv har jag börjat komma igång riktigt bra. Känner att kroppen blir starkare och starkare igen. Har såklart köpt sommarkort på Viktory igen. Skönt att träna inomhus och framförallt duscha av sig all djungelolja. Jävlar va mygg och sviarn det är i år! Nordmalings gym blir bara bättre å bättre. Ni är grymma som vågar utveckla er!

Har ni nån i er närhet som behöver ett lagom träningsprogram med bildstöd så kommer här ett två veckors program som bla uttervägens hjältar kör medans de är på semester.

davdav

Bli först att kommentera

Npf familjer hur överlever ni Sommarlovet?

Av , , Bli först att kommentera 5

Att numera klassa in sig som en NPF familj kan ställa till det i ens tillvaro mer än vad man tänkt. Mycket handlar om att förbereda och anpassa, hur lätt är det när man är extem spontan som tex jag är. Självklart har jag lärt mig anpassa mig efter livet jag fått.

Så här står det på Autism och Aspergerförbundet ang rutiner och struktur.

”Bristande föreställningsförmåga, rutiner och tvång
Redan vid låg ålder brukar personer med Aspergers syndrom utveckla behovet av strikta rutiner. Det kan handla om att saker måste göras i en viss ordning, att man alltid ska sitta vid samma plats vid matbordet, att man bara äter en viss sorts mat, eller att man har komplicerade ritualer kring vardagliga göromål. Om en rutin bryts kan det leda till stor oro och frustration hos individen. Behovet av rutiner kan öka med tiden och i tonåren kan rutinerna ha brett ut sig över hela tillvaron och det tvångsmässiga inslaget kan vara stort. En del tonåringar och vuxna med Aspergers syndrom rutar in sitt liv så hårt att de får en mycket ansträngande och begränsad tillvaro. Det är också vanligt med tvångsmässiga upprepningar av vissa handlingar eller tankar.”

Så blandar vi upp Autismen och det stora behovet av struktur med ORKANEN ADHD (utdrag från, https://attention.se/npf/adhd/)

”Uppmärksamhetssvårigheter

Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.

Impulsivitet

Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet.

Överaktivitet

Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.

En del personer med ADHD har bara ett av kärnsymtomen medan andra har flera.”

 

Ja men välkommen till Brönemyrs.

Hur löser man detta då? Ja man anpassar livet efter dessa behov. Nu har jag och Alfahannen tur att genom jobbet har vi fått en hel del vidareutbildning kring just dessa diagnoser, men ingen har lärt oss hur man är förälder till dessa barn. Detta krävs lite öppet sinne och våga prata om saker och livet med andra föräldrar och personal. Har träffat så många föräldrar genom åren som personal som bara tror att det är Just Deras Barn som är unikt och speciellt. Visst är det så men oj vad lika många är. Som förälder har man rätt att bara se sitt barn men som personal måste man se Alla. Gisses vad det kan ställa till det i våra skallar hos föräldrarna Brönemyr som är van att se alla, fast jag hoppas att jag aldrig blir en ”galen” mamma hahaha.

Hur gör vi livet enklare på sommarlovet då? Jo förbereder och använder oss av hjälpmedel. Mest i form av schema och tidshjälpmedel. Vi har lärt oss att det tar minst en kväll och natt innan man kommit till ro när vi byter miljö. (semestertripp eller flytta ut till sommarhuset)

Det absolut bästa med sommaren är vårt sommarhus och Hängmattan.

ptroz

davdav

Bli först att kommentera

Hjältehelgen – Succé i mina ögon

Av , , 7 kommentarer 7

Våren har verkligen rusat fram och vips är det sommar. Har bara två arbetspass kvar sedan tar jag semester. För sonens skull (och min egen) är jag nästan ledig i två månader. Känns gött och välbehövligt! Hjältehelgen blev i mina ögon succé. Hinderbanan gick på ett vips att bygga, visst blev det några småmissar som tåls att göra bättre nästa år.

Vattenhindret som var två stycken som gick parallellt med varandra, ett var anpassat för rullstolsburna och deltagare som gick med rullator. Tror dessa deltagare fördubblades från förra året. Vilket gör oss bakom Hjälteloppet riktigt glada att så många vågar utmana sig själv och sina rädslor.TACK Till Brännbollslaget plakat pirat och Jonathan.

