När jag växte upp hörde jag vuxna prata om 40 års kris. Jag tänkte 40 års krisen måste vara som cancer eller HIV? Haha! Fatta hur rädd jag var när jag va tonåring för 40 årskrisen. När min mamma fyllde 40 år var jag 12 år gammal. Det konstiga var att jag aldrig hörde talas om pappas Kris.

Han var ändå tre år äldre än mamma. Tänker att han hade nog en helvetes stor kris. För strax efter han passerat 40 år det var då hans arbetskada bröt ut. Att veta när man ska dö eller veta att man ska dö mycket tidigare än planerat, tänker att de flesta människorna planerar att leva iaf tills de fyller 75-80 år. Men pappa visste att han skulle dö tidigare. Usch, det måste vara den riktiga 40 års krisen. Inte som den verkar vara för många, man kommer på att man måste banta och skilja sig.

Nä pappas kris måste varit ett helvete. Bloggade när pappa dog om att jag haft två pappor, en frisk och en sjuk.

Min barndom bestod mycket att ta hand om mina småsyskon. Precis som många andra storasyskon. Mina brorsor framförallt min bror Jocke släpade på mig. Har inte så mycket minne av det men fått de återberättat. När han bröt sig lös från familjen så träffades vi inte så mycket, men under min sena tonårstid betalade jag tillbaka allt barnvaktande av mig själv. Hans första son hade kolik och snäll stora syster försökte jag vara barnvakt så mycket som möjligt. Ja dessutom fick man ju gratis mat. Haha. Hade inte gott om pengar på den tiden. 1000kr i månaden skulle jag klara mig på.

Om man jämför mina betyg från högstadiet och gymnasiet förstår man att jag hade det tungt. Ja plus att lärare i högstadiet gav mig dåliga betyd för att jag inte kunde stava. I gymnasiet blev jag utredd, för de trodde jag var dyslektiker, vilket var helt rätt. Ett ord jag dessutom aldrig kommer att kunna stava till utan rättstavningsprogram. Okej, mina betyg i högstadiet speglar nog min tid med psykisk ohälsa pga av mobbing och att pappa var sjuk.

Det fanns långa perioder då mamma jobbade och jag gick i skolan på dagarna, laga mat, tog hand om syskonen och dammsuga när jag kom hem. Ja plus att man fick liten extra fickpeng genom att bära in ved. Jag och lillebror tävlade ofta om vem som kunde bära in flest vedträn i sina armar. Gick väl bra till min brorsa blev galet stark haha. Mycket roligt och jobbiga saker har vi gått igenom. Men det är längesedan nu, Detta var egentligen ingenting jag reflekterade över då, detta var min vardag och liv. undanflykt att inte vara på byn. Min bästa vän bodde i huset där alla som mobbade mig brukade hänga. Jag visste att gick jag dit så skulle något otrevligt sägas eller göras mot mig. Som många andra ville jag bara passa in. Jag har valt att denna tuffa uppväxt ska göra mig stark och inget jag ska gräva ner mig i och tycka synd om mig själv. Visst många gånger så krasschar jag och människorna som bara känner den vuxna Cilla har nog svårt att förstå vad som händer i min hjärna. Men nu mera har jag valt mina vänner med omsorg. Och ja den bästa vännen har jag kvar och mår absolut inte dåligt när jag hälsar på Henne utan bara Värme och Kärlek

40 år.

Undra om krisen är att jag inte fattar att jag fyller 40 år? hmm! Med handen på hjärtat så är kroppen tröttare, mer trögstartad och RYNKIG! Typ halsen, en dag såg jag i spegel och tänkte, är jag skitig på halsen, Nä tammetusan jag har fått rynkor på halsen precis som en tant. Tur jag har en arbetskamrat som kan allt om krämer och vad de används till så tack vara krämen kan jag andas ut igen. Exakt min tanke också 40 års kris!

Men jag har bestämt att ta vara på livet och leva på mitt sätt!

