Har blivit en hel del basket för min del sista veckorna. Ett gäng från Hjälteträningen har kommit på att det är ett trevligt sätt att träffas utanför träningen. Jag är nöjd, jag har sedan dottern spelade basket gillat sporten. Jag gillar att det händer så mycket, att det kan svänga så enormt på en match och att man både kan göra 1, 2 och 3 poängare.

Det jag gillar allra mest är att det finns typ noll supportrar som skriker könsord, inga gnällgubbar eller fulla kostymgubbar som skriker domarjävel. Allt sånt har de lyckats hålla bort. Man hejar och buar på ett snyggt sätt. Precis som all sport ska vara.

I veckan har jag hunnit med att se en grym match med Umeå Basket där de gjorde en magisk vändning. Jag undrar när de ska sluta ha sin bäste klackledare ute i entrén för att ta emot vipgäster. Alltid när han kommer då vaknar resten av publiken. Nästa hemmamatch borde han vara med hela matchen och ge Umeå Basket den extra spelaren men ack så viktiga, publiken.

Idag kom jag och Alfan oss äntligen iväg på en match. Vi hamnade på bästa platsen med A3s trognaste fans, Bröderna Westerberg. A3 började bäst och lyckades dra i från men Luleå kom i kapp. Då fick Umeå Basket egna guru Luca igång publiken. Älskar verkligen att en sån stor man inom basketen kan bjuda på sig själv och sitta med trumma och tuta. Hatten av lixom.

I båda matcherna drog Umeå lagen längsta strået.

Hoppas bara fler Umeå bor får upp ögonen för dessa idrottsstjärnor vi har i stan.

Fysisk aktivitet 12 av 13 dagar. Ibland som idag flera olika träningspass. Först skidåkning, 7.5km (bara stakning), i kväll Tantinnebandyn. Så otroligt synd att mina matcher ofta krockar med Tantinnebandyn. Denna säsong har det varit rätt roligt att stå, vet inte varför men det har gått rätt bra i mål.

Måste ju säga att byta gym var en hitt för mig. Gillar gamla gymmet men älskar de många olika kondition maskinerna på Umeå Performance Center. Så många roliga alternativt, vecka 4 har de ”prova på gruppträning vecka” Tycker verkligen att ni ska ta chansen att prova deras gruppträning.

Appropå gruppträning så börjar vår hjälteträning imorgon. Sååå roligt. Ska bli så roligt att träffa alla glada träningsvilliga hjältar.

Tack Vilken ära att bli Framröstad som årets Västerbottning. Blir så glad av alla hejarop, både av er jag känner och er jag aldrig träffat förut. Som jag sa i p4 Västerbotten när jag var där på nyårsafton. Detta började så mycket tidigare än med gänget på Uttervägen gruppbostad.

När jag var 16-17 år blev jag innebandy tränare för det anrika Umeå Flyers tillsammans med Olof. Där och då fattade jag att fysisk aktivitet är till för alla. Det är 24 år sedan. En av instruktörerna i Hjälteträningen var med i detta lag. Gisses så rädd jag var i bland, men nu vet jag bättre. Så var och kärleksfull människa. En riktig vän. Han har visat mig att det aldrig är försent att börja om eller ta nya tag.

Fördelen med att jag ofta känt av ett utanförskap under min uppväxt än fast jag haft vänner har jag under många år i mitt liv inte haft nära vänner. Den här tiden var en sån tid. Tur i oturen. Eftersom jag då kom på att tränare och coach var roligt. Utbilda mig både inom fotboll och innebandy. Gick en hel del utbildningar, lärde mig otroligt mycket under vägen som är bra att ha numera. En del har nog upplevt att jag varit kall och favoriserat en del som tränare. Ja nog sant. Har alltid brunnit lite extra för dem som är utanför och spelare som är lagspelare. Behöver absolut inte vara den spelare som gör mest mål, utan den som är bäst utanför planen. Har haft lite svårt för dem som tycker synd om sig själva och tar på sig offerkoftan. Har det fortfarande, har lust att ruska om dem och säga sträck på dig och sluta tycka synd om dig.

Har under mina spelande år sett många av dessa eller spelare som inte ser laget framför jaget.

Laget framför jaget är lika viktigt i arbetslivet. Brukar försöka jobba med det och förklara vikten med detta, att inte bara lyfta allt bra man gör själv och dåligt andra gör. Ibland når jag ut andra gånger inte. Detta kan sitta djupt rotat i en, tänker att vart i syskonskaran man är född spelar in och om man har syskon.

Som sagt för 24 årsedan startade mitt tänk. Inget är omöjligt, ibland måste man bara hitta nya vägar.