Målgången är som ni vet ni som varit på plats ett gatulopp som vaktas av Eddy Bengtsson (Elgringo) och Virena Andersson (Spider). Virena gjorde sitt 3 år i Hjälteloppet blev utnämnd till Hedersmedlem. Eddy var ännu mera Eddy i år och skojade med alla i sin närhet, först är många deltagare lite rädd för honom sedan älskar dem Eddy. I årets gatulopp fick Eddy och Virena sällskap av Andreas Neuman från Tv4 programmet Vinnarskallarna. Han hade verkligen ingen aning vad han sagt ja till. Kanske bra det. Vi trodde han skulle bli lite sen till loppet så vi hade två inhoppare. Linus och Frida – uttervägens hjältar. Frida hade så roligt att hon struntade i att springa loppet. Linus deremot körde både loppet och va Gladiator.

Dag två hade vi massa olika paraidrotter som alla var välkomna att prova. Vi fick besök av Brandkåren, Stefan Holmberg från TV 3 program Frusna vägar.

Jonas Dahlbergs dans blev faktiskt succé. Första svängen tömde han hela stället. Jag ”passade” på att filma. Sonen passade på att prova Elhockeyn igen. Han blir mer och mer sugen på att börja lira på riktigt. Vi får se hur han tänker till hösten.

Hjältebanketten blev som vanligt en MAGISK SUCCÉ!! Det är något speciellt när det är så mycket blandat folk, hjältar, personal, föräldrar, alla som arbetat runt hjältehelgen och våra super fina Kändisar.

Representanter från Svenska Downs syndrom föreningen delade ut årets UPP pris till Uttervägens hjältar, Cilla och John

Motiveringarna lyder

”Det första priset är till personer med Downs syndrom som genom praktisk handling visar initiativförmåga och vilja att utveckla sig själva samt banar väg för andra.

Årets pristagare i denna kategori är Uttervägens Hjältar. Juryns motivering lyder;

”Uttervägens Hjältar, Frida Molin, Hanna Helmersson, Nina Johansson, Joakim Säfvenberg, och Linus Lundström, utmanade sig själva och omgivningens fördomar med intensiv träning för att kunna tävla i Toughest. Som ett lag hjälpte de varandra att klara de tuffa hindren. De tränar mycket och har nu genomfört flera lopp tillsammans. I Hjälteföreningens Hjälteträning hjälper de andra personer med eller utan funktionsvariation att träna. Uttervägens Hjältar visar att med mod, envishet och samarbete så klarar man långt mer än många trott.”

Det andra priset tilldelas personer som har stor betydelse för att personer med Downs Syndrom blir accepterade som fullvärdiga samhällsmedborgare och lyfter fram möjligheterna som finns för personer med Downs Syndrom.

Årets pristagare i denna kategori är Cecilia Brönemyr och John Gröntvedt. Juryns motivering lyder;

”Cecilia Brönemyr, boendehandledare, och John Gröntvedt, tränare, har tillsammans hjälpt de boende på Uttervägens gruppbostad att genomföra ett individuellt anpassat träningsprogram för att klara hinderbanan Toughest. De har bildat Hjälteföreningen för att kunna erbjuda träning för flera och ge Uttervägens hjältar möjlighet att växa som instruktörer. Föreningen arrangerar ett eget hinderlopp som vuxit till en helg i Umeå med aktiviteter för personer med eller utan funktionsvariation. Cecilia och John har tillsammans Hjältepodden och arbetar på flera sätt för att sprida sina kunskaper och erfarenheter, med målet att öka tillgängligheten av fysisk aktivitet för personer med funktionsvariation i hela landet.”

SUPERFINT, eller hur?!

 

Vi ska inte sticka under stolen med att vi hade velat haft ännu fler deltagare än vad vi fick. Samt att våra politiker visade sig och kanske är funktionärer nästa år. Vi hade som vanligt med Nordmalings kommunalråd Madeleine Jakobsson och hennes Center kollega Kerstin Sjöström. Men Glada att alla hade en rolig upplevelse och helg.

Vi funderar hur vi ska nå den yngre målgruppen, har ni några förslag?

Att besöka alla skolor och fritids har flygit förbi vår hjärnor. Men hjältehelgen är något vi gör ideellt bredvid våra vanliga jobb, så tiden saknas.

Kranskommunerna hoppas vi på nästa år. Vi hade en hjälte från Vännäs med, Skellefteå kom med en hel bil med hjältar. Hatten av för Emma, Sara och Anne som reser med tre Hjältar från Göteborg andra året i rad.

Vi vill såklart tack Umeås näringsliv och Föreningsliv att vi återigen kan göra hjältehelgen till en succé. På våran hemsida, Facebook och Instagram kan ni se alla som hjälpt oss!