En del av min kris kanske är att jag börjat Podda med min vapendragare John Gröntvedt. Podden för Livet med och utan funktionsvariation.

https://soundcloud.com/hjaltepodden/hjaltepodden-del-2 

Det finns 3 avsnitt att lyssna på. Ena sidan är jag nervös vad andra ska tycka och tänka, andra sidan tänker jag ähh, ena sidan tänker jag gisses får jag sparken nu och andra sidan Ähh då får jag väl hitta ett nytt jobb.

Pappas träskor och soffa sitter på min vänstra skuldra tillsammans med bl.a. min vän som jag mer än gärna hälsar på numera. Det känns tryggt och skönt att ha med sig vart jag än går.

Helt galet. Men nu kör Vi!

17 och 18 Augusti är det hjältehelg i Umeå för människor med Funktionsvariationer från hela Sverige.

Nu vill näringslivet sätta Umeå på kartan och hur väljer de att göra det? Jo genom att göra en hjältehelg med Vårt hjältelopp som startskott. Galet stolt!

Med flyg bra och Umeås hotell med Comfort hotell vinn i framkant kör vi nu.

Nu letar vi Projektledare för denna magiska helg. Är det du kanske?

Jag ser fram emot denna vår och vårt jobb mot en magisk helg där alla är välkomna!

Vi hoppas såklart att Virena (Spider i Gladiatorerna) kommer även i år i sällskap av några starka vänner ????

Ikväll när sonen och hans kusin tog paus i lego byggande för att sova för natten, ville kusinen låna ett gosedjur. Den första som fick komma ner från Hyllan var C Gäddan Kaj. En dop present från en barndomsvän som hade magisk fantasi. En fantasi som jag bara kunnat drömma om att ha.

Utan henne hade min barndom blivit mycket tråkigare, ingen gäddan kaj, som hade sitt ”akvarium” i handfatet på killarnas toalett (haha). Ingen knarkliga som gömde sitt knark vid dammen och stora stenen, inget radio program med frågesport med noll IQ Cecilia som inte fatta att det var ett lodjur som hade två tofsar på huvudet och inte Två tofsvipor. ???? Allt var såklart fantasi, men författare blev hon till

Prinsessan som svalde ett glaspiano – Nina Hampusson. Hon förgylle

Min barndom med otaliga spökhistorier som hon hitta de på så jag knappt våga gå hem. För mellan oss var jag tvungen att först gå förbi byns missionhus och sedan 500m bortanför de låg EFS. Där var jag helt övertygad att det spökade. En annan barndomsvän pappa berättade att de begravt en gammal dögrävare med hög att. Så gissa om jag sprang hem fort under min barndom. Från Nina kunde jag välja en annan väg men var tvungen att gå/cykla efter storvägen och komma upp vid EFS fast där fans ofta en upptrampade genväg så man slapp gå förbi själva gården. Åja har jag nämt att jag fortfarand ogillar mörker haha.

Sant faktiskt. Måste ju behärska mig när det gäller min rädsla. På jobbet låser jag ytterdörrarna så fort min kollega har gått. En av brukarna brukar hänga med på min ”kolla om dörrarna är låsta runda” lite som en man som heter Ove, fast inte så sur mest stressad och rädd haha. Älskar våren och sommaren här uppe. Tiden då mörker inte finns.

Åter till Kaj, när dottern fick honom som doppresent så blev jag glad på riktigt. Hon fick många fina presenter med Gäddan Kaj finns med oss ännu.

I kväll vakar en annan Kaj över mig vid sängen. Sonens bästa julklapp enligt honom själv. Ninjago Kaj och hans robot Review.

Detta jullov hade vi planerat ett aktiv lov med mycket rörelse och friskluft.

Vi gick på en nitlott och dragits med förkylning och ont i halsen. Sonen blev sjuk lagomt till julafton och är fortfarande hängig. Livet blir inte alltid som man planerat och vet ni? Det gör Inget! Vi har myst massor i soffan och sett flera braiga filmer. Tyvärr gillar sonens youtube oxå. Vet inte hur många gånger jag sagt Neeej! Jag orkar inte flera skrikprogram! Va är grejer med dessa gamers som bara skriker och svär!? Vi har nu skrikgamers förbud hemma hos oss!