Ett fantastiskt ögonblick med Umeå flyers var jubileum matchen mellan björklöven guldlag från 1987 och Blue vings (tror jag dem hette) där vi delade in vårt lag i två gäng som fick lira med dessa. Har kvar vk tidningen med ett urklipp från den matchen. Men tyvärr på Brönet. Glädjen att få lira match med sina förebilder och idoler. Var själv lite för ung för att fatta hur stort det var. Men klart att det satte en prägel i mig. Minns en bild på Kalle där han just gjort mål och jublar mot läktaren. Härligt!

Vi fick faktiskt ett stipendium för vårt jobb runt Umeå Flyers.

Lång och rolig resa till idag.

Tack alla ni som röstat på mig. En röst på mig betyder en röst på människan som står bakom dem med funktionsvariation. Så glad och tacksam.

Ikväll går vi på Basket och hejar på Umeå. Jag håller som vanligt lite extra på nummer 33 och 20. Tycker verkligen Umeå måste först vilka otroligt braiga basketlag vi har i Umeå, både dam och herr. Tycker också att vi är lite väl stela vi i publiken, älskar att gå med människor med funktionsvariation, de skiter i vad alla tycker och lever om och hejar. Vi normalstöda har mycket att lära!

Bjud på er, livet blir såååå mycket roligare!

Bjuder på en bild från Hjältebanketten med två av mina bästa Basket kompisar. Kalle och Viktor kanske ni oxå känner igen från Hjälteträningen, de är två av nio instruktörer. (visst är mitt Flash halsband snyggt *lerstort*)

4 januari, Idag skulle pappa fyllt 72 år, första syskonbarnet fyller 23 och mitt nyaste syskonbarn har namnsdag. Cirkeln sluts lixom.

Pappa som jobbade på vk hela min uppväxt hade nog blivit extra stolt att hans dotter blev Årets Västerbottning 2018. Så klart man hade velat fira den vinsten med honom. Många har stoppat mig på gatan och i affärer för att säga grattis. Blir väl extra tydligt när jag rör mig med Uttervägens hjältar. Roligt när en man sa påvägen till Coop idag att de var så nöjda och stolta att detta gruppboende är på deras område. Hur fint är inte det!

Det blev skidåkning idag med 4 km med jobbet. Så himla härligt att kunna träna ihop utomhus.

2018 började i kaos och slutade i glädje.

Vi inledde året med utredning på sonen, adhd och autism 1.1 blev resultatet. T ville själv prova botmedicin som han kallade det. Med ett fantastiskt samarbete med Ts resurs i skolan började det nya äventyret med att hitta rätt medicin och dos. Allt flöt på bra tills sista månaden i skolan. Resursen fick privata förhinder och en ny sattes in. Kaos utbröt hemmavid, vi fick korta dagarna och pussla med våra scheman. Välmående hos båda barnen. Är det viktigaste. Barnen fick ett långt sommarlov. Från 16 juni till 16 augusti, dottern var såklart ledig hela sommarlovet.

Innan jag gick på semester så åkte uttervägens hjältar till Stockholm och sprang Toughest i Lida. Klart det roligaste jag har gjort på länge. En otrolig planering krävs och mycket framförhållning, men helt klart värt. Z-profil gänget ordnade så två av hjältarna hamnade i morgonsoffan på Tv4. En otrolig upplevelse för dessa människor.

Vårens stress runt betygsättning slår hårt på en högpresterande 12 årig tjej. Tur sommaren erbjöd mycket tid på Brönet bara med familjen. Vi brukar oftas planera in sommarens semester direkt efter midsommar, men detta år var ett Ölandsbesök med familjen Bergström inplanerat i mitten av juli. Vi lyckades åka när temperaturen aldrig gick under 20. Helt fantastisk vecka, med många fina minnen. Vi lärde oss otroligt mycket och känner oss starka som tar oss iväg med dessa förutsättningar. Sonens resurs har sagt flera gånger att han är så imponerad av att vi utsätter vår familj för dessa utmaningar. Men handen på hjärtat när vi är mitt uppi kaoset undrar man vad fasen vi håller på med och varför gör vi detta om och om igen. Men vi älskar att umgås med familjen Bergström, dottern älskar dessutom att umgås med deras dotter. Helt galet vad dessa två är avslappnade med varandra.

Sommaren bestod mycket av spontana kvällsdopp med mina syskons familjer

Första veckan på Brönet hade vi fullt hus av syskonbarn. Jag verkligen älskar när huset är fullt av barnskratt. Jag faller in i ett sånt härligt lunk, vi går på skogspromenader, fiskar, har små picknickar och badar. Syrran och hennes man jobbade fortfarande så deras dotter kidnappade vi från förskolan och gav ledigt i några extra dagar innan hennes sommarlov hade börjat. Fatta att kunna ge någon annan den tiden och kärleken. Helt fantastiskt.

Vi flyttade hem lite tidigare än vad vi brukar, nu rullade hjältehelgen förberedelser igång ordentligt. Hjältehelgen blev succé. Jag är otroligt stolt över teamets resultat. Nu planeras 2019 hjältehelg för fullt. 14-15 juni kör vi. Lite mer och lite bättre.