Hjälteloppet kom ca 120-130 deltagare. Många av dem som satt på läktaren eller fanns vid loppets sida hoppas vi ska våga prova nästa år. Som sagt loppet är anpassat för alla. Prova på dagen är svår mätad eftersom den numera är gratis. Hjältebanketten tror jag faktiskt vi närmade oss 140st.

Ett extra stort tack till Andreas Neuman, Virena Andersson och Eddy Bengtsson att ni gjorde målgången oförglömlig. PS Eddy jag kanske har pratat med brandförsvaret inför nästa års utlovade vattenkrig. Hahaha hämnden är mer än ljuv denna gång. Mer Bilder finns på Sociala medior, sök efter Hjälteföreningen, Hjälteloppet och Hjältehelgen.

cof

oznorIMG_4481

 

7 kommentarer

Vi har skapat ännu en anledning att besöka Umeå. Känns bra att bidra till besöksnäringen.

Av , , Bli först att kommentera 7

Det rullar fullfart mot årets Hjältehelg och Hjälteloppet 2019. Saker börjar komma på plats och Cilla kan snart andas igen.

Allt går lite lättare i år än förra året, sponsorer vill göra klart fortare eftersom de verkligen vill vara med på Umeås, ja kanske Sverige coolaste dag. Att sprida vår hjälteträning har spontant tagit en paus. De rullar på bra i Umeå och Göteborg med Emma Söderlind som coach. I Umeå får hjälteinstruktörerna jobba på riktigt bra. De börjar bli större och större efterfrågan på olika evenemang efter dem. Det tycker jag är coolt och känner att mitt hårda arbete gett skörd.

Jag hoppas att Umeå förstår vilka fantastiska förebilder som finns i stan på funkis sidan.

Visste ni att årets UPP PRIS från svenska Downs syndrom föreningen gick till Uttervägens hjältar. Det är verkligen värt att fira. De borde få något slags hederspris av Umeå kommun eftersom de är Förebilderna till hjältehelgen. Fatta att dessa 5 individer satt Umeå på kartan genom att knäcka ett helt gäng fördomar och dessutom gett Umeå ännu ett besökstillfälle.

Vi behöver ännu några sponsorer så tveka inte att höra av er. IMG_20190322_105437_152

Bli först att kommentera

Tjejvasan – heja mig

Av , , Bli först att kommentera 10

En 40 års present som tydligen föll mig i smaken än fast jag verkligen inte trodde det. Älskar utmaningar av alla dess sorter, men skidåkning, nja. Men det blev ett Joo! Har som ni vet sprungit tuffa lopp med Uttervägens hjältar och jag har varit galet nervös, nu var jag rätt lugn, men kände mig stirrig. Men har jag ett mål brukar jag sällan bryta eller ge upp. 2 januari åkte jag min första skidtur, 23 mars åkte jag 3 fucking jävla mil på skidor. Inte den bästa tiden 4h27 min, men då har jag en tid att slå nästa gång. Eller vänta ska jag göra detta igen? Ja varför inte, nu har jag ju skidorna och Kerstin har redan bokat upp boendet.

Ja det tåls att fundera på. Skönt att jag styrketränat under åren! Av 3 mil blev det nog minst 25km stakning haha triceps och bål har nog sällan varit så trötta. Tur var väl det, jädrar vad bakhalt jag hade vilket gjorde att min höger ljumske redan kändes efter 2 km. Sista 4 km låg gråten i halsen av smärtan men jag skulle Aldrig ge upp så jag tänkte på att jobba med bålen och staka i jämn fart. Drog ner km till 7. 30 min istället för 9.30 sista 9 km, visste att ju längre jag var i spåret ju ondare fick jag.

fbtfrem

Stod kvar i mål och väntade in Madde som fått valla om. Vi tog en härlig målbild ihop. Tack älskade vän att du tog med på detta äventyr som jag Aldrig hade valt att göra själv. Du sa under helgen att jag kunde tackat nej, det ligger inte av min natur att tacka nej Haha.

Gött att jag hade härliga Hejarop av Åsa Ögren och äldsta brorsan Jocke i vår chatt, ni taggade mig rejält. Kanske måste utmana Åsa på ett lopp. *ler asstort*

 

 

Bli först att kommentera

Utmaningar – sporra en eller kryper undan

Av , , Bli först att kommentera 3

Senaste fem åren i mitt liv har jag sprungit på en hel del frivilliga och ofrivilliga utmaningar.