Rätt intressant ändå med Youtube och Gamers. På sonens fritids sitter lappar uppe om barnen och 90% av barnen har skrivit på sitt drömyrke Youtubeare!

Va fan är det för drömyrke! Ingen fröken eller fotbollsproffs?!

Sonen har iaf fötterna på jorden. Han ska jobba på en byggarbetsplats.

Bra val enligt mig! Myrkrypet lär ju inte bli mindre md åren. Känner igen både mig själv, mina syskon och min man i sonen.

Myrkryp är något jag kan känna av. Både när jag går på högvarv men oxå när jag är understimulerad. Har jag ett jobb som stimulerar mig nog mycket är jag lugn, men har jag inte det måste jag ha betydligt många fler bollar i luften för att hålla myrkrypet borta.

Många säger att jag måste vila, men de känner inte mig på riktigt!  Ju mer bollar ju bättre mår jag. Detta ser jag i båda barnen.

Dax att träna årets första träningspass

Äntligen är 2017 förbi. Kan jag säga så när jag har gjort så mycket roligt och viktigt som just under 2017.

Jo det kan jag, för än fast det varit ett magiskt år med massa roligheter har det varit ett tungt år. Har haft en personlig svacka de sista 3 åren i januari februari. Så även under 2017. Så här i eftertankens kraft så är det nog avsaknaden av vissa vänner som legat mig nära i livet som spökat och att jag inte tagit tag i det själv utan bara väntat på att de ska höra av sig en del av problemet och alla konflikter runt mig.

40 år fyller jag om knappt 4 månader och visst känner jag av den stressen också. Jag tänker tillbaka när min mamma fyllde 40 år. Jag upplevde att hon blev gammal än fast hon var ung och hade ett nyfött barn hemma. Jag känner nog mest stressen av att hinna göra saker innan jag blir ”för gammal i andras ögon” Ytligt? Ja men verklighet.

2017 vad hände egentligen? Personligt plan hände mycket, en ny vän som jag kan prata om det mesta i livet har lärt mig säga nej. Säg nej och folk börjar respektera dig mera och vet ni det funkar. Jag sorterar på ett helt nytt sätt både på jobbet och på fritiden. Jag har jobbat så länge på att göra andra glada och glömt det viktigaste Cilla själv.

Men 2017 började rätt bra, familjen mår bra och jobbet rullar på, sedan händer en del jobbiga och påfrestande händelser på min arbetsplats vilket gör att vi hamnar i gungning.

Men innan gungningen hände nått jag aldrig trodde jag skulle göra i mitt yrke. Uttervägenshjältar fick ta emot Årets prestation i Umeås Idrottsgala. Det var häftigt att se hur gänget jag jobbar med glänsa och ta över en hel gala. Första sidan i Folkbladet och de fick stor plats i de lokala nyheterna. Tänk att de/vi slog bl.a. torengruppens herrlag i fotboll. Herregud så coolt!

Jag ser fram emot våren och sommaren. en sommar vi bestämt att tillbringa mesta tiden i vårt sommarhus, skönt och ändå stressigt eftersom elen inte funkar som den ska. Vi har blivit tvungna att ta beslutet om att gräva ner våra luftburna  elledningar i marken. Så vi är inställda på mycket jobb denna sommar.

Precis innan semestern så anordnar vi Hjälteloppet. Vilka var vi? Väldigt många iaf.. Några från min arbetsplats, min vapendragare John och min fantastiska storebror Jocke. Sedan kommer Flygbra med sin Maria Hurtig som en räddande ängel och fixade några viktiga konatakter som gjorde loppet till en succé. Vi hade krasst på oss 4 veckor från när Joel ringde från svt sporten och ville att Uttervägenshjältar skulle vara med i deras klassiska program Sverigeresan.

https://www.svt.se/sport/sverigeresan/sverigeresan-gruppboendet-som-blivit-idrottshjaltar/

https://www.svt.se/sport/sverigeresan/video/videoKlipp-14481572/

Maria Hjälpte oss att skapa kontakt med Magiska Fredrik Solbakken på Z-profil. Större hjärta på en man har jag nog aldrig träffat. På orimligt kort tid hjälpte han oss trycka upp Hjälteloppet tröjor och medaljer till alla som deltog. Många skulle nog har backat och inte orkat hjälpa oss. Men inte Fredrik på z-profil.

