Får i bland sms om att jag borde blogga. Tydligen så berör jag människor, vilket jag blir berörd av.

Året 2016 började på sämsta möjliga sätt. Ångest och tvångstankar klev in i familjen Brönemyrs med dunder och brak.Vi var fyra stycken som behövde tänka om. Jag personligen har blivit ännu mera känslig angående utlåtande och blickar när jag rör mig bland allmänheten med sonen. Jag vet, visst är det märkligt att när jag är i min roll som boendehandledare Cilla finns det inget jag skäms över eller tycker är jobbigt men som mamma vill man inte sticka ut. Tror att mer än en känner igen sig. Många av er säger säkert utåt Nä jag bryr mig verkligen inte, men skulle ni ha en pulsklocka i liknande situationer vi hamnar i skulle er puls också jobba på lite hårdare.

Men vi jobbar på med både familjen i helhet och sonen. Vi väntar på att utredningen ska börja på BUP. Tilldess jobbar vi på. Vi är såklart nervösa hur det ska gå när Vår hjälte David kommer att jobba kortare dagar och T inte kommer att ha resurs. Av alla incidenter som hänt i höst har D varit borta på alla utom en. Javisst är han lite magisk.

Hjältarna jag har äran att jobba med då. Ojoj så fantastiskt jobb jag har. Vilket år det har varit för dem och dess familjer. Har fått så mycket kärlek och varma ord under året så jag har en rejäl bank att ta fram när det går tyngre.

Vi hoppas ju såklart att detta ska ge ringar på vattnet. Att fler ska börja med fysisk aktivitet, ja varför inte komma och prova tentongyms nya satsning på pass för funktionsnedsatta i sammarbete med UTTERVÄGENSHJÄLTAR såklart. Helt crazy att de ska bli instruktörer tillsammans med John Gröntvedt. Där snackar vi förebilder i världsklass!

Den där John han är en bra Kollega och vän både till hjältarna, min familj och mig.