Otroligt lätt att falla in i gamla hjulspår både privat och inom jobbet. Älskar att prova nya saker och hänger lätt på när nån på jobbet ber oss att testa nya saker för att brukaren ska få det bättre.  Men hemma är det svårare att hålla kvar i den nya filen och inte ge upp. Vi jobbar förbrilt just nu så att T ska ”passa” in i vårt samhälle.  Alfan sa en bra och passande sak för ett tag sedan. T är född på fel årtionde, många barn är så bort curlade av sina föräldrar och gnäller så fort nån petar i dem, så var det inte när vi växte upp. Kunde inte annat än hålla med!

Men Brönemyrs är inga som ger upp utan vi trampar på och gör vårt bästa för att inte hamna i gamla trasiga spår.

Apropå gamla spår så var jag och T i min gamla By Gräsmyr tidigare i veckan och blev påmind om min far och hur jag gick i hans fotspår när jag var som sonen. Det är en speciell känsla när man får föra vidare kunskap som man fått av sin far till hans barnbarn. Hade han levt hade han berättat och visat själv.

Kennet en Kennet hade älskat att få åka den G:a kyrkvägen hemma i byn som börjar på Storbyn och slutar i torrböle (eller om de va så att den fortsatte ännu längre). Men för att hedra hans minne och vilja att se ny/gamla så blir det nästa sommars resa. Fast med träskorna på skuldran ~♡~