Just nu är det många utmaningar en del psykiska men den roligaste är Fysisk. Min vän Madde gav mig en biljett till Tjejvasan 2019. På lördag är det dags. Det pratas om hur ”många mil skidor har du åkt för att ladda upp för Tjejvasan” tror faktiskt jag lyckats få i hop 9 mil om inte mer. Första gången jag stod på skidor sen gymnasiet var 2 januari 2019. Ändå rätt nöjd med mig själv. Målet är såklart att åka 3 mil och gå i mål, men tävlingsjävulen i mig säger annat.

Ser verkligen fram emot en helg i hop med en av mina allra bästa vän som följt mig genom hela livet. Nu gör vi denna helg som ännu ett härligt minne ihop. IMG_20190109_141422_156

Bli först att kommentera

Vikten av rätt stöd!

Av , , Bli först att kommentera 6

Att leva i en npf familj har sina fördelar men också sina baksidor.

Just nu ser vi baksidan, ingen rolig sida. När man vet hur bra det kan vara med rätt stöd och struktur så brinner det i mitt hjärta att se allt rasa. Vi ser utifrån att de är flera som behöver stöd men det betyder inte att T inte behöver.

Att plocka bort ett stöd under själva utvecklingen är ju som att sluta med Rehab för ett trasigt knä innan det är helt återställt. Varför måste det Alltid bli sämre och hända nått innan man tar tag i saker. Jag har lärt mig i mitt yrke att ta tag i saker innan det händer, vi gör risk och konsekvensanalyser och gör en handlingsplan så man kan stoppa det innan det brakar lös. Nu står en 9 årig i kläm och ber sina föräldrar om att höja adhdmedicinen för att han ska orka skolan. Ska det verkligen vara så? Nej självklart inte. Vi vet att de på skolan gör sitt bästa men behöver hjälp av fler vuxna. Ska inte sticka under stolen att både Vi och T saknar D. Inte lätt att kliva in i hans fotspår. Är djupt imponerad av hans jobb.                                                                                   När det blir så här har den stora baksidan blivit att vi fått ställa in våran utlandsresa två gånger om.

Vi hoppas allt vänder snart så vi får en härligt sommarlov i hop och inte behöver reperera sonen hela sommaren.

20170606_183848

 

 

Allt man krigat för i arbetslivet för människor med funktionsvariation känns det som vi blivit skjutna i foten som familj.

Bli först att kommentera

Basket Umeå levererar stort.

Av , , Bli först att kommentera 3

Har blivit en hel del basket för min del sista veckorna. Ett gäng från Hjälteträningen har kommit på att det är ett trevligt sätt att träffas utanför träningen. Jag är nöjd, jag har sedan dottern spelade basket gillat sporten. Jag gillar att det händer så mycket, att det kan svänga så enormt på en match och att man både kan göra 1, 2 och 3 poängare.

Det jag gillar allra mest är att det finns typ noll supportrar som skriker könsord, inga gnällgubbar eller fulla kostymgubbar som skriker domarjävel. Allt sånt har de lyckats hålla bort. Man hejar och buar på ett snyggt sätt. Precis som all sport ska vara.

I veckan har jag hunnit med att se en grym match med Umeå Basket där de gjorde en magisk vändning. Jag undrar när de ska sluta ha sin bäste klackledare ute i entrén för att ta emot vipgäster. Alltid när han kommer då vaknar resten av publiken. Nästa hemmamatch borde han vara med hela matchen och ge Umeå Basket den extra spelaren men ack så viktiga, publiken.

Idag kom jag och Alfan oss äntligen iväg på en match. Vi hamnade på bästa platsen med A3s trognaste fans, Bröderna Westerberg. A3 började bäst och lyckades dra i från men Luleå kom i kapp. Då fick Umeå Basket egna guru Luca igång publiken. Älskar verkligen att en sån stor man inom basketen kan bjuda på sig själv och sitta med trumma och tuta. Hatten av lixom.

I båda matcherna drog Umeå lagen längsta strået.

Hoppas bara fler Umeå bor får upp ögonen för dessa idrottsstjärnor vi har i stan.

IMG_20190131_193731_01_01

Bli först att kommentera

2019 börjar i rätt riktning

Av , , Bli först att kommentera 3

Fysisk aktivitet 12 av 13 dagar. Ibland som idag flera olika träningspass. Först skidåkning, 7.5km (bara stakning), i kväll Tantinnebandyn. Så otroligt synd att mina matcher ofta krockar med Tantinnebandyn. Denna säsong har det varit rätt roligt att stå, vet inte varför men det har gått rätt bra i mål.