Inte nog med att Maria fixade kontakten med Fredrik så hjälpte hon att få upp Virena Andersson (Spider i Gladiatorerna) till Hjälteloppet från Göteborg till Umeå och tillbaka till Göteborg. Vilken succé det blev för alla som deltog i loppet. Många som deltog i Hjälteloppet är svåra Björklöven Fans. Att en av stjärnorna stod vid ett hinder och hjälpte dem som deltog över hindret, den glädjen i deltagarnas ögon. Gisses, det minnet gör mig tårögd. (vi hade en hel del mammor som dessutom stod bredvid och dreglade, jag menar hejade haha.

Min bror Jocke har jag nämnt, men om Maria fixade vårt lull lull runt loppet så fixade Jocke all markservices till loppet. Vi fick tillgång till allt vi peka på. Vart jo Ramirent!! Allt från bajamaja, fyrhjuling med vagn, nät, skylift. och presenningar för att kunna göra det galet lyckade vattenhindret där piraten Johan Sunsesson (brännbollslaget plakat pirat var med under loppet) Piraterna stod i mot alla hinder förutom när MMA fightern Andreas Stålh kom flygande genom luften i kändis heatet. Haha.

Ramirent ska ha en extra stor nyårskram. Vännäs AB mark och grund kom med helt ny fin sand som vi kvällen innan krattade ut i alla sandhinder. Vet inte om Umeå Fritid är medvetna om den stora fina handlingen.

Sedan hade vi ett helt gäng funktionärer som hjälpte oss, både från idrottslag, företag och politiker. Som exempelvis Nordmalings Kommunalråd fanns i banan och hjälpte deltagarna att välta däck i olika storlekar. Tack Madelaine Jakobsson! Vi hade Liberalen som sprang varv på varm med deltagarna i loppet. Han fick otroligt mycket beröm över sitt deltagande och har sedan dess funnit som ett ärligt bollplank till mig och mina idéer och tankar. Tack Peder Westeberg!

Om jag vill göra det igen? SJÄLVKLART! Ja  vi jobbar redan för ett nytt lopp. Skriv in helgen 18-20 augusti i era kalendrar- Hjältehelg. Återkommer med mer info!

Detta var nog mitt första uppdrag till att få ihop ett större projekt. Vad lärde jag mig? Att peka med handen DIREKT, det är ingen som blir sårad. Att ingen vet hur resultatet blir och att det alltid finns dem som är missnöjda än fast man påpekar högt att detta är något vi vanligtvis aldrig brukar göra.

Vi tog vår första båttur över till Finland och besökte Powerpark och deras svar på Ullared tillsammans med godavänner, intensivt men roligt. Inte alla vi kan slappna av med men med dessa familjer kan vi verkligen vara oss själva. Vi är olika men accepterar varandra. Bara vetskapen att man har dem som vänner gör mig glad.

Sedan blev det 100% Familjetid i nästan två månader. Välbehövligt både för vuxna och barn. Hade jag veta hur tung hösten skulle bli hade jag ladda batteriet ännu mera.

Om vi fick ordning på elen på Brönet? Faktiskt inte! Vi har gjort allt för att underlätta och förbereda men tydligen fanns inte tiden. Jag hoppas att allt är fixat innan vi börjar vara där i vår iaf.