Piraterna i vattenhindret och Gatuloppet med Virena Andersson, Eddy Bengtsson och de andra ”gladiatorerna” var såklart största hitten. Vi jobbar på att boka dessa åter igen. Att jag dessutom fick äran att lära känna Emma Söderlind från Göteborg under hjältehelgen känns extra fint. Tänk att det kom deltagare från Kalix i Norr till Göteborg i söder. Botkyrka gänget gjorde ett stort intryck på mig. Heja er.

Vi hann med två Bröllop i sommar, skulle ha varit tre men det blev två, nångång ska vara den första som man blir avbjuden. Inte alla som förstår hur vi i familjen Brönemyr prioritera men det kan vi inte heller begära. Familjer som har barn med särskilda behov inom sina väggar förstår nog mer att man är tvungen att göra sina egna prioteringar istället för att lägga fokus på andra. Livet tar oväntade vändningar i bland, jag är då nöjd med resultatet.  Om det blir samma om nått år får tiden och utvecklingen visa.

Har under sommaren sett på nära håll vad ett valår kan göra med en människa, vi människor måste verkligen börja tänka på vad vi skriver på sociala medior. Är otroligt imponerad hur flera jag känner står kvar och väljer att jobba politiskt. Att behöva larm och livvakter inför valet är ju fruktansvärt. Jag vill tro mer på människan och min tro på medmänsklighet.  Jag kan hålla med att det inte är okej att vi ännu inte har en regering men bakom varje politiker finns en människa, bakom varje människa kanske det finns en familj, en syster eller bror och framförallt ett barn.

Hösten har gått både i dur och moll, tuff skolstart för båda barnen inte fören efter höstlovet vände allt. Så tacksam att det kom en lite ängel kom till dotterns klass, Bräntis skolan blir kvar och sonen börjar ha nedräkning till jullovet. (okej vi höjde dosen oxå)

16 september sticker ut lite extra i moll. Vår familjemedlem och vän i över 13 år dog. Vår hund Hejsan begav sig till hundhimlen. En otrolig sorg i hela familjen. Osmakligt dock att en del fråga stax efter hejsans bortgång om vi tänkt skaffa ny hund. Herregud låt oss sörja. Vi får se. Haft hund i 19 år. Hela mitt vuxna liv.

Typiskt nog blev det väldigt mycket övertid på jobbet för min del och när jag gick på några dagars julledigt innan jul kände jag att väggen var nära. Minnet svek och jag hade svårt att ta mig upp. Men mitt i allt så fick jag en otroligt fin julklapp.

Någon hade nominerat mig till Årets Västerbottning. Hur stort och fint är inte det?!

Torsdagen innan julafton hade jag min sista jobbdag. Efter ett besök på Z-profil blev jag helt grundlurad. In kom värsta teamet med den största blombukett jag någonsin fått, jag som var utmattad av all övertid och kamp här hemma grät mest hela tiden. Att Västerbotten kurirens läsare visste vem jag är och dessutom tyckte jag var så pass bra att de röstat fram mig som vinnare hade jag aldrig anat. Att så många klippt ut från vk tidningen, köpt frimärke och postat är jag ännu mera tacksam över. Så himla fina ni är.

Vi lovade att vara tyst, gick sådär. Två timmar senare ringde Frida till sin mamma. Så himla fina. Än fast det står mitt namn så har Uttervägens Hjältar en stor del i detta pris. Jag ringde såklart till några oxå. Svårast var att inte berätta för syrran Ida. Hon och hennes familj skulle fira jul här. Jag ville spara den överraskningen till julafton. Så Thomas syster Maria och hennes familj ville jag ge en extra julklapp till. Alla blev super stolta, när vi satt oss vid middagsbordet titta Maria på mig med glansiga och stolta ögon och sa Tänk att min svägerska är Årets Västerbottning 2018.

Än fast året varit en enda lång bergodalbana är jag tacksam över allt som hänt.

En lätt parates är väl att tant blev 40 och storebror Jocke blev 50 glada år. Jag fick en present jag sent kommer att glömma av min vän Madde. En fucking jävla startbiljett till Tjejvasan 2019. Jag som inte ägt ett par skidor sedan 6:an, inte åkt sedan gymnasiet då jag fuska för att jag inte fatta hur man åkte. Men att ge en utmaning till mig mår jag bara gott av. Så jag tar den på fullaste allvar och har stakat många mil i stakmaskinen på Tenton gym och invigt mina nya fina/snabba skidor. Det fantastiska gänget på jobbet hämtar sina skidor hos sina föräldrar och bestämde förra helgen att vi skulle inviga skidorna ihop. Har ett otroligt bra och inspirerande jobb. På söndag när jag jobbar har de efterfrågats skidåkning igen. Ca 8 km har jag lyckats skrapa ihop. Som sagt jag älskar utmaningar.

Nu springer vi in i 2019 och jag hoppas verkligen på ett bra år.