Befinner mig ännu i ett lyckorus efter hjältehelgen och resan till Göteborg.

Jag har förstått att vi lyckas göra en tanke till succé både med själva Hjälteträningen och hjältehelgen.

Vi har fått så mycket positiv feedback och några att tänka på tills nästa år. Det är ju de bästa. Vi vill ju utvecklas som grupp och evenemang.

Har under 2018 fått så otroligt många bra människor runt mig som strävar mot samma mål, Umeå vill Mer! Inte förens vi stod i går på Umeå kommuns individ och familjenämnden och tog emot en varm applåd och massa kärlek förstod jag På riktigt hur stort och egentligen svårt uppdrag vi lyckats med.

Vi har fått ihop Hjälteföreningen med Umeå kommun och Umeås Näringsliv. Klapp på axeln alla inblandade.

När jag och min vapendragare Frida var i Göteborg kände jag för andra gången, gisses vad är det vi dragit igång, hur coolt är det inte att de är helt sålda i oss och vill verkligen att vi kommer tillbaka och utbildar dem så Hjälteträningen kan bli ännu större. Att Emma Söderlind och Virena Andersson vill veta hur vi jobbar. (nyper mig själv i armen, jo detta är på riktigt)

Att sedan vi blir tillfrågade av fantastiska Eddy Bengtsson (denna stora man med ett hjärta av guld) att hålla föreläsningar ihop, då trodde jag på riktigt att någon drev med mig. När man har den bakgrund som jag har är man lite mer på sin vakt. Många många hjärnspöken har jag krigat mot de senaste åren och året.

Men först ska vi heja på honom i VM som går i Ryssland i början av oktober. Såklart blir det guld.