När jag gjorde mitt sista arbetspass så ringde en hel del anhöriga och ville tacka för dessa år. Jag blir såklart väldigt rörd av detta. Har inte sagt till någon direkt atr jag ska sluta utan de har deras barn sagt. En sa: jag vet inte om jag tycker det är okey detta med att du ska sluta, men jag måste väl säga lycka till. En annan annhörig försökte med Skrämseltekniken och sa: Jag har hört att det är ett jättedåligt ställe du ska börja på, anhöriga är skitjobbiga ja värre än oss hahaha.

Som jag sagt förut så är jag så otroligt tacksam för allt jag lärt mig och lovar att jag ska ta tillvara på denna kunskap och föra den vidare. Vi personal kommer ju att komma in i ett kritiskt skede i dessa familjers liv. Att lita på oss personal är inte alltid så lätt, men som sagt vi är oftas rätt välutbildade och har viljan att lära oss mer om just den enskilde individen, har vi inte kunskap så söker vi den tills vi finner den!

Ser verkligen fram i mot att träffa mina nya kollegor! Kommer de att väga upp saknaden av mina gamla kollegor? Det återstår att se.

Full fart in i nya möjligheter och utmaningar!!!