Jag tycker verkligen att ni ska gå in på uttervägens superhjältaroch följa dem Både på Insta och FB. https://www.facebook.com/groups/1063505087067139/ Jag har jobbat rätt mycket på slutet och är lite trött både i kroppen och knoppen. Vilket betyder att jag har lätt till mina känslor vare sig det är glädje, sorg eller ilska. På gårdagens Tentonpass med Uttervägen blev jag väldigt berörd ( Eller egentligen när jag kom hem och tittade på filmen en mamma till en brukare hade filmat) Vår PT (personlig tränare) har verkligen tagit denna uppgift med att träna Uttervägen på största allvar. Han är otroligt fin med brukarna och lär dem hantera sin kropp på ett sätt jag aldrig sätt förr. Han får dem att ta kontroll på sin egen kropp och utmana sina rädslor. (jag tittar och suger in kunskapen)

En av anledningarna jag har Boendehandledare som mitt yrke är att se människor utvecklas och just nu njuter jag till fullo. Varje dag jag går till jobbet ser jag nya saker. Jag suger in kunskapen  och lär vidare. Jag anser att det är viktigt att våga göra fel och våga utvecklas inom mitt yrke. Gör om gör rätt lixom. Vem blir lidande om vi bestämmer att så här ska vi göra (fast brukaren tycker att det är fel och känner sig obekväm) Jo brukaren såklart. Sedan är mitt jobb att vägleda till ett självständigt och välmående liv.

Jag själv har varit kraftigt  överviktigt och om jag mådde bra då? Ja jag sa säkert det, men mådde nog skit. Minns att jag var arg ofta och hade många konflikter helt i onödan. Varför? Ja antagligen för att min blodsocker åkte berg och dalbana och mitt hjärta fick jobba hårdare pga min övervikt och min dåliga fysiska kondis. Därför väljer jag att peppa brukarna runt mig till ett välmående liv. Jag har även på min fritid träffat människor på gymmet som inte mår så bra bara för att putta igång dem med träningen.

Vår psykolog sa till mej när vi jobbade med sonen som mest, ”det enda jag begär av dig är att du fortsätter med din träning än fast det känns som det inte ger någonting” tänk vad rätt hon hade. Men hade hon inte sagt detta så är chansen stor att jag kraschat.

Nu väljer jag bort många konflikter och har en balanserad kost vilket gör mig betydligt mycket gladare och bättre kollega, fru, mamma och vän. Är såklart fortfarande lite för ärlig i bland. (sjukt svårt för att ljuga hahaha) Men jag jobbar på att välja att vara helt tyst istället. Hahaha Vi lär sonen skvallra mer istället för att lösa alla påhopp han får på skolan med nävarna och mig att ljuga lite mer. Vi är ett bra team.

Om 2 veckor ska jag just prata om detta ämne med nya sommarvikarier i Umeå kommun. Varför valde jag sommarjobbet som Boendehandledare?

Tycker verkligen det är viktigt att reflektera varför jag just valt mitt yrke. Passar jag som detta, Tycker jag det är givande, har jag förutfattade meningar om detta yrke eller borde jag kanske söka mig vidare och jobba någon annanstans. Tror man lätt blir lite hemmablind i sitt yrke och stannar för bekvämlighetens skull. Mitt råd till er är att våga utvecklas i ert jobb, gör nått som ni inte vågat förut, våga ta på er nått som ni inte skulle ha gjort innan, säg nej till det ni ofta våga säga ja till, låt någon annan prova. Vips så är ni två som kan detta område och kan dela erfarenheter.