Måste ju säga att byta gym var en hitt för mig. Gillar gamla gymmet men älskar de många olika kondition maskinerna på Umeå Performance Center. Så många roliga alternativt, vecka 4 har de ”prova på gruppträning vecka” Tycker verkligen att ni ska ta chansen att prova deras gruppträning.

Appropå gruppträning så börjar vår hjälteträning imorgon. Sååå roligt. Ska bli så roligt att träffa alla glada träningsvilliga hjältar.

IMG_20190106_222224_325

Bli först att kommentera

Årets Västerbottning.

Av , , Bli först att kommentera 7

Tack Vilken ära att bli Framröstad som årets Västerbottning. Blir så glad av alla hejarop, både av er jag känner och er jag aldrig träffat förut. Som jag sa i p4 Västerbotten när jag var där på nyårsafton. Detta började så mycket tidigare än med gänget på Uttervägen gruppbostad.

IMG_20190101_194923_216

När jag var 16-17 år blev jag innebandy tränare för det anrika Umeå Flyers tillsammans med Olof. Där och då fattade jag att fysisk aktivitet är till för alla. Det är 24 år sedan. En av instruktörerna i Hjälteträningen var med i detta lag. Gisses så rädd jag var i bland, men nu vet jag bättre. Så var och kärleksfull människa. En riktig vän. Han har visat mig att det aldrig är försent att börja om eller ta nya tag.

Fördelen med att jag ofta känt av ett utanförskap under min uppväxt än fast jag haft vänner har jag under många år i mitt liv inte haft nära vänner. Den här tiden var en sån tid. Tur i oturen. Eftersom jag då kom på att tränare och coach var roligt. Utbilda mig både inom fotboll och innebandy. Gick en hel del utbildningar, lärde mig otroligt mycket under vägen som är bra att ha numera. En del har nog upplevt att jag varit kall och favoriserat en del som tränare. Ja nog sant. Har alltid brunnit lite extra för dem som är utanför och spelare som är lagspelare. Behöver absolut inte vara den spelare som gör mest mål, utan den som är bäst utanför planen. Har haft lite svårt för dem som tycker synd om sig själva och tar på sig offerkoftan. Har det fortfarande, har lust att ruska om dem och säga sträck på dig och sluta tycka synd om dig.

 

Har under mina spelande år sett många av dessa eller spelare som inte ser laget framför jaget.

Laget framför jaget är lika viktigt i arbetslivet. Brukar försöka jobba med det och förklara vikten med detta, att inte bara lyfta allt bra man gör själv och dåligt andra gör. Ibland når jag ut andra gånger inte. Detta kan sitta djupt rotat i en, tänker att vart i syskonskaran man är född spelar in och om man har syskon.

Som sagt för 24 årsedan startade mitt tänk. Inget är omöjligt, ibland måste man bara hitta nya vägar.

Ett fantastiskt ögonblick med Umeå flyers var jubileum matchen mellan björklöven guldlag från 1987 och Blue vings (tror jag dem hette) där vi delade in vårt lag i två gäng som fick lira med dessa. Har kvar vk tidningen med ett urklipp från den matchen. Men tyvärr på Brönet. Glädjen att få lira match med sina förebilder och idoler. Var själv lite för ung för att fatta hur stort det var. Men klart att det satte en prägel i mig. Minns en bild på Kalle där han just gjort mål och jublar mot läktaren. Härligt!

Vi fick faktiskt ett stipendium för vårt jobb runt Umeå Flyers.

Lång och rolig resa till idag.

Tack alla ni som röstat på mig. En röst på mig betyder en röst på människan som står bakom dem med funktionsvariation. Så glad och tacksam.

Ikväll går vi på Basket och hejar på Umeå. Jag håller som vanligt lite extra på nummer 33 och 20. Tycker verkligen Umeå måste först vilka otroligt braiga basketlag vi har i Umeå, både dam och herr. Tycker också att vi är lite väl stela vi i publiken, älskar att gå med människor med funktionsvariation, de skiter i vad alla tycker och lever om och hejar. Vi normalstöda har mycket att lära!

 

Bjud på er, livet blir såååå mycket roligare!

 

 

Bjuder på en bild från Hjältebanketten med två av mina bästa Basket kompisar. Kalle och Viktor kanske ni oxå känner igen från Hjälteträningen, de är två av nio instruktörer. (visst är mitt Flash halsband snyggt *lerstort*)

rpt

 

Bli först att kommentera