MEN Våra fantastiska Vänner från Mantorp letade sig upp till Brönet iaf. och med sig i sin takbox hade de grejer för att laga vår skorsten som är nerriven sedan mååånga år. Men uppfinnar Uffe fixar allt. Förra gången det var uppe var vi runt på massa äventyr. Denna gång var vi mycket mer i närområdet. vädret var ju inte det bästa men vi presenterade Öreälven flyt för dem. När jag var barn brukar vi flyta i lätta forsar i Öreälven. Detta fick Uffe och Mackan prova. Väldigt uppskattat aktivitet haha.

Johanna fick plocka snattren för första gången. Roligt när man tar för givet att folk gjort saker och så säger jag till Johanna, så här ser det ut när man ska plocka Hjortron och man hör ett ahhh. Vi hitta inte så super mycket men Johanna fick såklart med sig hela skörden.

Sedan kom hösten och Vi sprang Toughets med Hjältarna. Jävlar så tung bana det var. Men dagen efter delade hjältarna ut medaljer till alla som deltog i Toughets Family, till oss familjen Brönemyr alltså. Ja va fan hände? Först sprang jag toughets med jobbet och dagen efter Family med familjen. Tänk att jag sprang hahaha! En utmaning för vår familj. Men vi tog oss igenom från start till mål.

Go kväll gjorde en programserie om Hjältarnas resa om Toughets. Jag fick större roll än vad jag iaf tänkte från början. Jag blev speaker rösten. Inte riktigt min tanke. Jag berättade för  svenska folket att jag blivit mobbad som barn, inte min första tanke direkt. De frågade dessutom samma dag då jag fått veta att jag fått extremt dålig löneförhöjning än fast mitt RUS (medarbetarsamtal) sa något helt annat. Så den inspelningsdagen var jag extremt ur balans. Jag gick till mig själv och frågade Är det detta jag ska göra resten av mitt liv? För vem gör jag detta? Varför får jag återigen skit när jag står stilla i båten när det stormar, varför, varför, varför?  Ja ni fattar.

https://www.svtplay.se/klipp/15631872/uttervagens-hjaltar-del-1-malsattning Det finns två delar till.

Höstlovet blev en hitt! Jag och dottern åkte till Stockholm och mötte upp Mantorp brudarna. Vi besökte Grönalund och gick alla spökhus. Jävlar va rädd man var. Huvva! men roligt samtidigt! Välbehövligt för oss båda. När vi kom hem sa Alfan. Snälla låt oss aldrig skilja oss. Så trist att vara ensamstående hahaha. Nä inte min tanke iaf.

Under hösten har jag och John jobbat för att bilda en förening, Hjälteföreningen som vi kan ha vår hjälteträning i. Vi fastnade på kassör med kan ha löst det nu. Så vi hoppas vi ska rulla på här under våren. Vi har en stor bra och bred trupp som ska hjälpa oss. Vi har länge funderat på att starta en podcast  men inte riktigt vetat hur vi skall gå till väga. Men då om Maria igen och svingade med sin trollstav. Vips hade vi varit på medborgaskolan och träffat David Sagebo. Så nu har vi släppt ett intro avsnitt och del 1.

https://soundcloud.com/hjaltepodden/hjaltepodden-del-1, Lyssna och följ vetja. John är en rätt rolig prick, jag kan ju inte säga att jag själv är roligt det får andra göra haha.

Sen kom musikhjälpen till stan och Maria svingade igen med sitt spö och vips var vi i buren och instruktörerna på hjälteträningen utmanade Kalle Zakarias Wahlström i burpees och marklyft. Galet och roligt! Nån ropade hem en auktion för att de ville lyssna på vår resa och hur vi tänker samt njuta av livet i Granö beckasin.

40 års fest? SJÄLVKLART!  Fast i 90 års form, eftersom nån fyller 50 år i vår. Vi håller på att planera och boka lokal, så har man tur får man ett inbjudningskort i brevlådan 😀 Sommarens roligaste fest vill ni inte missa.

Så ni funderar säkert vad har varit dåligt?

Många vet inte vad som har hänt och så förblir det ett tag till eller för alltid. Men vi jobbar på för att det ska infinna sig ett lugn. Vi kämpar på och sätter upp nya mål som vi ska klara.

Full fart mot nya mål.